Huvudmeny

Modets filosof

Den som väntar sig flashiga och färgrika plagg på en professor i modedesign lär nog bli besviken vid ett möte med Clemens Thornquist. Han betraktar de enkla och oftast svarta kläderna som sin arbetsuniform, men har idéer som är desto mer nyskapande och uttrycksfulla. Under hans ledning har Textilhögskolans modedesignutbildning både fått det högsta omdömet av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, och årets hederspris vid ELLE-galan.

Att göra, förstå och få en helhetsbild, det är sådant Clemens Thornquist vurmar för. Han är professor i modedesign vid Textilhögskolan vid Högskolan i Borås, och en eller annan gång har nog den här vurmen tagit sig väl drastiska uttryck. Som när han själv läste tre textila grundutbildningar i Borås, textildesign, textilingenjör och textilekonom. Samtidigt!
Men han ångrar ingenting, utan ångar på med forskningsutbildningar, skrivande av metodböcker om kreativitet, funderingar om filosofiska förhållningssätt till kläder och kroppar med mera. Häng med i svängarna och draperingarna när den svartklädde och lågmälde Clemens Thornquist lägger ut orden och tråcklar ihop berättelsen om sitt arbete!
Men allra först hans kommentar till utbildningens hederspris från Elle och omdömet ”mycket hög kvalitet” från UKÄ. Ett stillsamt, stolt och självklart:
– Jag håller med.

Clemens Thornquist tog över som utbildningsledare för Textilhögskolans modedesignutbildning när han bara var 30 år gammal. Nu har ytterligare tio år gått och han har hunnit genomföra en hel del av de förändringar han velat. Hans syn på vad en modeutbildning ska syssla med är inte traditionell. I stället för att bedöma studenternas arbeten med ögonen, utifrån perspektivet ”är det där något jag skulle vilja ha på mig, eller något som går att sälja?” frågar han sig ”är det här annorlunda och hur skulle det kunna tillämpas?”. Kanske hans synsätt kan beskrivas som mer grundligt och helhetsinriktat.

– Ofta brukar man i forskning om mode undersöka vad ett plagg betyder i ett visst sammanhang, som identitet, maktfaktor, könsdiskussion och liknande, säger han, på plats i sitt arbetsrum med boktravar, ett jättelikt fönster ut mot skulpturen House of Knowledge och en antik sammetssoffa som stilbrytande inslag.

– Men jag är mer intresserad av fördjupning kring teori-bildning om kläder, alltså vad kläder är. Vad är en jacka? När blir ett tyg ett plagg? Där lägger vi på Textilhögskolan en större tyngdpunkt än vad de gör på många andra utbildningar. Jag ser det som att vi ägnar oss åt ett slags grundforskning: att definiera ett plagg.

Clemens Thornquist"Jag insåg att jag kunde satsa på kläderna"

För att kunna arbeta på ett grundligt och kreativt sätt måste det finnas både teknisk och konstnärlig kunskap, tycker Clemens Thornquist. Utbildningen i Borås har en stark tradition av att göra, att knyta ihop tekniker och material med hjälp av kreativitet. Precis som han vill.

Clemens Thornquist har vuxit upp med en mamma som ofta stickade och sydde kläder. Han gillade också att använda mammas symaskin, även om han var mer naturvetenskapligt lagd. De starkaste skolämnena var matematik och fysik och han ägnade en hel del tid åt elektronik, till exempel att bygga förstärkare.

– Vår familj var ofta ute och klättrade och vandrade, kanske för att min mor är från Österrike. Jag gillade frilufts-kläder och gjorde en förbättring på märket Patagonias första jacka av Goretex: jag sydde om delar med skyddande kevlar på armbågarna. Sedan tog jag på mig jackan och visade upp den på Naturkompaniet i Lund. De frågade då om jag kunde
göra en del jobb åt dem. Även om det aldrig blev något av det samarbetet var detta något av en ögonöppnare för mig – jag insåg att jag kunde satsa på kläderna.

CLEMENS THORNQUIST
Är: professor i modedesign vid Textilhögskolan, Högskolan i Borås.
Ålder: 40 år
Bor: i Sparsör utanför Borås
Familj: ja
Fritid: nej
Inställning till planering: mycket kan man planera, men mycket ska man skita i att planera
Brinner för: kropp och kläder
Blir lycklig av: när folk överraskar en och visar oväntade sidor
Blir arg på: när vissa saker inte går snabbt nog, särskilt i förändringsprocesser
Har: nog ändå ett stort tålamod
Favoritapp: Systembolaget
Läser: mest böcker som har med jobbet att göra, ibland också tidningen Filter
Har skrivit: bland annat en metodbok för design, “Artistic development in (fashion) design”, som väldigt strukturerat går igenom till exempel hur man tränar färgsättning eller konkreta övningar för att bli mer kreativ, och en poesibok som är ett sätt att beskriva likheterna mellan konst och vetenskap, “Pattern – Science and Art”. Samt två pinfärska metodböcker, en om metoder för att undersöka relationen mellan kropp och rum och en om konstens vetenskapliga rum. Båda skrevs i somras och används i utbildningen i höst.
Tips för att få igång kreativiteten: börja jobba och utgå från något. Inse att ”making is remaking”, alltså att allt förutsätter något redan existerande. Bästa tips inför flygresor: ha bara handbagage, och så lite som möjligt

När gymnasiet (ett specialprogram med extra mycket matematik och fysik) var avklarat började Clemens Thornquist på Tillskärarakademin i Malmö. Där blev det många teatraliska uttryck och annorlunda plagg. Han deltog med en kollektion på Modemässan, men kände att det fanns väldigt mycket mer att lära.

Pappa juristen rådde sin son att se till att få en utbildning som gav en akademisk examen, om han skulle läsa textil. Han hade sett att man kunde få det i Borås, och det var en av anledningarna till att det blev just detta lärosäte. Under åren på Textilhögskolan fördjupade Clemens Thornquist sig i kostymer. Han sydde massor av kostymer, säkert 30 stycken, säger han. För att lära sig mer passade han på att besöka Oscar Jacobsons skrädderi, som då fanns i samma hus som Textilhögskolan. Han beskriver sig själv som lite blyg, men här vann viljan att lära över blygheten.

– Jag frågade dem om de hade något kavajmönster som jag fick använda, men de höll hårt i sina mönster. Däremot visade de mig runt och jag kunde springa in och ut där varje vecka och kolla vad de gjorde och hur de gjorde det. Där lärde jag mig massor och det var ett bra sätt att lära sig tekniken och sömnaden.

Läste tre utbildningar parallellt

Men Clemens saknade matematiken och började därför även plugga ihop med textilingenjörerna. Han hade sett en av deras tentor i mekanik och insett att det ju var sådant
han kunde. Så småningom slog han till och gick även textilekonomutbildningen. Och alla tre utbildningar läste han alltså parallellt.

– Det blev något av en kul grej att göra det, men berodde också på att jag ville ha en helhetsbild av ämnet. Det är nog lite av en läggningsfråga för mig. Men visst var jag ganska slut när det var klart...

Han berättar lugnt och stillsamt utan att ta stor plats eller verka skrytsam, trots att det i berättelsen står klart att han har en disciplin och ett driv som är något utöver det vanliga. Efter ett litet mellanspel med psykologistudier fick han praktik på Vivienne Westwoods modehus i London. I ett krisläge erbjöd han sig där att hoppa in på prov för att göra en prototyp av toile, något som egentligen inte ingick i en praktikants uppgifter, de skulle ju arbeta gratis med att klippa tyger. Men prototypen blev bra och på modehuset insåg de att han var användbar och både kunde konstruera plagg och sy prover. Därefter var hans praktik avlönad.

– Det är mycket ovanligt, och jag kände mig nöjd med att också få erbjudande om att jobba där. Men jag tackade nej till jobbet för att i stället plugga vidare och ta en magisterexamen i textilekonomi vid Textilhögskolan.

Detta var i slutet av 1990-talet och då blåste förändringens vindar på Textilhögskolan. Ledningen hade visioner och planerade för en utveckling med professorer, forskning, doktorander och utökad koppling till näringslivet. Så småningom doktorerade Clemens med en avhandling om hur vi förhåller oss till ting, både ur ett designperspektiv och rent filosofiskt. Tjänsten finansierades av Textilhögskolan, men forskningen bedrevs på Handelshögskolan i Stockholm, eftersom forskarutbildningsrättigheter ännu inte fanns i Borås på den tiden. Handledare var Pierre Guillet de Monthoux, som hade kontakt med teatermannen Robert Wilson.

– Robert Wilson är en mycket excentrisk man som arbetar avantgardistiskt med visuell konst- och performance i USA. Han behövde en ny personlig assistent, som skulle resa med honom dygnet runt och Pierre trodde att jag skulle klara det, eftersom jag hade stått ut med Vivienne Westwood, en annan erkänt excentrisk person. Sagt och gjort, jag blev någon sorts assisterande konstnärlig ledare för Wilsons konstnärs-residens utanför New York, och det slutade med att jag var där tre månader per år i fem år. Jobbet hos honom blev grunden till min avhandling och jag lärde mig väldigt mycket om organisationsteori och designmetodik där.

Arbetet handlade om att hålla i trådarna på Robert Wilsons kreativa arbetsläger för 70–100 personer. Det gällde att glömma sina egna behov och helt och hållet fokusera på Robert Wilson och hans idéer.

– Jag organiserade det hela, hade ansvar för budget samtidigt som grävmaskinen skulle köras, så det var väldigt mycket att hantera samtidigt. Det var många stora produktioner för producenter runt om i världen som skulle sättas ihop och trots att allt var väldigt kaotiskt kunde jag så småningom urskilja någon sorts nästan autistisk, systematisk struktur. Det vi gör nu på Textilhögskolan har påverkats väldigt mycket av både Robert Wilson och Vivienne Westwood.

Ett exempel är hur man hos Vivienne Westwood mest tittade på plaggen utifrån ett formperspektiv. Funkade linjerna? Hur var plaggets relation till benen, eller till händerna? Och även i Robert Wilsons teater var det ett designperspektiv och mycket fokus på hur skådespelarna rörde sig. Inte förrän det var klart kom texten in i pjäsen.

– På den tiden såg inte modeutbildningarna ut så, utan där arbetade man ofta utifrån teman, säger Clemens Thornquist. Det kunde vara ”Blomma” eller ”Ångest” eller vad som helst. Så ville inte jag jobba. Mina samarbeten med Wilson och Westwood har gett mig ett mer materiellt och formalistiskt sätt att se på saker och ting.

Clemens ThornquistStor frihet på Textilhögskolan

Ungefär samtidigt med disputationen 2005 tog den då 30-årige Clemens Thornquist över som utbildningsledare för modedesignutbildningen i Borås och började försöka förverkliga sina idéer.

– Jag undervisade massor och satte tillsammans med studenterna som gick här då igång med att förändra saker i en rasande fart. För att ha mer på fötterna använde jag ett stipendium som jag fått från Handelsbanken till att under tre år resa runt till omkring 70 modeutbildningar i hela världen för att förstå hur man kan undervisa, vilka utbildningar och tendenser som fanns. Jag skrev också några böcker om till exempel kreativitet och blev docent i den vevan. Det gjorde att de ibland ganska slutna konstnärliga utbildningarna ofta tog emot mig, och på en del ställen ville de även att jag skulle föreläsa.

Under dessa resor träffade han på och lärde känna flera personer som har betytt mycket för honom, till exempel Francine Pairon, Yoko Takagi och Linda Loppa (se tidslinjen här nedan), och som han fortfarande samarbetar med.

Vi går runt i Textilhögskolans lokaler och det är uppenbart att Clemens Thornquist trivs. Både med lokalerna och med människorna omkring sig, studenter och kollegor. Här finns fantastiska utrymmen för många olika ändamål – en liten filmstudio och en stor sal med takfönster där det går att ha visningar eller ateljé eller något annat ljuskrävande. När vi ska fotografera blir han bestämd – inget som visar trådrullar, tyger, mönsterark eller symaskiner. Inga traditionella modedesignbilder. Basta!

Hans upplevelse är att det har varit och är en stor frihet i arbetet på Textilhögskolan, och att förändringarna har gått att genomföra i princip utan motstånd.

– Jag gillar att vi har kunnat hålla ett högt tempo också. Jag tror att svenska studenter har en mycket intressant utgångspunkt när de jobbar med mode, en sund kritisk inställning som gör att de kan skapa intressanta saker som inte enbart är kommersiellt och tillämpat inriktade.

Clemens Thornquist

Sedan några år har Textilhögskolan examensrättigheter för att bedriva forskarutbildning.

– Jag arbetar mycket med forskarutbildningarna och har valt att fokusera en hel del på grundforskning. Ett mål är att hitta nya metoder och arbetssätt inom konst och design, och att demonstrera sådana teoretiska principer materiellt och visuellt. I vår praktikbaserade designforskning har till exempel doktoranden Rickard Lindqvist presenterat en ny teori om kroppen och gjort en metod som verifieras av en serie exempel. Det blir ett nytt sätt att göra kläder och det är en utmaning som jag gillar!

Samtidigt med arbetet med att stöpa om har Clemens Thornquist skrivit flera böcker. Om metoder för att frigöra kreativitet, till exempel. Metoderna är finurliga och annorlunda och kan till exempel handla om att ha ögonbindel på sig medan man draperar tyg på en docka och inte nöja sig förrän händerna tycker att formen känns bra. Eller att ha på sig tumvantar på sig för att tvinga fram större gester. Inspiration till metoderna har bland annat hämtats från författarna Sartre, Kafka, Dostojevskij och musikern David Bowie.

Hur gör du för att hitta det annorlunda?

– Det gäller att hitta nytt material och inte enbart läsa sådant som alla andra läser eller göra saker som andra gör. Jag letar och är intresserad av att gå tillbaka ganska långt, till Aristoteles till exempel. Där tycker jag att jag kan hitta ett nyktrare sätt att se på saker än hos exempelvis franska systemtänkare. Men det finns många inspirationskällor inom olika fack och från olika tidsepoker. Jag letar hos vissa förlag och har jättebra kollegor som tipsar mig när de har läst eller sett något extra bra.

Och så en fråga som säkert många du möter tänker på – du är ju professor i modedesign, betyder det att du kollar in och bedömer människor utifrån hur moderiktigt klädda de är?

– Mode är inte viktigt. Men kläder är viktiga, de är något av det allra första som vi och våra kroppar interagerar med. Jag kan gå runt och titta på hur folk klär sig, hur folk kombinerar kläder och kläders detaljer i sig, men jag bedömer inte folk särskilt mycket utifrån vad de har på sig. Men om de inte klarar av att i min mening få ihop en helhet kan jag fundera på hur de över huvud taget kan dra en slutsats i något annat avseende också. Att bygga och se helheter är en del av konsten att dra en slutsats.


Viktiga personer i min karriär

Vivienne Westwood1999 – Dame Vivienne Westwood, modedesigner och affärskvinna i London.
”Hon la grunden till ett i huvudsak ickesymboliskt perspektiv på kropp, konst och design”.

 

 

 

Pierre Guillet de Monthoux

2000 – Pierre Guillet de Monthoux, professor Handelshögskolan i Stockholm/Copenhagen Business School.
”Introducerade för mig ett filosofiskt perspektiv, bortom traditionella samhällsvetenskapliga
perspektiv, i organisationsteori (metodik) i relation till konst och design”.

 

Robert Wilson2001 – Robert Wilson, experimentell teaterregissör, performance- och bildkonstnär, New York.
”Som en av världens främsta avantgarde teaterkonstnärer har han haft en stark inverkan på mitt estetiketiska perspektiv på metodik och organisation av både saker och människor”.

 

 

Andrey Bartenev2002 – Andrey Bartenev, performancekonstnär, skulptör, Moskva.
”Mötet och arbetet med Andrey öppnade upp nya horisonter för kropp och kläder och jag påminns fortfarande om det varje dag”.

 

 

 

Francine Pairon2003 – Francine Pairon, grundare av La Cambre Mode och föreståndare för l’Ecole de Création de l’IFM, Paris.
"Som grundare av en av de första ”riktiga” konstskolorna inom modedesign har Francine varit en viktig mentor för mig."

 

 

Lars Hallnäs2004 – Lars Hallnäs, professor i interaktionsdesign, Textilhögskolan, Högskolan i Borås.
”En kollega som bland annat introducerade interaktionsdesign och logik i mitt sätt att arbeta. Han fungerar dessutom som en ständig påminnelse om att titta på den filosofiska grunden till saker och ting”.

 

 

 

Yoko Takagi2006 – Yoko Takagi, professor och curator, Living Environment Studies, Bunka Gakuen-universitetet, Tokyo.
”Få personer har en så skarp precision i sitt sätt att fånga och uttrycka saker i forskning och utställningar som Yoko har, och hon kompletterar därför min ibland något slarviga och grova hållning till saker och ting”.

 

Linda Loppa2008 – Linda Loppa, rektor på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen samt grundare av Flanders Fashion Institute och ModeNatie, rektor på Polimoda i Florens.
”En av de mest, eller den mest, erkända personerna i utvecklingen av modedesign sedan mitten av 1990-talet, och vänskapen med henne och hennes stöd och erkännande av mitt arbete har inspirerat mig till att fortsätta jobba hårt med att utveckla ämnet vidare”.

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Lars Ardarve

Reportaget är hämtat från magasinet 1866.