Huvudmeny

Teknikfrälst psykolog med pedagogik som specialitet

Redan under utbildningen till psykolog valde Rolf Appelkvist en inriktning mot pedagogik. Nu har han arbetat på Högskolan i Borås i 20 år, och flera gånger fått pris som en god pedagog.
– Det gäller att ha engagemang, en bra kontakt och att ge utrymme för studenterna, säger han. Nu slutar han som prefekt på HIT, och får mer tid för att undervisa.

Bild på Rolf Appelkvist

Det var lite av en slump att Rolf Appelkvist började undervisa på Högskolan i Borås. Han var psykolog med eget företag, och hade specialiserat sig på arbetslivets psykologi. Men en röd tråd i hans liv har varit pedagogiken.

– Jag bedrev konsult- och utbildningsverksamhet för arbetsgrupper och arbetsplatser som ville förbättra den psykosociala arbetsmiljön, säger han. Men så läste jag att 1990-talets ekonomiska kris skulle slå hårt mot konsultverksamheter.

För att vara på den säkra sidan började Rolf Appelkvist fundera på alternativa sysselsättningar. Han kontaktade högskolans dåvarande rektor, Anders Fransson, med en fråga om det fanns något jobb åt honom. Det fanns det, på Institutionen för pedagogik (PED).

Fakta Rolf Appelkvist
Bor: i Malmö sedan cirka fyra år
Familj: Fru och två vuxna barn
Fritidsintresse: Sommarstället, också i Malmö
Är bra på: att undervisa och att analysera organisatoriska skeenden
Oväntad talang: bra på popmusik från 1960- och -70-talen. Har varit trummis i t ex Body snatchers, SARA och Katastroforkestern (den senare vid HB). Av de gamla favoriterna nämner han The Kinks som ett band som står sig bra.

Mötet med studenterna

Först fick han undervisa på en kurs i inlärnings- och utvecklingspsykologi, där den ordinarie läraren var föräldraledig. Han höll sedan samma kurs igen, nästa år. Så småningom blev han tillsvidareanställd på halvtid på högskolan.

– Men det där med att krisen skulle drabba mitt konsultföretag stämde inte, säger han. Jag hade kvar min firma i flera år till, och jobbade bara mer och mer.

Han blev också allt mer engagerad i verksamheten på högskolan. Mötet med studenterna var något nytt för honom.

– Jag hade ju framför allt jobbat med yrkesverksamma människor tidigare, men här var det mest unga tjejer som skulle bli förskollärare. Många av dem kom från hem som inte hade någon särskild studievana. Det var en spännande utmaning att försöka möta dem i deras tänkande och utveckling, och angeläget för mig, eftersom jag har en liknande bakgrund själv.

Parallellt med undervisningen började han planera för kurser i arbetslivsinriktad pedagogik. En sådan kurs startades, och utvecklades efter hand från 20 högskolepoäng till 60 (motsvarande 90 högskolepoäng nu). Detta har sedan varit en del i grunden för ämnet Arbetsvetenskap.

En riktig teknikfreak

Under första halvan av 1990-talet ingick Rolf Appelkvist också i en grupp med uppgift att utreda hur Högskolan i Borås skulle utbilda sina lärare i högskolepedagogik.

– Detta ledde till att vi startade Pedagogiskt centrum, ett embryo till det som nu heter CLU (Centrum för Lärande och Undervisning), säger han. Vi låg långt framme i Borås, även om sådana enheter började växa upp lite varstans i landet. Men här hade vi efter några år den största andel lärare som hade högskoleutbildning i pedagogik. I början av 2000-talet bildades CLU som en fristående enhet utan koppling till någon specifik institution.

Men det är inte enbart pedagogik och psykologi som intresserar Rolf Appelkvist. I honom bor också en riktig teknikfreak, säger han själv.

– När jag kom tillbaka till högskolevärlden på 1990-talet, hade datoriseringen slagit igenom ordentligt och det tyckte jag var jättekul! Trots att jag är helt självlärd blev jag för en kort tid IT-ansvarig på institutionen när jag började där.

Numera ligger teknikintresset mer på ett personligt plan, men han är ständigt öppen för nya lösningar och sätt att nå ut eller förenkla arbetet.

”Har aldrig jobbat så mycket som då”

Karriären i högskolevärlden gick som på räls och Rolf Appelkvist blev prefekt på PED år 1996. Då fanns där 276 helårsstudenter. En mycket expansiv period stundade.

– Ja, det var en kopiös expansion, och jag har aldrig jobbat så mycket som under de åren. Från 276 helårsstudenter 1996 utökade vi till 1 200 år 2002. Det hade aldrig gått om vi inte hade varit ett så bra gäng!

Han var också drivande i arbetet med att bredda rekryteringen av studenter, alltså att locka studenter ur grupper som var underrepresenterade på högskolan.

– Vi skapade på pedagogen ett akademiskt introduktionsår, för personer som tvekade att ta steget in i högskolan. Vi ville erbjuda dem möjligheten att få kurser från olika institutioner. Det var mycket tacksamt och förde med sig att många studenter hittade vägen in till högskolan, men tyvärr las det ned efter några år.

Informatik – ett nytt spännande område

Nästa anhalt i Rolf Appelkvists yrkesliv var som föreståndare för CLU, som expanderade särskilt mycket när det gäller informations- och kommunikationsteknik, IKT.

Efter några år, 2004, ville den nye rektorn Said Irandoust att Rolf Appelkvist skulle ta över som prefekt på Institutionen för Data och Affärsvetenskap (IDA). Det handlade om en kortare period, tills de hittade någon annan. Det blev sju år.

– Jag hade aldrig satt min fot på den institutionen, men tackade ändå ja, säger han. Det var trots allt inte så främmande för mig, eftersom min arbetspsykologiska bakgrund hade mycket gemensamt med arbetsområdet på IDA. Informatik trodde jag att jag visste vad det var, men det gjorde jag inte. Nu har jag lärt mig en hel del, och det är ett nytt och mycket spännande område.

De erfarenheter han har med sig från arbetet som konsult inom arbetsmiljö och personalfrågor har självklart varit nyttiga i arbetet som prefekt, även om det tog några år att lära sig hur högskolevärlden fungerar.

Under åren på IDA har utvecklingen inte varit lika expansiv som under åren på Pedagogen, och nu handlar det till och med om att minska antalet studentplatser.

– Men det har varit en kvalitetsmässig expansion, där vi har fått fler professorer och doktorander samt examensrättigheter. Vi har nu civilekonomexamen och masterexamen i informatik. Och så har vi ansökt om doktorsexamen i Handel och IT - där ska man ha ett möte med bedömargruppen på Högskoleverket i februari. Det är svårt att sia om utgången, men det ska bli mycket spännande.

Hur ser du på det faktum att antalet studentplatser ska minskas nu?

– Det är förstås väldigt tråkigt. Vi hade 1 300 platser år 2010 och ska gå ned till 1 000, eller ännu färre. Som tur är drabbas inte personalen, annat än i liten skala. Det är framför allt fristående kurser som läggs ner, och det är synd eftersom de kurserna är vår främsta kontakt med verksamma i arbetslivet. Det är trist att tappa den kanalen.

Vad är du mest stolt över från dina år som prefekt?

– Det är svårt att svara på, för jag är stolt över mycket som vi har åstadkommit, bland annat examensrättigheter och internationalisering. I höstas startade vi till exempel, efter långt förberedelsearbete, ett fyraårigt program där studenterna ska läsa ett år på ett kinesiskt universitet. Det är jag väldigt nöjd med.

I höstas bytte IDA namn till HIT, som står för Handels- och IT-högskolan, ett namn som tydligare anger vad det är man sysslar med på institutionen. Nu håller brevpapper och visitkort på att successivt bytas ut. Även Rolf Appelkvist har bytt namn, eller åtminstone stavning på namnet. Efter en krånglig upplevelse på en flygplats, där olika stavningar i pass och på bankkort ställde till det för Rolf, bestämde han sig för stava efternamnet Appelkvist med k i stället för q.

– Efter 60 års motstånd vann folkbokföringsmyndigheten, säger han. Ibland får man gilla läget, som det sägs.

Nu slutar han som prefekt på HIT, men blir kvar som lärare och kommer att undervisa i några olika kurser, både på HIT, CLU och Ingenjörshögskolan. Vid sidan av det räknar han med att få tid över till egen forskning, något som länge har legat på lur inom honom.

– När jag blev prefekt på IDA hade jag precis kommit igång med forskning inom professionsinriktad högskolepedagogik, men jag fick tvärsluta, säger han. Nu planerar jag att börja med forskning inom interkulturellt management ur ett lärandeperspektiv, om svenska chefer med utländsk personal i utlandet. Men det är väldigt löst än så länge, och jag vet inte vilka möjligheter som finns.

Men kanske att ett resestipendium kan komma väl till pass i forskningen. Rolf Appelkvist har flera gånger fått pris för sin pedagogiska förmåga, såväl genom utnämningar av studenter som utifrån goda kursutvärderingar och för att ha byggt upp CLU. Ett sådant pris var ett resestipendium på 25 000 kronor, och det har han ännu inte hunnit utnyttja.

Vad krävs för att bli en bra pedagog?

– Det är viktigt att vara närvarande som människa, att man får kontakt med varandra helt enkelt. Det får man genom att ha en öppenhet för studenternas sätt att tänka och att ge utrymme för dem. Man måste ha ömsesidig kontakt, även inom distansundervisning. Det är också viktigt att ge utrymme för studenterna att bearbeta sina tankar. När man har samma kurser flera gånger, gäller det att ändå se över föreläsningarna och försöka komma med något nytt.

Vilka är dina drivkrafter?

– Att jag tycker det är roligt att jobba och har ett intresse för människor och utbildning. Därför har jag sett till att få fortsätta undervisa, även när jag har varit prefekt. Och så har jag nog alltid varit lite av en scenräv, trots att jag var rätt blyg som barn.

Text och bild: Lena M Fredriksson