Huvudmeny

2016-04-06 Hej medarbetare! Receptionen

Lena Borén Persson, Sandra Ohlsson och Anna Ståhl.

Den här gången säger vi hej till Lena Borén Persson, Sandra Ohlsson och Anna Ståhl som jobbar i högskolans reception.

Vad jobbar ni med?

– Vi gör allt möjligt. En av de saker vi gör mest är lokalbokningar. Förutom att svara i telefon och ta emot besökare förstås. Det är flera externa parter som hyr in sig i högskolans lokaler, så vi tar emot bokningar från dem. Studentkåren behöver också lokaler som vi får boka. Och nu i början av året har vi lärt upp Sandra, vår nyaste medarbetare.

Vad är det roligaste med ert jobb?

– Det roligaste är att vara mitt i smeten och att vi träffar så mycket människor. Ingen dag är den andra lik tack vare alla personer vi möter.

Vad är det mest utmanande?

– Det svåraste är att göra de som kommer hit till oss nöjda och att kunna ta människor på rätt sätt. De är alla olika och det kan ibland vara utmanande.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för er?

– Det finns egentligen ingen vanlig dag för oss. Men det vi gör varje dag är att läsa e-post, som vi gör löpande under dagen. Vi har en morgonrusch mellan klockan 8 och 9 då många studenter kommer och behöver hjälp att hitta rätt till föreläsningar och tentor. Det är även många anställda som kommer för att lösa parkeringsbiljetter. Sen blir det en ny rusch vid lunch. Vi ansvarar även för att distribuera tidningar och tar hand om post och gods som kommer. Ibland får vi skicka ut tekniker till salarna om det behövs, exempelvis om projektorerna inte fungerar. Dessutom säljer vi profilartiklarna här.

Vilken är den märkligaste frågan ni fått?

– Inte så märklig fråga kanske, men en lustig. Det var en person som ringde hit och frågade efter en person på HR som heter "nameless" och vi förklarade att det inte finns någon person med det namnet men personen gav sig inte, till slut svarade någon på HR. Om det var rätt person eller inte förtäljer inte historien.

– Sedan en annan lustighet, vi fick frågan om vi hade något måttband. Personen ifråga slängde upp ett par kalsonger på bänken och frågade om vi kunde hjälpa till att mäta från grenen och ner. Då trodde vi att vi var med i dolda kameran!

Text och bild: Josefine Bjuvefors