Huvudmeny

Migrationen kan gynna svensk textilproduktion

Kan textilindustrin dra nytta av migrationens möjligheter? Hur kan migranters kompetenser tillvaratas? Och går det att koppla ihop dem med svenska textilföretags vilja att återföra produktion till Sverige? Dessa frågor och många fler har förstudieprojektet ”Konfektion 4.0” tittat närmare på.

”Konfektion 4.0” drivs av Science Park Borås i samverkan med bland annat forskare vid Högskolan i Borås.

– Det är en förstudie som kan lägga grun­den för en långsiktig satsning, säger projekt­samordnaren Ulrika Nilsson.

Konfektion 4.0
De här aktörerna har samverkat med Science Park Borås i ”Konfektion 4.0”: Marketplace Borås, Proteko, Modeink, Arbetsförmedlingen, Borås Stad, Kanico AB, TEKO samt forskare vid Centrum för hållbart samhälls­byggande respektive Textilhögskolan.
Projektet finan­sieras av Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF). Projektets namn ”Konfektion 4.0” har inspirerats av begreppet Industri 4.0, den så kallade fjärde industri­ella revolutionen där digitalisering och automatisering är viktiga delar.

Projektets idé kan beskrivas så här: Kun­skapen om textil produktion har minskat i Sverige, eftersom sådan produktion sedan flera decennier har förlagts utomlands. När intresset för att återföra produktionen till Sverige nu ökar är det svårt att hitta kunniga medarbetare. Samtidigt behöver migranter som kommit hit få jobb. En del av dem har yrkesverksam bakgrund inom industrisöm­nad, konfektionssömnad eller skrädderi. Om deras kompetens tas tillvara kan textil­industrin bygga upp ny verksamhet i Sverige.

Visst låter det enkelt, men för att lyckas måste en mängd aspekter vägas in och ana­lyseras så att arbetssätt, regelverk och lämp­liga metoder kan utvecklas.

Till att börja med måste man ta reda på mål­gruppens behov, exempelvis hur textilkunskaper från andra länder ska valideras och vilka kompetenser textilindustrin behöver.

Anna-Karin Reis på Proteko är projektledare för näringslivsutveckling och kompe­tensutveckling i projektet och har fördjupat sig i några av frågorna.

– Jag har hittat många nyanlända med textil yrkeskompetens via Arbetsförmedling­en och studieförbund, säger hon. Arbetsför­medlingen har dokumenterat att omkring 2 000 nyanlända till Sverige har kompetens inom sömnad, industriell sömnad eller skrädderi. Men vi behöver bli ännu bättre på att synliggöra att vi finns och nå ut till dem. Bland migranter med textil kompetens finns allt från före detta fabriksägare till skräddare representerade.

Engagerar fokusgrupper

Företagsbesök och diskussioner med fokus­grupper inom näringslivet och med nyanlän­da om deras intresse och behov har ingått i ”Konfektion 4.0”.

– Flera företag vill till exempel göra prover och reparera textilier i Sverige. Och ofta vill små och nya företag ha hela sin produktion här, för att värna om hållbarhet och socialt ansvar. Det behövs dessutom mer kompe­tens inom automatisering och digitalisering, vilket kan komplettera en grundläggande textilkunskap.

Projektet kan leda till en testbäddsmiljö för utveckling.

– Vi hoppas att vi i en förlängning av det här projektet ska kunna bygga upp en testbäddsmiljö för nya affärsmodeller som kan främja utveck­lingen av cirkulär ekonomi inom konfektionsin­dustrin, säger Ulrika Nilsson. Den kan drivas på ett flexibelt sätt med anställd personal och uthyr­ning av maskinpark till både små och stora före­tag. Vi vill att verksamheten också ska omfatta rådgivning, kompetensutveckling, validering, matchning och sömnadsproduktion. På så vis kan vi underlätta för textilföretag att flytta tillbaka till Sverige från att ha varit utlokaliserade till andra länder.

Nya affärsmodeller ett långsiktigt mål

Andra långsiktiga mål är att utveckla nya affärsmodeller för den här typen av verksamhet. De kan kopplas till Re:textile, ett projekt vid Science Park Borås som vill minska resursför­brukningen genom att designa produkter för en cirkulär ekonomi och utveckla produktions­processer för upcycling av textilier samt tjänster för att förlänga livet på plagg.

Runt om i världen pågår satsningar för att ta till­vara den kompetens som migranter tar med sig in i det nya landet. Stora företag som ikea och ncc har egna modeller och i flera kommuner i Sverige pågår projekt av olika slag.

– Nyutvecklingen av textilindustrin i Sverige för med sig en ny arbetsmarknad för migranter med textil sömnadskompetens, säger Ulrika Nilsson. Idag saknas en branschspecifik valide­ringsmodell för det textila området. Det vill vi ta fram i nästa steg.

I slutet av maj reste representanter för ”Kon­fektion 4.0” till Bryssel för att medverka i en eu-dialog i form av rundabordssamtal om hur migrationens fördelar kan tas tillvara. Detta arrangerades av Generaldirektoratet för Migra­tion och Inrikesfrågor hos eu-kommisionen.

– Vi lyssnade på många olika aktörer och insåg att vi ofta brottas med samma frågeställningar. Vilka problem, hinder och initiativ kan bidra till en kapacitetsuppbyggnad inom området?

Bidrar med omvärldsanalys

Kennert OrleniusEn forskare som har deltagit i ”Konfektion 4.0” är Kennert Orlenius, professor i pedagogiskt arbete och föreståndare för centrumbildningen Centrum för hållbart samhällsbyggande vid Högskolan i Borås. Han har bland annat bidragit med en omvärldsanalys.

– Där har jag tittat på förutsättningarna för initiativ som ”Konfektion 4.0”. Det rör sig på flera nivåer: på individuell och institutionell nivå, men också på en samhällsnivå, säger han.

Den individuella nivån handlar om människor med specialkompetenser som vill komma in i arbetslivet. På institutionell nivå ligger de behov som finns i branschen och hur de olika aktörerna kan samarbeta. Samhällsnivån går ut på metoder för att hålla ihop vårt allt mer polariserade sam­hälle.

– Jag ser också att vi behöver en gemensam förståelse för terminologin. Vilka termer använ­der vi och vad står de för? Invandrare, nyanlän­da, migranter? Vad menar vi med dem? Och assi­milering, integration och inkludering? Vi ska vara noga med orden för att inte hamna i ett vi och de-perspektiv.

Invandringen nödvändig

Kennert Orlenius har också gått igenom forsk­ning om migration och arbetsliv och till exempel sett att Sverige behöver en invandring på cirka 100 000 personer per år för att tillräckligt med arbetskraft ska finnas i landet.

– Den demografiska strukturen är ett problem här, säger han. Vi har en sned åldersstruktur med en allt större andel äldre invånare. Det som räddar situationen är invandring av människor i arbetsför ålder. De har också ofta utbildning från sina hemländer, vilket blir en besparing för Sverige. Initiativ som ”Konfektion 4.0” gör att vi kan betrakta människor som ofta ses som en kostnad i samhället som en tillgång i stället.

Förstudien ”Konfektion 4.0” blev klar i somras, men det kommer troligen att bli en fortsättning.

– Vi ansöker om ytterligare projektmedel, säger Ulrika Nilsson. Vi ser att ”Konfektion 4.0” kan vara en del i en plattform för cirkulärt mode och hållbara miljöer för alla Science Parks i regi­onen. Vi vill utöka samarbetet med fler aktörer, både på nationell nivå och i Europa.

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Anna Sigge, Ulf Nilsson och TEKO, Henrik Eriksson