Huvudmeny

”Målet är såklart att alla ska vara medlemmar”

Studentkåren ska bli tydligare och synligare och medlemmarna ska bli fler. Det är målet för nya studentkårsordföranden Malin Alm. Inga krusiduller. Men för egen del är hennes framtidsplaner inte lika tydliga.

Porträttbild på Malin Alm

Hon gillar att vara kreativ. Och hon hoppar gärna på det som känns rätt för stunden. När hon var liten vill hon bli tandsköterska, sedan arkitekt. Hon läste grafisk design på gymnasiet. Sedan skulle hon utbilda sig till undersköterska i Borås men hamnade på systemvetarutbildningen. Och i studentkåren. Vad hon ska bli när hon blir stor är hon fortfarande inte säker på. Men det blir nog ett eget företag av något slag.

– Jag har nog inte haft något bestämt mål med vad jag vill göra. När jag var liten ville jag bli rik, men då är det ju inte rollen som ordförande i studentkåren man ska välja, säger Malin Alm och ler.

Vi sitter i kårhusets lokaler. Vi ska prata om henne, Malin Alm, den nya ordföranden i Studentkåren. Efter ett år som vice ordförande är hon tämligen hemmastadd i huset. Hon pratar mycket och gärna. Men helst om uppdraget, rollen. Om skolan.

– Det är mycket lättare att prata om vad man gör än om vem man är, säger hon. Så visst, vi håller väl oss till det en stund. Till rollen.

Lokalen är ganska tom så här dags. Tidigare, på kårobligatoriets tid, var utrymmena större och de anställda fler, liksom medlemmarna. Detta är Malins stora utmaning som ordförande: att få tillbaka engagemanget bland de sextusen helårsstudenterna på campus. Idag är antalet medlemmar ungefär 2 500.

– Målet är såklart att alla ska vara medlemmar, men det är inte realistiskt. Men mellan 3 500 och 4 000 hade varit ett bra tal.

Varför vara medlem?

Studentkårens huvuduppdrag är att vara delaktig i utbildningsbevakningen, att hålla koll på utbildningens kvalitet. För det för kåren bidrag från högskolan.

– Studentkåren diskuterar utbildningsfrågor och är med i budgetarbetet. Vi sitter med överallt där det bestäms saker. Så länge det fungerar märks det inte så mycket, så det kan vara svårt att få studenterna att betala för det. Det sköts ju ändå, funderar Malin.

– Men vi gör mer än så. Vi anordnar aktiviteter av olika slag och så har vi ordnat väldigt många rabatter i Borås. Vi har närmare sextio rabatter utöver Mecenatkortet. Det kan man spara ganska mycket pengar på.

Fakta Malin Alm                                                     Bor: Med pojkvän i lägenhet på Sjöbo. Där odlar hon egna kryddväxter på sommaren.
Fritidsintressen: Gillar att bara njuta av livet. Lagar mat, bakar och promenerar i naturen.
Det bästa med att vara ordförande: Att se att det händer något av det man försöker påverka.
Är: En glad pedant som bakar bullar.
Vill: Först tänkte jag säga att jag vill bli stor, men det är jag väl redan. Men just nu vill jag flytta till ett hus med en trädgård. Det kanske är det som är att bli stor.
Kan: Jag kan mycket. Ja, jag kan allt. Det vill jag i alla fall tro.
Om tio år: Då har jag barn och familj och bor i ett hus med stor trädgård. Och så har jag ett eget företag och styr själv över min tid.

Kårhusets lokaler saknar riktigt kök, en förutsättning för att anordna en studentpub, men i gengäld har studentkåren ett samarbete med nattklubben X&Y som ger studenterna fri entré på torsdagar.

– Det är hundra kronor för ett besök, och det är ju vad medlemsskapet kostar per termin.

Det gäller att synas

Främst måste studentkåren bli bättre på att synas, och bättre på att visa vad man faktiskt får som medlem, tror Malin. Men minst lika viktigt är att skapa forum för diskussion.

– Förra året drog vi igång ett åsiktstorg där vi ställde frågor och försökte få svar på vad studenterna vill att vi ska arbeta med. Men jag vill att vi går runt och presenterar oss i varje klass. Hittills har vi haft fullt upp med att fokusera på de nya studenterna, konstaterar Malin.

Mer gemenskap och sociala aktiviteter verkar vara mest intressant, om man frågar studenterna. Och Malin Alm håller med. Studentkåren ska stå för gemenskap och skapa möjligheter för studenter att träffas och umgås.

– Det största problemet för Högskolan i Borås är att så många studenter pendlar från andra orter. Man är här, går på sina föreläsningar och gör sina grupparbeten. Sen åker man hem. Jag var också en sån student första året.

Malin hoppas att det nya Simonslandområdet ska vara till hjälp. Som en central samlingsplats med olika aktivitetslokaler och kvällsöppna fik, tror hon att det kan locka folk att stanna och göra saker tillsammans. Träna, fika, plugga, till exempel.

En glad perfektionist

Men sen var det ju det där med att prata om sig själv. Svaren kommer inte lika fort längre. Sprallig och glad för det mesta, är hon. Och ganska pedantisk, lite av en perfektionist. Märks det i orföranderollen, det perfektionistiska?

– Det vet jag inte, men som vice ordförande var jag den som hade renast skrivbord. Men jag jobbar på det där. Allting behöver inte alltid vara perfekt.

Malin är uppvuxen utanför Göteborg, nära natur, sjöar och hav. Och längtan till naturen finns kvar. Rogivande promenader, svampplockning och egenodlade grönsaker dyker upp här och var när hon berättar.

– Jag har svårt att koppla bort saker. Men det kan jag göra i naturen, säger hon.

Efter tre år på Högskolan i Borås saknar hon fortfarande en kandidatexamen i informatik. Den skulle bli färdig redan förra året, parallellt med studentkårsarbetet.

– Men det var svårt att kombinera med en heltidstjänst. Det finns så mycket jag vill göra i studentkåren. Men efter det här året vill jag vara färdig och kunna komma ut och jobba.

Frågan är bara med vad.

Text: Pa Sandberg
Foto: Therése Svenberg