Huvudmeny

Järnkoll på hjärnmyter

De flesta är bekanta med bilder av hjärnan i genomskärning, färgsatta för att markera olika grader av aktivitet. Färre vet att dessa bilder ofta är manipulera­de, saknar relevans och dessutom odlar så kallade neuromyter som kan ge allvarliga konsekvenser för lärare och elever. Det vill Anita Norlund, docent i peda­gogiskt arbete, ändra på. 

Anita Norlund har gjort sin röst hörd med sin forskningsbaserade kritik mot neuromyter, alltså felaktiga föreställ­ningar kring hur stimulans av hjärnan kan påverka inlärning. Till neuromyter hör antaganden som att elever har olika lärstilar, att sockerintag kan ge barn problem med uppmärksamheten och att det är bra med hjärngympa (som ska underlätta för elever att korsa hjärnans mittlinje; den mellan höger och vänster hjärnhalva). Genom att studera dessa myter och sprida kunskap via veten­skapliga artiklar vill Anita Norlund för­hindra att myterna tar sig vidare uttryck i pedagogiska miljöer såväl som i sam­hället i stort.

Anita Norlund

Bor: Ulricehamn. 
Är: Docent i pedagogiskt arbete och univer-sitetslektor vid Sektionen för pedagogisk ut-veckling och forskning vid Högskolan i Borås.
Aktuell med: Forskning kring neuromyter inom pedagogiska kontexter samt flera sam-forskningsprojekt med kommuner som vill förändra sitt arbete till exempel gällande  nyanlända elever.
Bakgrund: Har arbetat vid Högskolan i  Borås sedan 2007, tidigare undervisade hon i svenska och engelska på gymnasiet.
Röd tråd genom karriären: Mod att utmana föreställningar som behöver ifrågasättas för att på så sätt förbättra villkoren för lärare och elever. 

– Jag har alltid varit intresserad av diskussioner och föreställningar som utan vetenskapligt fog växer sig starka bland många. Jag vill noggrant poäng­tera att jag inte lägger skulden på lärare, utan jag är intresserad av att ta reda på hur dessa myter uppstår och hur de på­verkar lärares och elevers chanser. Om undervisningen baseras på myter kan det få allvarliga konsekvenser, säger hon.

Forskningsmagasinet 1866 träffar Anita Norlund på hennes kontor på Högskolan i Borås. Hon sitter vid skriv­bordet, med rader av böcker och skrifter som kuliss till hennes färgstarka person. Hon berättar att hon är ganska nördig och trivs bra i den akademiska miljön där hon får utrymme för sin förmåga  att ifrågasätta förenklade sanningar.

Innan hon doktorerade arbetade hon som gymnasielärare i svenska och engel­ska. Hon fick själv vara med om fort­bildning som byggde på myter och ställ­des inför krav att beakta elevers olika  inlärningsstilar. Redan då kände hon att det var något som inte stämde men var samtidigt ganska ensam om den känslan.

– När jag, många år senare, första gången mötte forskare som kollat när­mare på neuromyter så kände jag direkt igen tankar som jag personligen hade – och även den skepsis som jag kände under min egen tid som lärare. Forskarna som fick alla bitar att falla på plats tillhörde ett franskt team som fördjupat sig i just mytbildning kring hjärnan. Teamet hade nyligen fått en större forskningsöversikt publicerad som handlade om neuromyter. Översik­ten omfattade felaktiga föreställningar som att elever har olika inlärningsstilar och att människor enbart använder tio procent av sin hjärna. 

– Jag blev väldigt fascinerad. Och en tid senare sökte jag ett stipendium som gjorde att jag kunde besöka dem och följa deras arbete. Anita Norlund beviljades stipendiet tillsammans med kollegan Marianne Strömberg, och de tillbringade två veckor på universitetet i Lyon och en vecka i Clermont­Ferrand där de fick en rejäl dos av ny kunskap kring neuromyter.

– I Frankrike tycks hjärnforskning, precis som i Sverige, ha påverkat utbild­ningsbeslut på policynivå. Vi var överens med de forskare vi mötte att det är nöd­vändigt med kunskap som kritiskt ifråga­sätter detta.

Väl hemma igen fortsatte Anita Nor­lund att studera de olika myterna och har i dagsläget skrivit flera vetenskapliga artiklar inom ämnet. I skrivande stund är en artikel redan publicerad, en annan är under slutbedömning och en tredje är nyligen inskickad för bedömning.

– Om jag får någon av de senare artik­larna publicerade kommer ämnet för­hoppningsvis att bli mer diskuterat bland forskare, lärarutbildare, lärare och andra. Och det kommer förhopp­ningsvis även att bidra till att myterna utmanas, säger Anita Norlund och till­lägger att forskningen i övrigt inte  hunnit bli särskilt uppmärksammad. 

Myterna framställs som vetenskapliga fakta utan att det finns något fog alls.


– Jag var på en konferens för ett tag sedan och presenterade det vi (Anita Norlund och Marianne Strömberg, reds. anm.) hittills har kommit fram till för ett antal forskarkollegor. Många nickade instämmande medan andra blev oerhört provocerade av vår kritik mot något de ansåg vara fakta. Neuromyterna har ett starkt grepp om många och det är lätt att bli uppslukad av de olika teorierna. 

Genom forskningen har Anita Norlund identifierat tre spår som är uttryck för neuromyter och andra delar av det som betecknas som ”hjärnbaserad utbild­ning”: lärstilar, arbetsminne och meto­der för att skapa energibalans för elever med diagnoser inom autismspektrumet.

Resultatet visar bland annat att flera svenska skolor låter hjärnbaserade akti­viteter vara framträdande i åtgärds­arbetet med elever med neuropsykiatri­ska funktionsnedsättningar. Det medför att tid stjäls från annat viktigt arbete som tydligt ingår i läroplanen. En annan konsekvens som framkommit i forsk­ningen är att undervisningen tenderar att bli alltmer individualiserad (utifrån neuromyter), vilket kan försvåra för elever att röra sig framåt och fördjupat tillsammans med sin klass och lärare. Det finns också en risk att problem med högljudda arbetsmiljöer ignoreras genom den förenklade förklaringen att vissa elevers hjärnor är känsligare för ljud. 

Anita Norlunds forskning om neuromyter 

Anita Norlund sprider kunskap kring så  kallade neuromyter genom att skriva veten-skapliga artiklar. Hon studerar hur neuro-myter påverkar pedagogiska kontexter och vilka konsekvenser det kan få för pedagoger och elever. Syftet med forskningen är att uppmärksamma såväl andra forskare som verksamma lärare, elevhälsoteam och rekto-rer om problematiken – och förhindra att  vidare mytbildning sker.  Neuromyter handlar, enligt Anita Nor-lund, om olika felaktiga föreställningar om hur stimulans av hjärnan kan påverka inlär-ning, att elever har olika inlärningsstilar och att undervisningen behöver anpassas utifrån dessa. Hjärnbaserad utbildning är idag  populärt på många platser i samhället.  Media ger ofta mycket utrymme för neur-omyter och flertalet kompetensutvecklings-företag med kommersiella intressen driver på populariteten.

– I vår forskning har vi både zoomat in mot skolnära miljöer och zoomat ut och då sett hur myterna får utrymme i utbildningssamhället. Exempelvis pre­senterar Utbildningsradion (ur) ofta program baserade på dessa myter och många artiklar i lärartidskrifter bygger på dem. Myterna får utrymme i press och media; och till och med skolmyndig­heter presenterar material med dessa myter som utgångspunkt. Det är väldigt komplext.

Varför tror du att det är så få som är lika kritiska som du?

– Det är ett känsligt ämne att prata om då många investerat mycket förtro­ende, och även ekonomi, i idéerna. Och så finns det en väldigt stark fascination kring hjärnan, vilket gör att det är lätt att nå ut med alternativa teorier. De som jobbar med att sprida neuromyter är dessutom väldigt övertygande. Det finns också ett stort behov av att hantera den komplexa verksamhet som undervisning av elever innebär. Att då, som i fallet med olika lärstilar, få kategorier att dela in elever i kan ge en känsla av kontroll.

Hur tar sig dessa myter sig uttryck  i vardagen?

– De syns på många olika platser i samhället och i olika former av fortbild­ningsprogram. Förespråkarna får ofta mycket plats i intervjuer och media, och hjärngym förekommer inte sällan som kompetensutvecklingsinnehåll. Myterna framställs som vetenskapliga fakta utan att det finns något fog alls. Och filosofer talar kritiskt om att vi just nu upplever hjärnans århundrade. 

Vad driver dig i din forskning?

– Det handlar om att undvika förö­dande konsekvenser för de elever som får vara med om olika uppgifter som inte ger någonting och för lärare som får konstiga uppdrag utifrån dessa myter. För mig är det viktigt att minska konse­kvenserna för både elever och lärare.

Anita Norlund är initierad och intres­sant att lyssna på och när hon har ångan uppe kan hon prata hur länge som helst om sina ämnen. Men ibland väljer hon att fly iväg, låsa in sig i ett rum med sin dator och bara skriva. 

– Framöver ska jag på skrivarvecka på ett säteri i Västmanland. Varje rum har egen kakelugn och jag ska bara sitta och skriva. Vi är ett gäng som brukar göra det en gång om året och sen åker jag på egna skrivarweekender utomlands och sitter på hotellet och skriver och skriver, äter uppdukad frukost, och fortsätter skriva, berättar hon. 

Neuromyter är inte det enda Anita Norlund forskar kring. Hon började sina forskarstudier med att hon skrev sin  avhandling inom det utbildningssocio­logiska området ihop med svenskans  didaktik. Hon rör sig fortfarande ofta inom det fältet i sin forskning. Hösten 2015 var hon gästprofessor i Italien och studerade då bland annat virtual reality.

Utanför högskolans väggar kopplar hon av med att vara amatörentomolog. 

– Jag letar nattfjärilar och artbestäm­mer dem. I sommar är vi några som an­tagit en utmaning att hitta och lägga ut en ny art på Facebook varje dag. Det har vi hållit på med varje sommar i flera år, det är väldigt roligt men det är inte lätt. Jag trivs överlag väldigt bra ute i natu­ren. Sedan läser jag mycket och när jag vill ta en paus lägger jag stora pussel. Jag låter väldigt nördig och det är jag nog faktiskt. Och jag har alltid varit en skeptiker. Det känns bra att kunna vända den egenskapen till något positivt genom min forskning.

Läs mer om Anita Norlund.

Läs mer om forskningen inom Pedagogiskt arbete.

Text Gabriella Fäldt
Foto Suss Wilén
Illustration Mostphotos