Huvudmeny
Johan Herlitz

Allt fler räddar liv

Många svenskar har övat hjärt- och lungräddning, HLR. Det är en av anledningarna till att dubbelt så många människor överlever hjärtstopp idag jämfört med för tjugo år sedan. 

Det sorlar högt från entrén till Högskolan i Borås, studenter som nyss börjat terminen samlas med kursböcker i famnen. På väggen bredvid receptionen sitter en låda med grön skylt och texten hjärtstartare i stora bokstäver. Tre stycken finns utplacerade på högskolan, och Johan Herlitz, professor i prehospital akutsjukvård, intygar att hjärtstartare är omöjliga att misslyckas med; det är bara att lyssna och följa den inspelade rösten. 

Hjärtstartare

Under sitt yrkesliv har Johan Herlitz sett sjukvården genomgå enorma förändringar, först som hjärtläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset och sedan som forskare. På 70-talet var det fortfarande Räddningstjänsten som skötte ambulanstransporterna. Ramlade någon ihop på gatan då, var det brandmän som bemannade ambulanserna. Johan Herlitz ler och berättar att sjukvård nog inte var brandkårens första prioritet. Det var hans lärare Stig Holmberg som utbildade brandmännen, som till en början inte var jätteförtjusta.
– Men när Stig pratade om hjärtat i termer av rör och flöden, då tyckte de att det var kul, säger Johan Herlitz.

500 av 5000 räddas

1990 började Johan Herlitz forska kring hjärtstopp. Hur gick det egentligen för dem vars hjärta stannat, hur många överlevde? Ingen visste. Tillsammans med sin lärare Stig Holmberg drog Johan Herlitz igång det som idag är ett nationellt kvalitetsregister. I Swedish Cardiac Arrest Register samlas data från alla fall av hjärtstopp i Sverige.

Varje dag får fjorton människor hjärtstopp utanför ett sjukhus, runt om i Sverige. Det är med andra ord många liv som kan räddas. Av de drygt 5000 som får hjärtstopp varje år, räddas dryga 500.

Massutbildningen i HLR, som sker på många arbetsplatser, i skolor och föreningar, är en stark bidragande orsak till att så många mer räddas i dag än i början av 90-talet. Johan Herlitz vision är att det ska vara lika vanligt att kunna HLR som att kunna simma, och utvecklingen är på god väg.

– Tre miljoner människor har utbildats på HLR i Sverige, nu agerar folk. Dessutom kan du lära dig via en app eller video, istället för att gå en utbildning som förr tog tre timmar, säger Johan Herlitz, och bläddrar i förra årets rapport från sitt kvalitetsregister.
Han läser högt från de viktigaste siffrorna: 1992 fick 33 procent av alla med hjärtstopp HLR, tjugo år senare var de 70 procent. Knappt fem procent levde en månad efter hjärtstoppet 1992, mot nära 11 procent 2012.

Det är lätt att se i registret vad som fungerar och att jämföra regioner med varandra. Ingen vill se att de är sämre än någon annan.
– Vid sekelskiftet hade Stockholm förskräckliga resultat, de hade hälften så stor överlevnadsgrad mot Göteborg. Det blev gråt och tandagnisslan när de lyfte den frågan, men politikerna lyssnade och de fick de resurser som de behövde, berättar Johan Herlitz.

Johan Herlitz

Ryckt in tre gånger i vardagen

I överlevnadskedjan finns fyra länkar. Det handlar om att tidigt larma, att påbörja hjärt- och lungräddning, att tidigt använda hjärtstartare och att ge eftervård.
– Tiden är en viktig faktor. Du kan ju ha haft bröstsmärtor i en timme innan hjärtat stannar, och därför ska man larma ambulans snabbt.

Som läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset räddade han förstås många liv och hjärtan, det ingår ju i dealen. Det är något annat att rycka in i vardagen, som Johan Herlitz gjort tre gånger. I två av fallen gick det bra och personerna överlevde.

En morgon 1995 satt Johan på pendeltåget från Lerum på väg till Göteborg, när personalen ropade på läkare. En man i 60-årsåldern satt och kippade efter andan. På den tiden var det ovanligt med mobiltelefon, men som tur var fanns det en telefon ombord. Johan Herlitz larmade SOS, och precis när han lagt på luren föll mannen ihop.
Tillsammans med en barnläkare som också var ombord, började de göra hjärt- och lungräddning. 

När tåget kom in till centralen var ambulansen där och tog över. De gav elchocker, och mannen tittade upp direkt. Han blev helt återställd, och skickade julkort till Johan varje år. Men så åtta år senare, möttes de igen. Johan Herlitz gick hjärtjour på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, på väg in till en patient med prostatacancer.
– Är det du, Johan, frågade mannen.
Han var döende. Johan Herlitz kallades in för att stänga av den inopererade hjärtstartaren som mannen fått efter att Johan hjälpt honom den där morgonen på tåget.
– Jag minns allting som igår, säger Johan Herlitz om händelserna där han gripit in som privatperson.
– Det är en stressande upplevelse, samtidigt som det är fantastiskt att kunna hjälpa till. Man ändrar ju verkligen en människas liv, säger han.

Hjärtstartare och SMS-livräddare

Utvecklingen mot än bättre vård fortsätter. Hjärtstartare placeras ut på strategiska ställen i samhället. I Stockholm testas SMS-livräddare, alltså HLR-kunniga som frivilligt anmält sig till ett register. När det kommer ett larm om hjärtstopp kan larmcentralen se vilka mobiltelefoner som finns inom 500 meter från den drabbade personen, och kontakta dem. Nationellt pågår också ett test med att samtidigt som ambulans även larma räddningstjänst, som åker ut med hjärtstartare.
– På så sätt är cirkeln sluten, säger Johan Herlitz.

Text: Lina Färm
Bild: Ciprian Gorga