Huvudmeny

Supersvampen klarar allt

Lite gul beläggning i en plastburk. De trådbildande svamparna ser inte mycket ut för världen. Men det är en supersvamp. Forskarna vid Högskolan i Borås visar att under rätt förhållanden kan svampen till exempel skapa andra generationens etanol, djurfoder, plastfolie eller bli en viktig beståndsdel i blöjor.

I ett vattenbad inne i labbet står två glasflaskor och skakar. Patrik Lennartsson, universitetslektor inom resursåtervinning med fokus på bioteknik, lyfter upp en av dem och visar den gulbruna sörjan som skvalpar runt i botten. Filamentös, eller trådbildande, svamp på tillväxt.

Det handlar inte om svamp av den sort vi plockar i skogen utan liknar snarare den i mögelost. En mikrosvamp som växer ungefär som en ek i pytteformat. Det finns flera tusen arter trådbildande svamp, de delas in i zygomyceter och ascomyceter. Den art vi kommer att få veta mer om heter Neurospora intermedia och är enascomycet. I dess ursprungsland Indonesien säljs den som ett pulver att använda till jästa maträtter som exempelvis oncom eller tempeh.

SvampSvamp som skapar etanol ur restprodukter

Forskarna vid Högskolan i Borås har undersökt ett antal olika ätbara svamparter och funnit att denna, Neurospora intermedia, har bäst förmåga att skapa etanol ur restprodukter och avfall. Mohammad Taherzadeh, professor i bioprocessteknik, fick upp ögonen för den redan för sexton år sedan då han letade efter organismer som kunde producera etanol från pentoser (samlingsnamn för enkla sockerarter, varav de viktigaste förekommer i hemicellulosa i en rad växter). Sedan dess har han undersökt över 100 svamparter.

– Den här svampen är lite som en schweizisk armékniv – bra till mycket. Viktigt är att den kan omvandla någonting med ett lågt värde till något annat med ett med högre värde. Den får avfall att gå från usch till resurs, säger han. Det fina med att använda en svamp som går att äta är att man vet att det inte kommer att skada miljön att använda den.

Tar flera år

Strax intill vattenbadet reser sig en stålblank rymdraketmodell mindre. I verkligheten en reaktor för svamptillverkning i mer omfattande skala. Intill den en ännu större raket. Tripp, trapp, trull. Sammantaget ger de tre kärlen en bra bild av forskarnas och forskningens dilemma: att skala upp. Det är en sak att få fart på svamptillväxten i en glasflaska. En helt annan att skapa en hållbar process i 80 000 liter.

– När vi forskare säger att ”nu är vi klara”, då tar det ofta flera år innan metoden verkligen kan användas inom industrin, förklarar Patrik Lennartsson.

Kan användas som djurfoder

I det här projektet, ”Svampbaserat bioraffinaderimed etanolproduktion”, som handlar om att öka effektiviteten vid framställning av etanol, tycker han att det gått ovanligt fort. Till stor del på grund av en engagerad, resursstark samarbetspartner som forskarna har täta kontakter med: Lantmännen Agroetanol i Norrköping. Företaget är Sveriges största producent av etanol till drivmedel. De tillverkar runt 230 000 kubikmeter etanol per år. Och om framtidens transportsektor ska vara fossilfri vill det till att utveckla smartare transporter – inte minst drivmedel som kan ersätta bensin och diesel.

Patrik Lennartssom och Päivi Ylitervo

– Etanol produceras oftast av socker eller stärkelse från bland annat vete och majs. Genom den här metoden, där vi tillför svampen, produceras etanolen även från cellulosan i skalen från vetekornen. Dessutom blir restprodukten ett proteinrikt djurfoder. I nuläget främst till nötkreatur, framöver förhoppningsvis även till kycklingar och laxodlingar. Tidigare försök att ta fram cellulosaetanol har varit för kostsamma att kommersialisera, men den här metoden är fullt möjlig att anpassa efter marknaden, säger Patrik Lennartsson.

Beräkningar visar att det går att få ut mellan tre och fem procent mer etanol med den här metoden. Vilket kanske inte låter särskilt mycket – men det var ju det där med att skala upp. Då blir det en del. Inte undra på att Lantmännen Agroetanol en gång i veckan de senaste månaderna skickat efter ny svamp med taxi från Borås till Norrköping, för att fortast möjligt få mer svamp när den är i rätt skede av tillväxt. Förhoppningen är att under 2016 få igång arbetet i industriell skala.

Undervisar och handleder 

Patrik Lennartsson trivs bra i labbet men numera är det inte särskilt ofta han drar på sig rocken. Merparten av sin tid tillbringar han vid datorn i arbetsrummet åtta våningar upp på högskolan, när han inte undervisar studenter eller handleder doktorander. Doktoranderna kommer från vitt skilda håll i världen och är kemister, mikrobiologer och biotekniker.

– Bakgrunden spelar inte så stor roll, säger han. Det viktiga är att man är rätt typ. Nyfiken, väldigt envis och beredd att lära sig. Att vara doktorand innebär att lära sig att forska och du kommer att göra mängder av misstag. Då gäller det att du är väldigt intresserad av ditt ämne.

Själv doktorerade Patrik Lennartsson inom biovetenskap på Chalmers i samarbete med Högskolan i Borås. Han saknar inte, att som under doktorandtiden, tvingas åka till labbet två på natten för att en viss svamp behövde omsorg just då. Men han tycker fortfarande att det är ”fantastiskt underbart roligt” att söka och, vid lyckliga tillfällen, finna ny kunskap.

– Att få undersöka det okända!

Det är främst etanol Patrik Lennartsson har fokuserat på. Hela tiden med den trådbildande svampen som utgångspunkt.

Ledande i landet

Sedan 2001 har forskarna arbetat i tolv projekt som handlar om svampen. Forskargruppen består av fem seniora forskare, två postdocs och tio doktorander. Efter många år av forskning är högskolans forskare ledande i landet när det gäller svamp och har nu kompetens och produkter som är intressanta för industrin. I nuläget är sju företag, både svenska och tyska, intresseradeav ett samarbete.

Mohammad Taherzadeh


Professor Mohammad Taherzadeh hoppas att försäljning av proteinrikt djurfoder ska kunna vara igång inom två år. Och inom fem år hoppas han att andra generationens etanol, den som är framställd ur cellulosa, ska vara verklighet. Riktigt hur mycket som kommer att kunna utvinnas ur den till synes oansenliga svampen är det ingen som vet på förhand.

– Det är som när man går upp på ett högt berg, att när man väl kommer dit ser man bara mer och större saker bortom berget, menar Mohammad Taherzadeh.

Studerat cellväggarna

Inne i undervisningslabbet är det tätt av vita rockar. Ett tjugotal masterstudenter är djupt inbegripna i experimenterande. Akram Zamani övervakar processerna. Hon är universitetslektor inom bioteknologi och har i sin forskning koncentrerat sig på svampens cellväggar.

Akram ZamaniHon är den som tillsammans med Mohammad Taherzadeh och Patrik Lennartsson arbetat längst med den trådbildande svampen. Hon doktorerade 2010 med en fördjupning i hur man ur cellväggarna kan utvinna superabsorbenter. Ett slags granulat med exceptionell förmåga att suga upp vätska. Superabsorbenterna skulle kunna användas i exempelvis blöjor och bindor. Ett extra plus i sammanhanget är att svampens cellväggar är naturligt antibakteriella vilket motverkar dålig lukt och bakterietillväxt.


Liksom till etanolproduktionen är det en sak att konstatera vad som är möjligt, en helt annan att få fart på en produktion i större skala. Men en biologiskt framställd blöja skulle vara ett viktigt bidrag för miljön och av stort intresse för industrin.

– Eftersom polymererna, eller plasterna, i blöjan kommer från biologiskt material i form av svampens cellväggar kan den återvinnas. Vi behöver inte olja för att producera dem.

Vill framställa biologisk platsfilm

Efter att hon doktorerat flyttade Akram Zaman i 2010 tillbaka hem till Iran. Men sedan drygt ett år är hon åter i Borås. Hon har sedan dess ägnat sig åt att ta cellväggarna i svampen vidare. Målet är att framställa biologisk tunn plastfilm som står emot vattenånga, syre och koldioxid. Typ plastfolie. Även där, om nu plastfolien ska användas vid förvaring av mat, är det ett stort plus att materialet är naturligt antibakteriellt.

Projektet Akram Zamani jobbar med handlar om att bryta ner resterna från juicetillverkning på citrusfrukter. Varje år produceras cirka 15 miljoner ton citrusavfall efter juiceproduktion. Den trådbildande svampen tillsätts till avfallet och växer till sig. Ur svampmassan utvinner forskarna ämnet kitosan som i sin tur blandas med fruktämnet pektin och bildarpolymerer.

– Det skulle vara ett enormt steg om vi lyckades framställa bioplast. Vi är långt ifrån ensamma om att försöka, det pågår många varianter av försök runt om i världen. Intresset från industrin för en sådan produkt är jättestort, säger hon.

Hon och doktoranderna prövar sig fram i labbet. Än så länge har det varit lite problem med att plasten blir ojämn, att det blir små hål i den och att den inte riktigt blir genomskinlig. Men den blir allt bättre. Projektet avslutas i slutet av 2016.

Kan motverka hälsoproblem

Som om inte etanol, proteinrikt djurfoder och bioplast vore nog har forskarna vid Högskolan i Borås upptäckt att man ur svampens cellväggar kan utvinna glukosamin. Ett ämne som är den huvudsakliga beståndsdelen i medicin mot artros. Ämnet framställs i dag ur räk- eller kräftskal vilket kan innebära problem för artrospatienter som är allergiska mot skaldjur.

Kitosan är ett annat ämne forskarna upptäckt kan utvinnas.
– Och kitosan sägs sänka kolesterol och även ha effekt på människor som vill gå ner i vikt. Jag vet inte om det verkligen är så, men det sägs fungera, säger Akram Zamani.


Svamp med många användningsområden

Och det finns fler användningsområden för den trådbildande svampen. Patrik Lennartsson berättar att olika svamparter skulle kunna användas för att producera organiska syror och enzymer åt till exempelvis tvättmedel.

– Även bioaktiva komponenter som exempelvis sänker blodtryck skulle relativt enkelt kunna produceras, säger han.

Det kan finnas fler supersvampar som ännu inte är upptäckta. Vad mer forskargruppen kommer att upptäcka på väg upp för berget återstår att se. 

Läs mer

Mer om Patrik Lennartsson

Mer om Mohammad Taherzadeh

Mer om Akram Zamani

Text: Marit Larsdotter
Foto: Veronika Batori, Mecka reklambyrå, Lars Ardarve och Suss Wilén