Huvudmeny

Brädspelande forskare vill göra barn delaktiga

Redan som liten ville Amira Sofie Sandin bli forskare. Hon var ofta på biblioteket och gillade att riktigt grotta ner sig i olika ämnen. Nu har hon nått dit: hon är forskare på Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan och har dessutom skrivit en bok om lässtimulerande projekt.

Amira Sofie Sandin verkar väldigt nöjd med det mesta i tillvaron just nu, och det kanske inte är så konstigt eftersom hon har uppnått sin dröm, drömmen om att bli forskare.

– Först hade jag tänkt mig att forska Bild på Amira Sofie Sandininom historia eller biologi, säger hon. Efter gymnasiet läste jag historia och även barn- och ungdomslitteratur, men då tyckte jag inte längre att historia kändes som rätt ämne för mig. Därför valde jag att plugga biblioteks- och informationsvetenskap i stället, och blev bibliotekarie. Ämnet tilltalade mig bland annat för att det är tvärvetenskapligt.

Det fanns ingen särskild utbildning för barnbibliotekarier, men eftersom Amira Sofie Sandin var intresserad av det området valde hon att rikta in sina uppsatser mot barnbibliotek och deras verksamheter.

– Jag har alltid varit fokuserad och försökt vinkla utbildningar och kurser till sådant som intresserar mig. Det är viljan att lära nytt som driver mig. En annan egenskap jag har nytta av är att jag är bra på att strukturera.

Det märks vid ett besök i hennes arbetsrum. Det är ordning och reda i bokhyllan, och tydliga lappar som sticker ut här och var med markeringar om var böcker och pärmar om ”biblioteksprojekt”, ”avhandlingar” eller ”privat” finns. Helt klart lätt att hitta vad man söker.

Skapade tillsammans med barnen

Som färdig bibliotekarie fortsatte hon med pluggandet, och kompletterade med kurser om urbefolkningar och mänskliga rättigheter. Där ingick fältarbete på Hawaii och Nya Zeeland, vilket gav erfarenheter som är viktiga i arbetet som forskare.

– Man lär sig till exempel att ta andras perspektiv och att inse att det kan bli en konflikt mellan det man undersöker och de förutfattade meningar man har. Det är också bra att bli uppmärksam på de band man utvecklar till dem man intervjuar.

Innan hon kom tillbaka till Högskolan i Borås arbetade hon några år som barnbibliotekarie i Halmstad, med en verksamhet kring språkutveckling för flerspråkiga barn. Där gällde det till exempel att konkretisera handlingen i sagor med hjälp av bilder, leksaker och skådespeleri. Amira Sofie utvecklade där en metod för att använda digitala medier för att skapa berättelser tillsammans med barnen.

Just delaktighet och att barnen verkligen får vara aktörer på barnbiblioteken och inte enbart ta del av verksamhet som någon annan planerar är en mycket viktig fråga, enligt Amira Sofie Sandin.

– Barnbibliotekets uppdrag handlar om så mycket mer än att barn ska läsa och är i mångt och mycket en demokratifråga, att barn ska få synas, höras och utveckla sina intressen.  

Fakta Amira Sofie Sandin
Är: doktorand vid Högskolan i Borås, på institutionen Bibliotekshögskolan
Ålder
: 30 år

Bor: i Borås, men kommer från Skåne
Vill: utvecklas och bidra till att utveckla ny kunskap
Läser: mycket fantasy. Just nu A Song of Ice and Fire - “helt fantastisk!”
Gillar: nya upplevelser och att nätverka och få nya kontakter
Gör på fritiden: lyssnar på musik, gärna hårdrock, är ute i naturen, gör SBB (springa, basta, bada) och LLD (läs- och lattedate) med kompisarna samt spelar brädspel och rollspel
Okänd talang: kan de flesta runalfabeten och försöker läsa de runstenar hon besöker
Namnet: Amira är ett arabiskt namn som betyder prinsessa. Det fick hon för att familjen bodde i Förenade Arabemiraten när hon var helt liten. Sofia är grekiskt och betyder vishet. Amira Sofie betyder alltså ”klok prinsessa”Bokskrivande i tjänsten

Våren 2010 tillträdde Amira Sofie en adjunktstjänst på Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Biblioteks- högskolan (BHS) vid Högskolan i Borås. En av hennes arbetsuppgifter blev att skriva en bok på uppdrag av regionbiblioteken i Mellansverige inom projektet Läskonster.

Hennes uppgift blev att kartlägga rapporter från lässtimulerande projekt som olika bibliotek, skolor och andra kulturaktörer hade drivit under åren 2001-2010. Efter en genomgång gjorde hon ett urval på 93 sådana rapporter, och fick chansen att grotta ner sig i dem.

– Boken består av två delar, där den första är en kartläggning av ämnen som framträder i rapporterna från de 93 projekten. Där har jag diskuterat till exempel vilka barn projekten vände sig till, synen på läsning, projekt som fenomen samt hur man har arbetat i projekten.

Här ställdes hennes förmåga att strukturera på hårda prov. Det gällde att hitta sätt att spara alla olika dokument så att de gick att hitta igen. Med hjälp av en matris i Excel och en stor mängd sökbara nyckelord gick det bra att få ordning på alla fakta.

I bokens andra del har hon skrivit fyra fördjupande kapitel om områden som är relevanta för lässtimulerande verksamhet och projektarbeten.

– Det finns ett stort behov av reflektion, analys och diskussion i projektrapporterna. Fördjupningskapitlen bidrar till sådana diskussioner, baserade på den forskning som finns inom området. Det finns helt klart behov av metodutveckling och kunskapsutveckling inom det lässtimulerande arbetet här bidrar jag med en utgångspunkt.

Tanken är att boken ska kunna användas både som inspiration och som utgångspunkt för reflektion.

– Man kan kolla i den och få tips och förhållningssätt kring hur olika yrkesgrupper kan samarbeta eller hur man kan resonera.

Stimulerande med studentkontakter

Sedan 1 januari i år är Amira Sofie Sandin doktorand på BHS. Hon har ännu inte formulerat sitt ämne, mer än att det kommer att handla om barnbiblioteksverksamhet, delaktighet och sociala medier.

Som adjunkt ägnade hon sig en hel del åt undervisning, och som tur är finns det även sådana inslag i en doktorandtjänst.

– Det är fantastiskt roligt med studentkontakterna, att handleda och att se hur ny kunskap får studenterna att ifrågasätta och utvecklas! Det är också kul och givande med alla nya kontakter och alla nätverk man kan vara med i.

Du verkar alltså trivas som fisken i vattnet. Men hur tänker du dig framtiden? Vad gör du efter att du har doktorerat?

– Jag vill fortsätta forska för jag vill både utvecklas själv och bidra till att sprida kunskap så att man kan utveckla fältet. Så räkna med att jag kommer att finnas kvar i någon forskningsmiljö. Jag försöker helt enkelt ta de chanser och möjligheter som ges.

Text & Foto: Lena M Fredriksson