Huvudmeny

Nu och då – i nyfikenhetens tjänst

Länge var Bibliotekshögskolan den enda institutionen i Sverige som utbildade bibliotekarier. Och det är här som den mesta av landets forskning inom biblioteks- och informationsvetenskap har bedrivits. Vi möter två forskare som tillsammans har erfarenhet från den tidigaste till den allra nyaste forskningen vid Bibliotekshögskolan.

Vi har stämt möte på högskolans bibliotek för att jämföra då och nu och för att försöka beskriva andan och inriktningen på forskningen vid Bibliotekshögskolan. Louise Limberg är senior professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Hon var den första som disputerade i ämnet efter att ha genomgått forskarutbildningen i Göteborg och Borås. Pieta Eklund är doktorand och bibliotekarie och har kommit ungefär halvvägs med sin avhandling.
– Jag arbetade som lärare på Bibliotekshögskolan redan på 1980-talet, men började alltså som doktorand 1993, då den första forskarutbildningen startade, säger Louise Limberg. Då var allt så nytt och en pionjäranda rådde. Det kändes spännande och som att vi bröt ny mark hela tiden. Vi hade väldigt små forskningsmedel. Mycket tid gick åt till att söka finansiering för forskningen. Från tidigt 1990-tal till 2010 genomfördes forskarutbildningen i nära samverkan mellan Göteborgs universitet och Högskolan i Borås, eftersom examensrättigheterna på forskarnivå fanns i Göteborg.

Historik Bibliotekshögskolan
1972
Bibliotekshögskolan skapas som Sveriges enda institution för bibliotekarieutbildning. Dessförinnan hade utbildningen sedan 1920-talet skett vid olika kurser och kortare program, till exempel i Skolöverstyrelsens regi i Solna.

1991
Den första professuren i biblioteks- och informationsvetenskap inrättas. Eftersom examensrättigheter på forskarnivå då saknades vid Högskolan i Borås knyts professuren till Göteborgs universitet –det närmast belägna universitetet.

1992
Första kursen i forskarutbildningen startar vid Bibliotekshögskolan.

1993
De första doktoranderna antas.

1993
Den första disputationen äger rum. Det är Birger Hjørland som disputerar, efter att ha antagits som doktorand med ett i princip redan färdigt avhandlingsmanus.

1997
Bibliotekshögskolan får en stor donation från Sveriges Allmänna biblioteksförening och kan därmed finansiera flera doktorandtjänster.

1998
Louise Limberg disputerar, som den första doktoranden som har genomfört hela sin forskarutbildning vid Bibliotekshögskolan.

1998
Högskolan i Borås får inrätta egna professurer och rekryterar fyra professorer i biblioteks- och informationsvetenskap år 2000.

2010
Det blir möjligt för högskolor att få examensrättigheter på forskarnivå, och Högskolan i Borås får omgående sådana rättigheter i flera ämnen, varav biblioteks- och informationsvetenskap är ett.

En utmaning i början var att se till att forskningen höll tillräckligt hög klass och att skapa regelverk, kriterier och struktur för olika delar av arbetet. Snart skärptes antagningskriterier och rutiner för handledning utvecklades.
– Redan tidigt införde vi rutinen att varje doktorand har två handledare, säger Louise Limberg. Vi införde också något som vi kallar ”grönläsning” och som fortfarande finns kvar. Det innebär att två seniora forskare som inte har varit involverade i en doktorands arbete får läsa och ge rött eller grönt ljus till avhandlingen. Detta görs när den är nästan färdig och har presenterats vid ett slutseminarium, efter vilket vissa justeringar görs. Först när avhandlingen har fått grönt ljus är det dags för disputation.

En bred akademisk disciplin

Louise Limberg tycker egentligen att det är svårt att i generella termer beskriva inriktningen på den tidiga forskningen vid Bibliotekshögskolan.
– Några forskningsprojekt hade en klar professionsanknytning medan andra var mera begreppsorienterade

Biblioteks- och informationsvetenskap är en bred akademisk disciplin som tangerar flera andra ämnen, som sociologi, pedagogik, kulturpolitik och litteratur. Detta märktes på de tidiga avhandlingarna som till exempel handlade om klassifikation, utvärdering av biblioteksverksamhet och studenters informationssökning.
– Och nu är ämnet ännu bredare, säger Pieta Eklund. Det beror på digitaliseringen och att nästan allt kan ingå i ämnet information numera. Vi forskar om Twitter och andra sociala medier, om bibliotekarieyrket, om hur elever bedömer internetkällor, om e-böcker liksom om molntjänster inom organisationer. Det finns oändliga utvecklingsmöjligheter.

De berättar livligt om hur det går till att skapa sammanhållning mellan forskarna och underlätta för dem att få inblick i varandras arbete.
– Där är våra forskningsseminarier väldigt viktiga, säger Louise Limberg. De äger rum en gång i veckan och där möts forskare på olika nivåer och presenterar och diskuterar texter. Det är en oerhört väsentlig och central del i vår forskningsmiljö.
– I samband med seminarierna finns möjlighet att utveckla kunskap både om att presentera forskning och att opponera på andras forskning, säger Pieta Eklund. Det ger också en möjlighet att följa ämnets utveckling och att ha en bild av vad de andra forskarna gör. Annars är arbetet som doktorand ganska ensamt, och en av de största utmaningarna är just att hitta vägar för att hålla ihop doktorandgruppen eftersom alla arbetar var för sig och inom olika områden.

Utbildningar som bygger på egen forskning

Numera finns bibliotekarieutbildning på flera håll i landet och i Lund, Uppsala och Umeå finns liksom vid Bibliotekshögskolan även forskarutbildningsrättigheter. Trots det är Bibliotekshögskolan fortfarande i en klass för sig när det gäller forskningen. Hittills har 39 disputationer genomförts inom biblioteks- och informationsvetenskap där (vilket fram till år 2010 skedde i samarbete med Göteborgs universitet, innan Högskolan i Borås fick egna examensrättigheter) och ytterligare ett tjugotal är på gång. Vid de andra lärosätena är antalet ämnesanknutna doktorander och forskare inte alls av samma omfattning.
– En fördel med vår storlek och förhållandevis långa forskningstradition är att vi har mycket egen forskning att bygga på i våra utbildningar, säger Claes Lennartsson, chef för Sektionen för biblioteks- och informationsvetenskap. Eftersom vi har lärare som själva forskar inom många olika områden så har vi också en god forskningsanknytning i våra utbildningsprogram. Bredden i vår forskning är stor, även i internationell jämförelse.

Biblioteks- och informationsvetenskap är alltså i sig ett tvärvetenskapligt och brett ämnesområde. Det är något som man tar tillvara vid Bibliotekshögskolan, både genom att utveckla forskning inom flera olika delområden, men också genom att inleda samarbeten med andra institutioner och ämnen både inom och utanför Högskolan i Borås.

Bibliotekshögskolan har till exempel samarbetsprojektet LinCS, ett tioårigt, brett forskningsprogram som finansieras av Vetenskapsrådet och bedrivs i samarbete med Göteborgs universitet och Chalmers. Det handlar om lärande och digitala medier.
– Idag har vi också flera forsknings- och utbildningssamarbeten inom informatik, datavetenskap och pedagogik, säger Claes Lennartsson. Vi har även det gränsöverskridande utbildningsprogrammet Webbredaktör inom huvudområdet informationsarkitektur, samt kursen Medie- och informationskunnighet i skolan. Sedan 2007 erbjuder vi det internationella masterprogrammet Digital Library and Information Services, vilket kontinuerligt utvecklas och underbyggs med aktuell kunskapsutveckling inom flera forskningsprojekt.

Skriver bok om biblioteksämnets historia

Forskningsmiljön på Bibliotekshögskolan har byggts upp och utvecklats i gott samförstånd genom åren.
– Men nu är vi så etablerade att det inte är pionjäranda som råder längre, säger Louise Limberg. Jag funderade lite på detta och insåg att de som studerar och forskar nu inte alls känner till ämnets bakgrund och historia. Därför har jag börjat skriva en bok om ämnets svenska historia, tillsammans med Lena Skoglund som också har varit lärare här. Förhoppningsvis blir boken färdig under 2017.
– Jag märker inte så mycket av att ämnet är ganska nytt, säger Pieta Eklund. Det jag framför allt märker i min forskning är att bibliotekarier är nyfikna och vill utvecklas och att det har varit så åtminstone ända sedan slutet av 1800-talet. Det är intressant och något som verkar hålla i sig även i nutiden.

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Peter Andersson