Diskriminering - Högskolan i Borås
Huvudmeny

Diskriminering

Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och trakasserier och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Vid Högskolan i Borås är det nolltolerans mot diskriminering, trakasserier eller kränkningar. Högskolan vill vara en generös och medmänsklig arbetsplats där ett öppet och tillåtande klimat råder och där diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling inte accepteras!

Högskolan har såsom arbetsgivare ett ansvar för att arbetsmiljön är god.

Observera att om en chef med arbetsmiljöansvar har fått kännedom om att någon anställd vid högskolan kan ha/har utsatts för trakasserier eller kränkande särbehandling, har högskolan skyldighet att utreda omständigheterna kring händelsen och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra uppkomsten av trakasserier/kränkningar i framtiden.

 Högskolan har också skyldighet att säkerställa att den som anmält en händelse inte riskerar att utsättas för repressalier på grund av den gjorda anmälan.

Högskolans utredning av misstänkta trakasserier/kränkningar utgår från reglerna i diskrimineringslagen samt Arbetsmiljöverkets författningssamling om Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4).

Diskrimineringslagen omfattar tio samhällsområden varvid samhällsområdena undervisning och arbetsliv innefattas i högskolans verksamhet. Lagen omfattar både sökande till en anställning, anställda och sökande till utbildning samt andra som deltar i högskolans utbildningar.

Enligt diskrimineringslagen är diskriminering trakasserier förbjudna. Förbudet bygger på 6 diskrimineringsgrunder; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Definition av diskrimineringsgrunderna enligt diskrimineringslagen

Kön

  • att någon är kvinna eller man,

Könsöverskridande identitet eller uttryck

  • att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön,

Etnisk tillhörighet

  • nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande,

Funktionshinder 

  • varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå,

Sexuell läggning

  • homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning, och

Ålder

  • uppnådd levnadslängd.

Även den som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet omfattas av diskrimineringsgrunden kön.

Diskrimineringslagens definition av diskriminering och trakasseri

Direkt diskriminering

Direkt diskriminering kan sammanfattas som att lika fall behandlas olika. Det innebär att en enskild person missgynnas genom att behandlas sämre än hur någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Indirekt diskriminering

Indirekt diskriminering innebär att en enskild person missgynnas genom tillämpning av bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar personer av ett visst kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, ålder eller funktionshinder ”…såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet”. Det innebär till exempel att arbetsgivaren inte får ställa generella krav på arbetssökande eller arbetstagare som missgynnar personer med funktionshinder. Undantaget är om de särskilda kraven är en förutsättning för att kunna genomföra arbetsuppgifterna.

Trakasserier

Med trakasserier avses ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna. Exempel på trakasserier kan vara stötande och förlöjligande kommentarer och skämt, eller andra uppträdande som av den enskilde uppfattas som kränkande. Det är den enskildes uppfattning som är avgörande för i vad mån ett uppträdande är att uppfattas som kränkande.

Enligt diskrimineringslagens bestämmelser måste ett uppträdande vara ovälkommet för att anses vara trakasserier. Det är därför viktigt att man säger ifrån och visar att beteendet inte är välkommet. I det fall omständigheterna är sådana att trakasserierna eller kränkningen utan vidare måste stå klart för den som trakasserar/kränker, behöver man inte säga ifrån eller på annat sätt visa att beteendet är ovälkommet. Är man osäker på om beteendet är av denna art bör man dock tydligt säga ifrån eller på annat sätt visa att det är ovälkommet.

Sexuella trakasserier

Med sexuella trakasserier avser ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens eller studentens integritet i arbetet och i studierna.

Enligt diskrimineringslagens bestämmelser måste ett uppträdande vara ovälkommet för att anses vara sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att man säger ifrån och visar att beteendet inte är välkommet. I det fall omständigheterna är sådana att trakasserierna eller kränkningen utan vidare måste stå klart för den som trakasserar/kränker, behöver man inte säga ifrån eller på annat sätt visa att beteendet är ovälkommet. Är man osäker på om beteendet är av denna art bör man dock tydligt säga ifrån eller på annat sätt visa att det är ovälkommet.

Instruktion att diskriminera

Diskrimineringslagen omfattar också förbud mot instruktion till en underställd att diskriminera.

Förbud mot repressalier

Det är också förbjudet att utsätta någon som har gjort en anmälan för repressalier, dvs. att hämnas en anmälan.