Huvudmeny
Naturlig vetenskap

Naturlig vetenskap

Barnen går ut varje dag, de lär sig om allemansrätten, att vara rädda om naturen och att ta hänsyn till djuren. En öppen syn på lärande om naturen har funnits med länge i den svenska förskolekulturen. Men att undervisa om naturvetenskap gör förskollärarna rädda.

Skolverket har nyligen genomfört en satsning på naturvetenskap och teknik i förskolan. Förskolor och skolor har under satsningen erbjudits stöd för att utveckla undervisningen i ämnena. Och i utvecklingen av läroplanen för förskolan har naturvetenskap fått ta allt större plats. Dessutom finns ett stort fokus på barns begreppslärande inom naturvetenskap internationellt sett.

– Det är viktigt att barnen tidigt lär sig om natur och naturvetenskap för att de ska förstå sin omvärld. Om de tidigt får kunskap om naturvetenskapliga fenomen underlättar det också för framtiden i skolan, säger Susanne Klaar, universitetslektor och forskare inom pedagogik.

Skrivit en avhandling

Susanne Klaar

Hon har skrivit avhandlingen ”Naturorienterad utbildning i förskolan – Pragmatiska undersökningar av meningsskapandets individuella, sociala och kulturella dimensioner”. I sin forskning har hon studerat barn i åldern 1–3 år och deras meningsskapande kring natur.

– Av lång tradition lär sig barnen mycket om natur i förskolan, som att ha kläder efter väder eller att man ska städa efter sig när man har haft med sig fika till skogen. Men att undervisa i naturvetenskap har inte förskolan varit lika bra på och många förskollärare tycker det är svårt och vet inte hur de ska göra, säger Susanne Klaar.

Hon har studerat barns lärande utifrån flera dimensioner. Bland annat utifrån ”Meningsskapandets individuella dimension”. Den handlar om att förstå hur och vad små barn lär sig. Hon berättar om när hon observerade en liten pojke när han åkte pulka.

– Vad är det i hans praktiska handlingar som gör att han kan fortsätta åka? Han sa inget om friktion eller halhet, han bara gjorde. Pojken erfor backen praktiskt och jag kunde se hur han ändrade sig utifrån det han lärde sig. Han böjde sina ben och satte ena handen i backen när han gick för att bemöta lutningen och halkan och lättare komma upp. Vid vissa tillfällen gick han på leran i stället för på isen.

Rikta barnens tänkande

Hon har också studerat ”Meningsskapandets sociala dimension”. Den handlar om relationen mellan pedagogerna på förskolan och barnen och hur de guidar barnens meningsskapande. I stället för att fråga ”var det kul?” efter att pojken åkt ner för backen kan pedagogen fråga ”var det halt?” eller ”gick det snabbt?”.

– Då riktar pedagogen barnets tänkande åt en vetenskaplig bana, förklarar hon. Det går också att rikta det åt ett estetiskt lärande genom att fråga om det kittlade i magen. Eller åt en moralisk eller etisk kunskap om att man inte får puttas eller åka med huvudet först.

Hon har dessutom gjort en kulturell analys av förskolan. Då studerade hon regler, normer och vanor i förskolan – sådant pedagogerna gör utan att ifrågasätta, det som ”sitter i väggarna”.

– Jag studerade hur vanorna påverkar att vissa saker blir möjliga, och andra saker mindre möjliga, när barnen lär sig om natur.

Ett exempel ur hennes studie är när barnen vill leka med vatten ute, de vill måla med vatten med penslar. Ingen ifrågasätter att de ska ha galonbyxor på sig, det finns penslar till alla och när barnen kommer med hinkar och vill ha vatten säger pedagogerna ja.

– De vanorna visar att det är möjligt för barnen att vara med om erfarenhetsbaserade undersökningar. De får prova och testa.

Dock var det inte någon pedagog aktivt närvarande i leken.

– Så lärandet blev inte verbaliserat. Exempelvis kunde de ha pratat om vad som händer när man tar mycket vatten, att det inte gör något för det dunstar. På det viset kunde jag konstatera att det, just i den här situationen, fanns mindre möjligheter till det naturvetenskapliga begreppslärandet, säger hon.

Naturlig vetenskapViktigt att bredda perspektivet

Syftet med Susanne Klaars forskning är inte att säga vad förskolan är bra eller dålig på. Men hon vill erbjuda möjligheter för förskolan att kritiskt granska sig själv. Hon vill att förskollärarna ska fundera över vad de säger till barnen och varför, samt om barnen är ensamma i sina upptäckter eller om de får vägledning och utmaningar.

– Jag försöker bredda perspektivet. Det handlar inte om att barnen verbalt ska kunna redovisa kunskaper om naturvetenskapliga fenomen som friktion, halhet eller lutande plan. Men man kan bemöta fenomenen utifrån barnets meningsskapande – vad händer om det är blött på rutschkanan, varför är det skillnad mellan att åka med galonbyxor och utan? Det finns mycket att gå vidare med.

Undervisar i naturvetenskap

Trots den starka kulturen att lära ut om naturen är många förskollärare rädda för att undervisa om naturvetenskap.

I tidigare förskollärarutbildningar fanns inte naturvetenskap med som ett bestämt ämnesinnehåll. Men det har blivit mer och mer. På förskollärarutbildningen vid Högskolan i Borås ägnas numera en hel termin åt naturvetenskap och teknik ur ett didaktiskt perspektiv. Susanne Klaar undervisar studenterna i detta.

– I början av terminen, när jag frågar hur många som tycker det är roligt med naturvetenskap, är det få som ger sig till känna. Många minns med fasa kemi och fysik från sin egen skolgång. Men väldigt många ändrar sin uppfattning efter terminen.

Hon menar att det går att se på det mesta i omgivningen ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Man kan prata om ljud, gravitation och olika material. Och det finns böcker, utbildningar och forum på sociala medier för förskollärare som är intresserade och vill bli inspirerade.

– Naturvetenskap finns runt omkring oss hela tiden. De flesta barn älskar att undersöka, pröva, utforska och upptäcka sin omgivning. Och det är viktigt att förskolan utmanar och guidar barnen i dessa situationer, säger Susanne Klaar.

Nu vill hon gå vidare i sin forskning med praktik nära studier av pedagogernas observationer och hur de förmedlas till barnens föräldrar. Hon menar att när barnen hämtas från förskolan fokuserar överlämningen oftast på om barnen ätit bra, sovit eller gått på toaletten. I stället för att berätta om hur pedagogen såg när barnet lärde sig att bemästra en isig backe.

Naturvetenskap i läroplanen för förskolan LPFÖ 98

Konferensen Naturvetenskap och teknik i skolan 

I oktober 2015 anordnade Högskolan i Borås den årliga konferensen Naturvetenskap och teknik i förskolan. Fler än hundra deltagare från hela Sverige och olika delar av Europa visade hur naturvetenskap och teknik kan förenas i förskolans verksamhet. 

Skolverket redogjorde för sin satsning på naturvetenskap och teknik i förskolan och ett norskt nationellt projekt, där barn får bli ”forskarfrön”, presenterades. 

På konferensen deltog forskare, förskollärare, förskolechefer och utvecklingsledare.

Förskolan ska sträva efter att varje barn 

  • utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen,
  • utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap,
  • utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar samt
  • utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap.

Läs mer

Mer om Susanne Klaar

Text: Anna Kjellsson
Foto: Anna Sigge