Huvudmeny

Professorn som tar små steg mot stora förändringar

Det var som sjuksköterska hon skulle arbeta. Men en blandning av nyfikenhet och missnöje fick henne att vilja förändra och lösa problem inom vården. Idag är Lotta Dellve nybliven professor på Institutionen för vårdvetenskap. Och lusten att göra skillnad driver henne fortfarande.

Bild på Lotta Dellve

Redan innan vi satt oss ned har Lotta Dellve tagit kommandot. Hon vill gärna berätta och det märks att hon brinner för det hon gör. Hon berättar om sig själv och om karriären. Om sina forskningsprojekt. Om lusten att påverka. Och om varför det blev Borås.

– Efter tolv år på Göteborgs universitet ville jag ha omväxling. Högskolan i Borås har en erkänt bra vårdutbildning och jag kände direkt att detta var ett bra ställe. Jag kände mig hemma.

Fakta Lotta Dellve                                     Bor: Göteborg, pendlar till Borås och Stockholm
Familj: Man och två döttrar
Frididsintressen: Tränar yoga, är snart utbildad yogalärare. Renoverar släkttorpet. Paddlar havskajak om jag hinner.
Okänd talang: Kantarellplockning. Hittar dem direkt.
Är: Ganska nöjd.
Vill: Bli klokare och klokare.
Kan: Ta små steg i taget.
Om tio år? Då bor jag mer på landet. Jag forskar och plockar kantareller. Eller så är jag chef på en meningsfull befattning. Den måste vara meningsfull, annars får det vara.

Ett steg i taget

Men vi kan väl ta det från början. Född i Trollhättan, uppvuxen i Västmanland, utexaminerad sjuksköterska 1986 i Göteborg. Lotta Dellve provade olika verksamheter för att få erfarenhet, och såg hur vissa delar av vården borde kunna fungera bättre.

– Det fick bli mitt spår, att utveckla vården. Det var det som fick mig att börja forska.

Fast inte bara. Det finns ofta flera orsaker till Lotta Dellves val och beslut, visar det sig, både privat och professionellt. Att vara en kvinnlig förebild för sina döttrar var också ett skäl. Att visa att det går, att man kan om man vill. På samma sätt vill hon idag vara en förebild för unga sjuksköterskor och visa att det går att komma vidare och utvecklas. Och det finns många sjuksköterskor där ute, bedyrar hon, som inte tror sig kunna ta det där steget. Den ganska ingrodda hierarkin i vården befäster gamla mönster, oavsett vad man får lära sig på vårdskolan. Visst har det krävts mycket arbete att nå fram till professuren i Borås, men det har inte varit lika tufft som hon väntade sig.

– Det är inte så märkvärdigt att gå vidare. Man kan alltid ta ett litet steg framåt. Och sedan ett till...

Processer, media och stress

Men konkret då, vilka forskningsprojekt är det hon driver framåt för tillfället? Lotta funderar och ser ut som om hon inte är helt säker på antalet. Men istället för att räkna börjar hon berätta. Och varje gång samtalet hamnar på stickspår, är det hon som tar kommandot och ser till att vi kommer tillbaka till huvudämnet.

– Dels forskar vi på processutveckling; Hur utvecklar vi bättre flöden i vården? Målet är att hitta modeller som passar svensk sjukvård.

– Ett annat projekt inriktar sig på chefernas internkommunikation. Hur fungerar den? Vilka konsekvenser får det? Vilket stöd finns inom organisationen? Idag finns ett medialt intresse för vardagliga saker i vården. Vi ser detta som ett sätt att bli bättre: att göra rätt från början istället för att behöva försvara sig i media.

– Sedan har vi tidsanvändning och stresshantering som riktar sig dels till chefer och dels till kvinnor som blivit utslitna. Det handlar om att bevara cheferna hållbara, och att hjälpa de utslitna tillbaka i arbetet. Här har vi kommit långt. Vi har ett antal instrument för stresshantering som är färdiga att användas på sjukhus.

Både individ och organisation

– Det är med personalens engagemang och idéer vi måste börja, slår hon fast. Det gäller att ha en nära dialog med verksamheten för att se att förbättringarna är de rätta och att de implementeras som de ska. Vården i Sverige är ett stort skepp att vända. Därför fokuserar jag alltid på både individ och organisation. Det tar lång tid att ändra hela system, men individer kan försätta berg. Ett steg i taget.

Men när resultaten märks blir hon både stolt och glad. Hon säger det inte själv men det märks när hon ger exempel.

– Forskningen om organisationers hälso- och arbetsmiljöarbete har fått stor betydelse för många. Med en bra struktur håller sig fler friska. Ett annat projekt som inte berörde lika många, men som gjorde nytta på djupet var mitt arbete med syskon till barn med funktionshinder. Det var en grupp vars problem inte belysts tidigare, och jag får fortfarande höra vilken betydelse det haft för dem.

Tidsexpert

Tjänsten i Borås varvas med en gästprofessur på KTH. Lotta Dellve hoppas kunna integrera vårdvetenskapen i Borås med processforskningen i Stockholm. Och snart är hon utbildad yoga-lärare. Frågan om hur tiden räcker till faller sig naturlig.

– Jag är expert på att få tiden att räcka till, säger hon och ler. Jag forskar på tidsanvändning och balans i livet. Det handlar om att göra tydliga gränsdragningar, men att ibland låta de gränserna upplösas. Gränserna ska finnas men det ska vara jag som bestämmer över dem, inte tvärtom.

Det är väl det som kallas att leva som man lär.

Text: Pa Sandberg
Foto: Ulf Nilsson