Huvudmeny
Helena Francke

Fängslad av ordets makt

Digital. Det är ett ord som återkommer när Helena Francke beskriver sitt arbete. Tillgänglig är ett annat. Hennes forskning handlar om hur människor går tillväga för att hitta trovärdig digital information och hur fler forskningsartiklar ska kunna bli digitalt tillgängliga för alla.  

Men trots att arbetet kretsar mycket kring det digitala beskriver Helena Francke sig hellre som en bokmänniska än en datanörd. En sak har varit ganska klar ända sedan hon var liten: att hon skulle syssla med det skrivna ordet i någon form.   

Helena Francke har arbetat vid Högskolan i Borås sedan 1999, då hon avslutade sina studier vid Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan. Nu är hon universitetslektor och varvar forskning med undervisning.

Fakta Helena Francke
Är: Universitetslektor och programansvarig för två masterprogram i Biblioteks- och informationsvetenskap.
Ålder: 40 år.
Bor: I lägenhet nära Slottsskogen i Göteborg.
Familj: Sambo.
Fritid: Läser skönlitteratur, facklitteratur och tidskrifter, ser på film och teater, reser, lagar mat och umgås med vänner.
Planerar: En semesterresa till Japan, för maten, kulturen, naturen och designen.
Gillar:
 När man har ett gäng människor som fungerar väl tillsammans.
Personlighet: Nyfiken, noggrann och diplomatisk.
Brinner för: Att människor ska kunna få tillgång till information som är användbar för dem.
Vill kunna: Japanska.
Skulle vilja ha: Mer tid.
Gör om tio år: Det vet jag inte och jag gillar att inte riktigt veta. Jag planerar inte så långt fram. Kanske att jag jobbar utomlands en period för att fånga in andra perspektiv och erfarenheter. Vi får se.
Blir lycklig av: Solsken.
Favoritapp: I min Ipad är det GoodReader, som är bra för att läsa pdf:er och andra format och där man kan göra kommentarer och en massa annat.
Detta vet inte så många om mig: Att jag har vunnit första pris för en dikt i en dikttävling, men numera skriver jag bara vetenskapligt.
Läser just nu: The marrying of Chani Kaufman av Eve Harris, som handlar om ungdomar i ett ultraortodoxt samhälle i London.

Man kan säga att hennes forskning har två huvudinriktningar: att förstå hur unga människor hittar och bedömer trovärdigheten hos digital information och att undersöka metoder för att göra vetenskaplig kommunikation digitalt tillgänglig och lätt att hitta.

Helena Francke medger att det nog bor en folkbildare i henne. Hon brinner för att tillgängliggöra information för oss alla. Framför allt digitalt.
– Om vi ska kunna fatta beslut som är viktiga både för oss själva och för samhället på ett bra sätt måste vi först och främst kunna hitta rätt kunskap, säger hon. Vi måste också kunna bedöma hur tillförlitlig den kunskapen är. Och det är ganska komplicerat i dagens informationssamhälle.

Hon ger ett exempel som rör många av oss: att spara till pensionen.
– Det omgärdas idag av en mängd beslut som måste fattas om olika sparformer, fonder, och risknivåer. Hur skaffar vi oss information om det? Och om vi bryr oss om hur etiska de företag vi investerar i är, hur tar vi reda på hur de agerar?

Det här behovet av att hitta information och kunna bedöma dess trovärdighet gäller inte enbart pensionssparande, utan massor av andra saker omkring oss. Om vi ska kunna bedöma aktuella händelser i vår omgivning behöver vi en djupgående förståelse för olika informationskällor och vi måste kunna tolka vad som ligger bakom olika ståndpunkter.
– Vi kommer nog aldrig att kunna ha full kontroll och inblick i informationsflödet, säger Helena Francke. Men med ökad kunskap om samhället och olika mekanismer i det kan vi ändå bilda oss en uppfattning om vartåt det lutar, även om vi vet att vår uppfattning sällan baseras på fullständig kunskap om en fråga.

Helena Francke

Helena Francke har alltid läst mycket, och varit intresserad av kultur av olika slag. Film, teater och olika mänskliga kulturer. Flera av hennes anhöriga är bibliotekarier, bland annat mormor. Och pappa samlar på böcker.
– Men det gör inte jag. Fast jag samlar på mig böcker, men det är en annan sak.

Hon skrattar till och berättar hur hon efter att ha gått naturvetenskapligt program på gymnasiet, ”för att kunna välja vilket yrke som helst”, valde att plugga engelska och litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Litteraturvetenskap är ett område där man lär sig att förhålla sig till texter i alla ämnen. Men det är svårt att få jobb som litteraturvetare.

Helena Francke

En bokmänniska, som sagt. Men ganska tidigt kom hennes första lite djupare kontakt med den digitala världen: en kurs i textkodning, med html och liknande språk i mitten av 1990-talet under studierna i litteraturvetenskap.

Efter språk- och litteraturstudierna började hon på Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås.
– Jag hade alltid tänkt att det skulle vara roligt att vara bibliotekarie. På den utbildningen gick jag ytterligare några kurser om kodning och sådant. Jag tyckte det var roligt och läste sedan in mig allt mer på det området.
I stället för att arbeta som bibliotekarie blev hon kvar på högskolan och började undervisa, bland annat i webbdesign och webbpublicering. Och hon började forska.
– Undervisning är en väldigt viktig bit av det vi som är anställda på högskolor gör, säger hon. Det handlar inte enbart om forskning. Som lärare vill jag vara ett redskap för att studenterna ska kunna utveckla kunskaper som gör dem till duktiga bibliotekarier, informationsspecialister eller forskare och för att de ska bli mer reflekterande i sin syn på världen.

Genom åren har de två huvudspåren i Helena Franckes forskning löpt sida vid sida. Hon har till exempel deltagit i ett forskningsprojekt om hur gymnasieelever letar information till sina skoluppgifter och hur de förhåller sig till trovärdighet och källkritik, särskilt inom sociala medier. Projektet hette Expertis, auktoritet och kontroll på Internet (EXAKT).
– Där studerade vi också hur lärare och bibliotekarier såg på trovärdighet på nätet. Det är ju ofta de som undervisar eleverna om källkritik. Och det är lärarna som i slutänden bedömer elevernas skolarbeten.  
Studien inkluderade även så kallade wikipedianer, alltså personer som är mycket aktiva och lägger ut information på Wikipedia. Hur tänker de om trovärdigheten hos det de redigerar på Wikipedia? Och hur bedömer de andra källor?

Vad kom ni fram till i projektet?
– Vi kunde bland annat identifiera olika strategier och förhållningssätt i de resonemang som eleverna använde sig av för att bedöma trovärdighet. Ofta var de rätt medvetna om de klassiska källkritiska frågorna som vem som står bakom informationen och vilket syftet med att tillgängliggöra den är. Andra strategier var att jämföra olika källor med varandra eller att se till om den som stod bakom en källa representerade en god sak. Undervisning om källkritik är viktig. Unga kan vissa saker, men alla kan inte samma saker. Man ska inte utgå från att alla unga kan allt om digitala medier.

Några av Helenas lästips:
Jeanette Winterson, Varför vara lycklig när du kan vara normal? (2011)
Michael Ondaatje, I skepnad av ett lejon (1985)
Sigrid Combüchen Byron: en roman (1988)
Laurie R. King, Drottningfällan (Mary Russell-serien) (1995)
Bruce Chatwin, Drömspår (1986)
Evelyn Waugh, En förlorad värld (1945)
Salman Rushdie, Öst, väst: berättelser (1994)

Det visade sig också att eleverna ofta tolkar särskilda genrer som att de innehåller ”fakta” eller ”åsikter”. Där brukade bloggar klassas som ”åsikter” och information från Wikipedia hamna under ”fakta”, eftersom det ansågs vara ett uppslagsverk.
– Wikipedia är ju en sorts uppslagsverk, men det är också ett socialt medium eftersom det är användare som själva skriver in uppslagsposterna i verket. Framför allt behöver man ofta gå djupare in i källorna än att bara titta till genre.

Även om man i teorin vet att man ska kolla vem som har skrivit en text och om den är vinklad kan det vara svårt att bedöma trovärdigheten när man väl sitter där och läser texten.
– Bedömandet tar tid. Det är inte så enkelt att översätta kunskaperna i källkritik i bedömningen av en specifik webbsida i de fall det inte väldigt tydligt märks om den är trovärdig eller inte. Inte ens forskare har så lätt att se igenom det här i sina egna forskningsområden. Det är en utmaning för skolpersonal att undervisa om detta och det kräver mycket undervisningstid.

Sedan några år sitter Helena Francke med i ledningsgruppen för Lärande, interaktion och medierad kommunikation i det moderna samhället (LinCS), ett samarbete mellan forskare på Bibliotekshögskolan, Utbildningsvetenskapliga fakulteten och IT-fakulteten vid Göteborgs universitet. Med stöd från Vetenskapsrådet studerar de lärande och interaktion i ett sociokulturellt perspektiv.
LinCS är ett exempel på samarbete mellan olika forskare. EXAKT var ett annat.

Arbetar man mest i grupp som forskare?
– Nja, en hel del gör man i ensamhet, men att vara forskare är nog mer socialt än vad många tror. Man arbetar dels med att konstruktivt ifrågasätta varandras idéer och texter och dels i gemensamma projekt. Jag tror att resultaten blir bättre om man samarbetar, i alla fall om man kan inspirera och driva varandra till att tänka lite längre än vad man hade gjort på egen hand.

Fönstren i Helena Franckes arbetsrum vetter mot den trafiktäta Kungsleden. Men rummet ligger så högt upp att man inte ser trafiken. I stället hamnar blicken på studentboendet Bifrost som har stramt grafiskt mönstrade väggar i svart-vitt-grått. Det är lugnt och stilla. Bara då och då rör sig någon i Bifrosts gångar. Väggarnas grafiska mönster tilltalar Helena Francke.
– Jag tycker om vackra saker! Och jag intresserar mig för hur det digitala materialet ser ut på skärmen, och fascineras av typsnitt. Jag funderar också på hur man ska designa för att information ska bli så användbar som möjligt för stora grupper av människor.

Helena Francke

När hon under några år var redaktör för open access-tidskriften Human IT arbetade hon mycket med kvaliteten på artiklarna, men också med hur de ser ut på webbsidan.
Under uppdraget som redaktör väcktes ett intresse för det som hon sedan skrev sin doktorsavhandling om. Hon disputerade 2008 med avhandlingen The (re)creation of scholarly journals: Document and information architecture in Open Access e-journals. Open access-publicering är när vetenskapliga artiklar och publikationer publiceras på internet fritt tillgängliga för alla.
Här studerade hon vilken information open access-tidskrifter erbjuder för att läsare ska kunna bedöma deras trovärdighet. Hon undersökte också i vilken mån forskare utnyttjade de olika möjligheter som finns på internet för att berätta om forskning, till exempel genom att illustrera det som studeras med hjälp av filmer, bilder och ljud och inte enbart i text.
– Open access syftar till att hitta modeller för att vetenskapliga publikationer ska vara fritt tillgängliga både för privatpersoner och forskare och även att små och medelstora företag ska kunna ta del av vetenskapliga artiklar. Det är ju så viktigt att få tillgång till information för att kunna göra informerade val i arbete och vardagsliv.

När forskning ska publiceras berörs många olika frågor, som upphovsrätt och vad man rent juridiskt har rätt att publicera.
– Mycket fokus har legat på att förlagen ska kunna fortsätta att verka kommersiellt. Men en viktig fråga är hur stora vinster de ska kunna få från vetenskapliga arbeten, när det ofta är det offentliga som har betalat för forskningen.

På sistone har stora forskningsfinansiärer börjat gå in med krav på att publikationer från projekt som de finansierar ska publiceras som open access.
– Deras krav på forskarna väger tungt även gentemot förlagen, det tycker jag är bra. På det viset kan mer information bli tillgänglig för fler.

På Bibliotekshögskolan finns två svenskspråkiga masterprogram, som båda har starka inslag av digitala tjänster. Helena Francke är en av de som ansvarar för programmen. Kanske är undervisningen om digitala tjänster den arbetsuppgift som allra mest knyter ihop Helena Franckes två områden genom att kombinera ett fokus på hur källor skapas med hur de kan sökas efter och hur trovärdigheten bedöms när de ska användas. Hon håller i en kurs om vetenskaplig publicering där studenter lär sig hur de kan göra forskningsartiklar tillgängliga och lätta att hitta.

– De ska både få en teoretisk förståelse för vilken roll publicering har inom vetenskap och konkret kunskap om hur publicering går till. För att få den praktiska kunskapen har studenterna fått sätta upp en egen vetenskaplig tidskrift och producera artiklar som de har granskat åt varandra. Genom att de följer forskningsprocessen och sedan publicerar sina texter får de bättre förståelse för publicering från ett forskarhåll. Genom det studenterna läser och de små studier de genomför skaffar de kunskaper om hur användandet av tekniken samspelar med samhället i stort och hur publicering aktualiserar både politiska, ekonomiska, juridiska och kulturella aspekter. Det är kunskaper som behövs både när man ska tillgängliggöra information för andra och om man själv ska publicera sådant material.

Helena Francke

På anslagstavlan i Helena Franckes arbetsrum hänger en affisch från Peter Greenaways utställning Flyga över vatten på Malmö konsthall. Bilden visar en siluett av en Ikarosfigur med rosa änglavingar. Det är nog ingen slump att hon har just den bilden i sitt blickfång.

Den grekiska mytologin berättar om hur Ikaros flydde från fångenskap genom att flyga med vingar av fjädrar och vax. Tyvärr trotsade han sin fars varningar och flög för nära solen, varpå vaxet i vingarna smälte och Ikaros störtade i havet. På utställningen som affischen hörde till kunde besökarna välja vilket vatten han skulle störta i – det fanns en mängd lokala vattenprover med olika kvalitet i utställningshallen. Kanske utställaren ville visa hur vi av obetänksamhet riskerar att förstöra våra drömmar om frihet. Men utställningens färger gick från mörka till ljusa, som en resa mot ökade kunskaper och större möjligheter till medvetna val.
– Jag lockas av att förstå vår omgivning. Att hitta olika förklaringar till varför människor fungerar som vi gör och i relation till de redskap vi har, som text, språk och datorer. Jag vill förstå hur folk resonerar och agerar när de tar till sig information. Och jag vill sprida vidare den kunskapen. 

Tidslinje med typsnitt

Bokstaven a i typsnittet courier Courier. 1992, specialarbete på gymnasiet utskrivet på datorn på mammas jobb (”Varför har Byron fått en så framträdande roll inom romantiken?”)

ASCIIASII. 1992 – 1993, universitetsstudier i Kanada, första mötet med Internet

Rotunda Rotunda. 1993 – , fuskar i kalligrafi för hemmabruk

Courier Courier. 1994, första redaktörsuppdraget (volontärarbete), för diktsamlingen One One Four

Helvetica Helvetica. 1995, C-uppsats i engelsk litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet skriven på en då relativt ny Mac (”The challenging of genre boundaries in Michael Ondaatje’s novels”)

Times new roman Times New Roman. 1999, Magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås skriven på stationär dator och i bibliotekets datasalar (”Svenska kataloger på webben”)

Trade Gothic Trade Gothic. 2000 – 2008, redaktör för tidskriften Human IT, designad av Maria Oijens

Garamond Garamond. 2008, disputerade på avhandlingen ”(Re)creations of scholarly journals”, satt i InDesign av sambon (tjänsten återgäldades några år senare)

Kinesiskt tecken Kinesiskt tecken. 2009, turistresa i Kina öppnade ögonen för andra teckensystem

Text: Lena M Fredriksson
Bild: Lars Ardarve

Läs mer

Artikeln är hämtad ur 1866, högskolans magasin om forskning.