Huvudmeny
Bild på Karin M Ekström

Hatten full med drivkraft

Här är en kvinna som har nära mellan tanke och handling. Hon får saker gjorda, helt enkelt. Det går undan, såväl med att starta nätverk och forskningsprojekt som att rödfärga hus.

Karin M Ekström är professor i företagsekonomi. Hon är också en mycket social person och som en röd tråd i hennes forskning går intresset för människor. Hon vill veta varför vi handlar eller inte handlar olika varor, vad som utmärker samlare och hur man kan locka nya besökare till konstmuseer. Och så har hon ett miljöengagemang. Därför är hållbarhet, återvinning och konsumtionskritik några av hennes käpphästar.
För Karin M Ekström verkar det falla sig helt naturligt att agera snabbt, dra i trådar och förverkliga idéer. Hon bara gör det, så det är gjort, liksom. Sedan 2009 är hon professor i företagsekonomi med inriktning mot marknadsföring vid Högskolan i Borås, och vi träffas på hennes arbetsrum för en intervju.
Hon berättar om sin karriär: att hon studerade till civilekonom på Linköpings universitet. Att hon efter ett års studier på Hull University i England började arbeta som revisor.
– Mitt första jobb var på Arthur Andersens revisionsfirma i Stockholm, och jag brukar säga att det var min militärtjänst, säger hon. Det var mycket hierarkiskt och ett tufft men lärorikt arbete, där vi åkte ut till olika företag och gjorde revisioner.

Karin M Ekström
Ålder: 54 år
Bor: i Borås
Familj: ja
Fritid: natur, konst och musik
Gillar: god mat
Gillar inte: högfärd
Har: en samling med hattar i olika stilar, de flesta köpta second hand. Samlar också på glas.
Skulle vilja ha: får och bin
Kan: rödfärga hus, det gjorde jag senast i somras på landet.
Läser: Allt, både fack- och skönlitteratur. Senast läste jag Capital av John Lanchester, en skönlitterär bok om London.
Drivkrafter: nyfikenhet och att se resultat. Jag kan inte sitta på ett möte utan att fundera på vad det ska resultera i.
Vill: att forskningen ska komma samhället till gagn. Det jag gör måste vara intressant för fler än mig. 

Tack vare ett stipendium från en Marcus Wallenberg-fond flyttade Karin M Ekström sedan till USA för att ta en MBA-examen (Master of Business Administration) på Washington State University.

– Ååå, jag stortrivdes! Där fick jag också möjlighet att åka på en konferens och presentera en uppsats jag skrivit under utbildningen, och där träffade jag många av de forskare jag tidigare bara hade läst om. Det var väldigt inspirerande.

När Karin M Ekström efter några år lämnade USA för en doktorandtjänst på Handelshögskolan i Göteborg, insåg hon att hennes forskningsinriktning, konsumentbeteende, var ett ämne som knappt fanns i Sverige.
Hon såg också att det behövdes fler arenor, där forskare från olika discipliner kunde mötas och bygga vidare på kunskaperna om konsumenter. Det är kunskaper som berör flera akademiska områden, som psykologi, sociologi och antropologi.
Sagt och gjort, Karin drog igång ett nätverk som kallades FIK, Forskarnätverket för interdisciplinär konsumtion.
– Jag tror väldigt mycket på möten mellan människor, det är då man kommer någonstans, säger hon. I FIK träffades vi och drack kaffe och diskuterade, och det var mycket högt i tak. Från början bakade jag fikabröd till träffarna, för vi hade inga pengar.

Bil på Karin M Ekström och hennes hattar

Här bryter vi intervjun en stund för att diskutera hur fotograferingen ska gå till och vilka bilder som ska tas. Karin M Ekström har tagit med sig sin hattsamling i en stor säck. Det är mest begagnade hattar som hon har köpt på sig på olika ställen genom åren.
Vi förlorar oss i minnen hon har av de olika hattarna. Som den ljusa basthatten, till exempel. Den brukade hon ha på sig i USA när hon körde omkring i sin stora, gamla Ford ”Harold” från 1967.
– Den kändes helt rätt för det ändamålet. Men många av hattarna har jag faktiskt aldrig burit.

Upphov till flera nätverk inom konsumtion

FIK var det första i en rad med nätverk som har Karin M Ekström som upphovskvinna. Arbetet i FIK gav till exempel idén till att starta Centrum för Konsumtionsvetenskap, CFK, för att skapa ny kunskap om konsumtion och konsumtionsmönster i en tvärvetenskaplig miljö. CFK fick under hennes tid som föreståndare ekonomiskt stöd från regeringen.
Hon höll i trådarna i CFK tills hon kände sig säker på att det kunde leva vidare utan henne. Då släppte hon taget.

En annan idé hon har förverkligat är att låta ekonomistudenter och designstudenter läsa en kurs tillsammans. Det var under tiden hon forskade och undervisade på Handels. Då undervisade hon även i marknadsföring och marknadskommunikation på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk.
– Jag tyckte att de olika studentgrupperna behövde träffa varandra, så som designers och ekonomer träffas i arbetslivet, så jag gjorde en gemensam kurs för studenterna på Handels och HDK. Det var väldigt nyttigt för alla inblandade. Kursen handlade om smart förvaring och den gjordes i samarbete med Ikea. Något av studentprojekten visades senare på Möbelmässan.
Den forskning Karin M Ekström doktorerade på hade en tydlig inriktning mot människor. Avhandlingen beskriver hur barn påverkar familjens konsumtion och hur föräldrarna lär sig om olika produkter, teknik och miljö genom dem. Alltså om det inflytande som även vuxna barn har på föräldrarna.
– De val vi gör i livet påverkas mycket av andra människor, och i synnerhet av familjen. Därför är det förvånande att så mycket av forskningen som rör konsumentbeteende fokuserar på individer. Men det beror nog delvis på att det är svårt att hitta bra metoder för att studera familjers konsumtion.
Under sin forskarbana har hon flera gånger återkommit till studier av familjer och deras konsumtion. Ett projekt handlade om hur låginkomstfamiljer hanterar sin ekonomi. Det ledde till rapporten ”Det blir många nej”.
– Det finns ganska lite konsumtionsforskning om fattigdom och låginkomsttagare, säger hon. Låginkomstfamiljer har ofta stor press på sig för att man vill att barnen ska kunna hänga med och konsumera på samma vis som andra barn. Det gör att föräldrarna ofta avstår från egen konsumtion för att kunna ge barnen mer. Detta är inget nytt, men något man inte kan bortse ifrån.

Kritisk till konsumtion

Ny paus för att välja vilka hattar som ska vara med på bilderna. Det går kvickt. Karin M Ekström ringer sedan till några kollegor:
– Hej, det är Karin. Kan du komma till mitt rum på en gång? Vi behöver hjälp med att hålla några hattar vid en fotografering.
Inom någon minut står hon i en korridor med den ljusa basthatten på huvudet och flera andra hattar runt omkring sig. Några hjälpsamma kollegor ställer upp med hatthållning.
Att vi använder konsumtion för att uttrycka vår identitet är uppenbart. Kläder, bil, mobiltelefon, bostad; allt påverkar den bild som vi själva och andra har av oss.
– Jag blir mer och mer kritisk till konsumtion. Konsumtionen innebär både möjligheter och upplevelser, men man måste också vara kritisk mot det. Det är problematiskt att människor bedöms utifrån vad de äger, eftersom människor har olika förutsättningar. Konsumtionen både inkluderar och exkluderar. Unga konsumenter i synnerhet kan känna en social press av att behöva konsumera som andra.
Hon vänder sig mot att det anses som så viktigt att omge sig med ”rätt” föremål.
– Titta bara på ett inredningsreportage – var är alla fula saker? Jag tror att den ensidiga fokuseringen på yta skapar mycket stress och press om att se ut som alla andra eller att ha samma saker. För att inte tala om den miljöpåverkan som konsumtionsstressen medför.
Det finns siffror som illustrerar hur köpandet har eskalerat på senare år. Till exempel ökade kläd- och skokonsumtionen i Sverige med 53 procent mellan 1999 och 2009.
– Detta beror bland annat på att vi har levt i ett samhälle med ökade ekonomiska resurser, billiga kläder och en växande modemedvetenhet, där det har varit mycket fokus på Fast Fashion, alltså att modet bygger på en kontinuerlig ström av nya kollektioner. Jag vänder mig mot det här köp och släng-idealet och tycker att även producenterna har ett ansvar. Kan man i stället uppgradera eller återanvända varorna på något sätt? Exempelvis mobiltelefoner som kontinuerligt lanseras i nya modeller.
Frågor om hållbarhet blir allt mer aktuella i många branscher nu, och när Handelns Utvecklingsråd utlyste pengar för forskning om ”Hållbar butik”, sökte Karin M Ekström anslag för tre delstudier i ett projekt om återvinning av textil. Det resulterade i en konsumentstudie om hur människor resonerar och agerar när de köper kläder och hur de gör sig av med kläder, en försöksverksamhet med klädinsamling på Gekås Ullared (i samarbete med Human Bridge) och ett nytt nätverk.
Nätverket fick namnet NÅÅ, Nätverket för Återanvändning och Återvinning av kläder och textil, och bildades 2011 av Karin M Ekström och hennes forskarkollega Nicklas Salomonson. Där diskuterar företag, myndigheter och organisationer återanvändning och återvinning av kläder och textil. Sedan 2013 drivs nätverket av Institutionen Textilhögskolan.
– Jag känner starkt i hjärtat för detta. Vilket slöseri det är att slänga textilier i soporna! En studie visar att vi slänger åtta kilo per person och år, i stället för att återvinna och återanvända. Det är ett enormt resursslöseri att bara elda upp det, och sedan går det ju åt extremt mycket vatten för att till exempel göra nya bomullstyg.

Bild på Karin M Ekström

Projekt för att öka återvinning

Intresset för återvinning påverkas av miljöengagemang, men också av vilket värde råvaran har. Om det finns pengar i råvaran blir fler intresserade att finna lösningar för återvinning. Idag finns det mer värde i textila material, vilket bidrar till att det ligger i tiden att återvinna kläder.
Studien av textilinsamling på Gekås i Ullared går ut på att förmå kunderna att ta med sig gamla kläder och andra textilier när de åker till varuhuset för att shoppa nya. Återvinningsprojektet Textilreturen har en fast insamlingsplats i Ullared, men även insamlingsboxar vid varuhuset.
– Det tar tid att ändra människors beteende, men det är på gång. Konsumenterna blir mer och mer medvetna om miljön och inser betydelsen av att saker måste återanvändas.
Ett annat steg för återvinning sker i november, då Karin M Ekström anordnar en internationell workshop på Högskolan i Borås om hur man minskar på avfallsmängderna. En av de doktorander hon handleder, Kamran Rousta, undersöker hur folk i Borås sorterar sina hushållssopor.
– Vi lever verkligen i ett överflöd. Jag blir upprörd när jag ser vad som slängs på återvinningsstationerna. Tänk bara på hantverket i gamla möbler. Jag förundras över att gamla saker har så litet ekonomiskt värde, även om de bär på en fantastisk hantverksskicklighet.

Alla är vi nog medvetna om hur svårt det kan vara att skiljas från saker och ting. En del prylar betyder mer än andra för oss. Även det här är något som Karin M Ekström har forskat omkring i ett par olika projekt.
I det ena intervjuade hon ett antal familjer om hur de gick tillväga när de skulle göra sig av med saker när de flyttade från villa till lägenhet. Det visade sig att alla fann det svårt att sortera bort saker, och att de flesta gjorde utgallringen i olika etapper. Men även om det fanns föremål som man absolut inte ville skiljas ifrån, till exempel arvegods, blev utgallringen lättare för varje etapp.
– Jag kan känna igen mig i det där. Även om jag tycker människor är mycket viktigare än saker, gillar jag att omge mig med vackra föremål. Jag har själv gjort mig av med en hel del i samband med olika flyttar, och är nu för tiden mer eftertänksam när jag köper saker. Både för att jag vet hur jobbigt det är att göra sig av med dem, och på grund av de projekt jag har arbetat med: överflöd och textilåteranvändning. Prylar tar ju både plats och tid.

Letat efter drivkraften till samlande

Det andra projektet om relationen till ting handlar om rena motsatsen till minimalism: samlande. Här har Karin M Ekström studerat samlare i största allmänhet, och även specifikt fokuserat på de som samlar på glas. Hon blir extra intensiv och engagerad när hon berättar om besöken hos glassamlarna, hur generöst de visade sina samlingar och berättade om dem.

Det hon letade efter var deras drivkraft till samlandet. Den visade sig ofta bestå av sådant som nyfikenhet och livsglädje. Samlarna hade ett brinnande intresse och en passion för det de samlade på.
– Samlare kanske ibland ses som nördar och som materialistiska, men det är ofta väldigt sociala människor. Och även om samlandet i sig är materialistiskt så ser jag det inte som negativt, för de har en relation till sina ting och ofta djup kunskap om sina föremål.
Med tanke på den mängd hattar Karin M Ekström har, får nog även hon betraktas som samlare, om än i liten skala. Hon är också mycket förtjust i glashantverk, och det har gjort att hon har samlat på sig en del vackra glas, berättar hon.
– Glas är ett fantastiskt material och ett så vackert hantverk! Jag har studerat och skrivit om konstglas och varumärkesbyggande. Och så har jag skrivit om glas ur privata samlingar i en bok som gavs ut i samband med en glasutställning på Smålands museum.

Bild på Karin M Ekström

Så vi stämmer träff på Glasets Hus i Limmared för att prata om glas och hantverk och för att få titta på vackra saker.
Väl där vandrar vi runt bland gammalt och nytt glas, och fascineras av hur många olika varianter det finns och hur många användningsområden glas har och har haft. Installationen med hängande flaskor som tillverkats i Limmared ger perspektiv. I flaskorna finns brev där tidigare glasbruksanställda har fått svara på vad glasbruket har betytt för dem.
Vi stannar också till en stund hos de glasblåsare som demonstrerar sitt hantverk på museet. Karin går fram och tittar, pekar och frågar. Innan vi går därifrån har hon bytt mejladresser med glasblåsarna och kommit överens om att träffas på Högskolan i Borås för att diskutera ett eventuellt samarbete. Nätverkande är aldrig fel.
– Har du tänkt på att en samling kan bestå av nyttoföremål som inte längre används, utan som sätts på en hylla för att de är vackra?, undrar Karin M Ekström. I vissa sammanhang ska föremålen vara slitna och ha patina, men i vissa sammanhang ska de inte ha en skråma. Det tycker jag är intressant.
Ett projekt som hon håller på att starta just nu hör ihop med funderingar om föremål som ställs ut och visas upp. Projektet kom till utifrån nyfikenhet och en lust att veta mer, kombinerat med viljan att forskningen ska vara nyttig för andra människor. Hon ska undersöka hur konstmuseer gör och kan göra för att locka besökare.
– De måste ju göra en avvägning mellan hur mycket de satsar på att skaffa och ta hand om sina föremål och hur mycket de satsar på marknadsföring. Jag vill gärna veta hur man kan få nya grupper att börja besöka konstmuseer. Den glädje som finns i konstupplevelser vill jag sprida till fler, så det här känns verkligen som ett drömprojekt för mig!

Mitt liv i hattar

Bild på en av Karins hattar1978 Studenten
Bild på en av Karins hattar


1982 Civilekonom


 

Bild på en av Karins hattar1982-83 Studier vid Hull University, England 
Bild på en av Karins hattar

1985-86 Stipendium for MBA-studier vid Washington State University i USA från Tekn. dr Marcus Wallenbergs fond for utbildning i internationellt industriellt företagande 


Bild på en av Karins hattar1986 MBA-examen USA.

 

 

Bild på en av Karins hattar1995 doktorerade i företagsekonomi “Children’s Influence in Family Decision Making; A study of Yielding, Consumer Learning and Consumer Socialization”.




Bild på en av Karins hattar

1996 lektor i företagsekonomi, Wallanders post-doc stipendium för tre år.




Bild på en av Karins hattar1999. Deltog i ett SIDA-finansierat forskningsprojekt om matförsörjning i ryska hushåll.”Den köptes i en hantverksaffär i Novgorod under det forskningsprojektet. Jag köpte den för att den är så vacker, men jag har bara använt den en gång hittills. Men det kanske blir fler till vintern...”
 


Bild på en av Karins hattar2001 docent i företagsekonomi. Inköpt i USA under tidigt 1990-tal eller så. ”Jag bar den på en stor fest i Stockholm omkring år 2001 och då fick jag många uppskattande kommentarer. Jag är själv också mycket förtjust i den.”




Bild på en av Karins hattar

2001–2008 föreståndare för Centrum för konsumtionsvetenskap, CFK.


 

Bild på en av Karins hattar


 2005 Invald i Kungliga Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg.





Bild på en av Karins hattar

2008 Professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg –2009 Professor i företagsekonomi, inriktning marknadsföring vid Högskolan i Borås.



Bild på en av Karins hattar

2
009 Invald i Måltidsakademien (vald till ständig sekreterare 2012). Inköpt på Island.



Bild på en av Karins hattar

2011 Det Söderbergska handelspriset (tillsammans med Magnus Söderlund, Handelshögskolan i Stockholm).



    

Bild på en av Karins hattar
2013 Besöksforskare på Victoria and Albert Museum i London under ett par veckor. ”Den här hatten är en av mina favoriter . Jag såg den i en affär i USA för över 20 år sedan och det var kärlek vid första ögonkastet. Men jag har aldrig burit den.”

 

Artikeln är hämtad ur magasinet 1866 nr 2/2013 

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Lars Ardarve