Huvudmeny
Claes Wickström och Fredrik Ståhl

2017-12-18 16:00

A2 bidrog till festligt Nobelevent


Varje år arrangerar högskolan ett nobelevent för att lyfta fram forskningen i samband med att nobelpriset delas ut. 300 gymnasieelever från Boråsskolor med omnejd var inbjudna att lyssna till högskolans lärare och forskare.

Claes Wickström som presenterade Fysiologi- eller medicinpriset: Jeffrey C. Hall, Michael Rosbash och Michael W. Young (USA) Motivering: ”För deras upptäckter av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm”.

Jag pratade om våra cirkadiska rytmer, en 24-timmars cykel, som utgår från solljus och mörker och som styr i princip alla våra celler.

Föreläsningen gav en översikt över dels bananflugans roll för flera nobelpris, dels hur dygnsrytm regleras på cellnivå med gener och dess proteiner. Hur proteiner, bl.a. CLOCK-proteiner, samarbetar med varandra för att cellens arbete skall ske med en bestämd rytm mellan vila och aktivitet. Flera hormoner har en tydlig dygnsvariation som reglerar dess funktion, såsom kortisol (ett stresshormon), insulin (blodsockerreglerande) och melatonin (vårt viktigaste sömnhormon). Chefen för alltihop sitter i hypotalamus, i dess suprachiasmatiska kärna (ovanför synnervens korsning) i mellanhjärnan (diencephalon). Hur vi lever, med eller mot våra biologiska rytmer, påverkar energiutnyttjande, muskeltillväxt, fysisk prestationsförmåga och fysisk och psykisk hälsa. När vi rubbar våra rytmer, som vid långvarigt nattarbete, kan det leda till risker med kopplingar till bl.a. diabetes, hjärtinfarkt och cancer.

Det var roligt att fördjupa sig inom ett område där jag redan hade en del kunskaper och som jag använder i en av våra kursmoment som handlar om sömn och hälsa/ohälsa. Sedan upptäckterna under 80- och 90-talet, de som nu gav Nobelpriset, har forskning inom området cirkadiska rytmer fullkomligt "exploderat". Det är spännande!

Fredrik Ståhl
Nobelpriset i fysik delades i år ut för upptäckten av gravitationsvågor. Möjligen är denna bedrift en av mänsklighetens främsta upptäckter någonsin. Men vi börjar från början eller närmare bestämt år 1915:

Detta Nobelpris är egentligen en slutlig - och storartad - bekräftelse på Albert Einsteins allmänna relativitetsteori från 1915. Gravitationsvågor uppstår när extremt stora mängder energi frigörs, som när två jättemassiva svarta hål krockar. Vanligen känner vi till vågor i rummet - som ljud och ljusvågor - men gravitationsvågor skakar om själva rummet så det trycks ihop och dras ut (det är detta man uppmätt i det jättelika mätinstrumentet kallat LIGO). Detta kräver en makalös precision men det verkligt intressanta är att detta pris fäster uppmärksamheten på vad den allmänna relativitetsteorin säger om rummet:

Normalt sett uppfattar vi rummet på samma vis som redan Newton gjorde – d.v.s som ett tomt rum i vilket solar krockar, planeter snurrar och människor äter sallad – d.v.s som en passiv teaterscen. I själva verket, säger oss Einstein, har rummet egenskaper i sig (och därtill är tiden bara ytterligare en dimension av rummet). Rummet i sig går att trycka samman eller töja, och ju mer energi (eller massa som egentligen är samma sak; E=mc2) ju mer töjer, eller kröker, vi rummet. När en komet eller ett äpple ramlar ned mot jorden är det för att jorden med sin stora massa kröker rummet runt sig så det blir som en tratt som kometer och äpplen ramlar ned i. På samma sätt åker satelliter och vår måne runt jorden
för de fungerar som kulor som man kastar ned i en tratt och som därför åker runt runt runt.

Men det som är extra roligt med att vi nu kan mäta gravitationsvågor är att man hoppas
att man med lite bättre apparater ska kunna mäta gravitationsvågorna från precis innan det ögonblick hela vårt kända universum skapades - det vi kallar Big Bang - och som innebar att både rummet och tiden uppstod i det största frigörande av energi vi över huvud taget känner till. I förlängningen innebär detta att vi till sist kommer kunna mäta hur någonting uppstod ur ingenting och om inte en forskarinsats som möjliggör uppmätningen av absolut ingenting får Nobelpris så är det väl ingenting annat som ska prisbelönas heller.

Läs den centrala artikeln från nobeleventet på hb.se

Texter av Claes Wikström & Fredrik Ståhl. Ingress: Henrik Grönberg

Foto: Henrik Grönberg