Huvudmeny

Stora städer som en röd tråd

Det är i stora städer med atmosfär och historia som Lisbeth Svengren Holm trivs bäst. Hon blir tjusad av det stora utbudet, husen och anonymiteten och finner avkoppling i att vara mitt i smeten. Redan som liten flicka i Halmstad längtade hon till något större. Mot föräldrarnas vilja stack hon i tonåren till Wien och blev kvar där i tio år. Nu bor hon både i centrala Stockholm och centrala Göteborg. Men jobbar i Borås.

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Lars Ardarve

- Vi går rakt över här, säger professor Lisbeth Svengren Holm när hon i hög fart guidar från bussen till sin Göteborgslägenhet.

Trafiken är inget hinder och vi går snällt vid kanten av den cykelbana vi råkar hamna på när bussen från Borås har stannat vid en tillfällig hållplats vid Scandinavium i stället för vid Korsvägen. Vi travar på och stannar bara till för att titta i fönstret på en skoaffär.

- Här har de mycket fint, säger hon. Jag gillar verkligen skor – det är något man alltid kan satsa på, som inte är lika känsligt som kläder för om man ändrar storlek i kroppen. Det
är praktiskt.

Snart är vi framme. Hennes och maken Olofs lägenhet ligger endast ett (rejält) stenkast från Avenyn. Den har blivit deras andra hem och utgör en bra bas för pendling till och från Borås. Det de betraktar som sitt riktiga hem ligger fortfarande i Stockholm, i närheten av Sveriges Radio på Gärdet.

Kollega och livskamrat

Om några timmar ska Olof komma med tåget från Stockholm. Han har en tjugoprocentig gästprofessur vid Textilhögskolan, så de är kollegor och inte bara livskamrater.

– En anledning till att vi skaffade bostad även i Göteborg är att vi båda trivs i storstaden och att vi vill kunna ha ett liv här, nära Borås. Det ska inte bara vara ett ställe där man sover, utan ett riktigt hem, om än på deltid.

Lägenheten i Göteborg är en ganska liten tvårummare som ändå rymmer allt som behövs: modernt kök, rejäl matplats, riktigt sovrum samt vardagsrum med såväl soffgrupp och tv som Olofs elpiano.

Precis innanför ytterdörren står fem-sex tavlor lutade mot väggen med ryggarna utåt. Om man vänder på dem ser man att de föreställer – ingenting!

– Ja, du ser. Jag är på gång med att börja teckna och måla igen och har till och med köpt hem dukar. Nu är det bara att sätta igång.

Företagsekonom i grunden

Lisbeth Svengren Holm har alltid varit kreativ, konstnärlig och intresserad av design. Men det kändes inte som något man kunde satsa på som yrke. Därför valde hon i stället att bli företagsekonom. Detta är nog ganska karaktäristiskt för henne: att vara praktisk och hitta smidiga lösningar.

– Jag hade bott länge i Österrike och åkte hem till Sverige igen för att ta tag i mitt liv och börja studera, säger hon. Där hade jag bland annat arbetat som marknadsassistent på ett svenskt företag, och när jag skulle plugga fastnade jag för marknadsföring, som jag tyckte var ett kreativt område. För att ägna mig åt det behövde jag först lära mig företagsekonomi, så det gjorde jag. Men om jag hade fått börja om nu hade jag nog blivit arkitekt eller industridesigner.

Nu är hon sedan 2010 professor i Fashion Management, eller som hon själv hellre kallar det, Fashion och Design Management, vid Institutionen Textilhögskolan på Högskolan i Borås.

På egna ben

Egentligen var det meningen att hon bara skulle vara ett halvår i Wien, dit hon reste 1970 tillsammans med en kompis för att studera tyska. Men hon charmades av människorna i staden, gifte sig med en österrikare och blev kvar i tio år. Eftersom föräldrarna inte var förtjusta över dotterns flytt fick hon stå på helt egna ben och försörja sig själv redan från början.

Ett av de jobb hon sökte var på det svenska företaget Gränges Metalls kontor i Wien. Efter en första anställningsintervju gick hon vidare och blev kallad till en andra intervju.

– Då sa de österrikiska herrarna som intervjuade mig att de inte visste hur de skulle göra. ”Men det är väl enkelt”, sa jag, ”välj mig”. Efteråt skämdes jag och kände att jag borde ha hållit tyst och inte varit så framfusig. Men till slut valde de mig, och det berodde till viss del på att jag sa just så, och att jag inte var så typiskt svensk och ödmjuk.

Tillbaka i Sverige igen var det Företagsekonomiska institutionen i Lund som gällde. Lisbeth blev snart fascinerad av företagskultur och management. Hon ville veta hur det kan vara så stora skillnader i till exempel förändringsbenägenhet mellan olika företag.

En forskargrupp i Lund hade precis börjat studera just företagskulturer och undrade om Lisbeth ville vara med i denna grupp.

– Det ville jag väl, men jag hittade inget intressant projekt, säger hon. Men snart kom en kollega hem från London och berättade om ett design managementprojekt som byggde på att design var ett område som ofta negligerades i företagsvärlden. Jag tände på det och fick möjlighet att delta i ett projekt där vi studerade svensk möbelindustri. Detta var i slutet av 1980-talet och svenska möbelföretag satsade mer på att vara billiga än på vilken design möblerna hade.

Fokus på design

Sedan ledde det ena forskningsprojektet till det andra, där Lisbeth gjorde fallstudier som illustrerade hur stor roll designen spelar för framgångsrika företag. Det kunde då handla om designen på företagens produkter, men likaväl på hur de använde design i sin kommunikation och marknadsföring.

– Detta blev mitt avhandlingsprojekt. Därefter har jag arbetat med designfrågor en stor del av tiden, framför allt industridesign. Bland annat har jag jobbat på Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet och vid SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign. Jag har hållit i forskningsfrågor där och även varit redaktör för forskningsdelen i Design Research Journal. Därför känner jag att jag har hängt med ganska bra i vad som händer i forskarvärlden när det gäller design.

Men textilsidan då? När och hur kom den in i ditt liv?

– Jag har alltid varit intresserad av kläder, och sydde en del av mina egna kläder när jag var ung. Det har jag efter mamma, som sydde mycket när jag var barn. När jag studerade möbelindustrin kom jag i kontakt med textilen från ett annat håll. Därifrån fick jag kontakt med Centrum för Textilforskning på Textilhögskolan, där jag har ingått sedan 1990-talet.

Man kan nog säga att säcken med hennes intresse- och kompetensområden knyts ihop vid Textilhögskolan, där alla disciplinerna hon har ägnat sig åt möts: textil, design och management.

– Fashion eller Design Management handlar om produktutveckling och designprocessen, men också om marknadsföring och hur man kommunicerar med slutkunderna, till exempel i butiken. Det berör alltså flera olika områden, och det är något som jag verkligen gillar.

Tvärvetenskaplig forskning

Att hennes områden skrider över gränserna för de traditionella institutionerna vid en högskola är helt perfekt och i linje med högskolans strategi om att just arbeta över institutionsgränserna.

– Vi vill utnyttja högskolans alla resurser för att få fram mer heltäckande forskning. Det är ganska logiskt egentligen att forskningen blir mer fullständig om man blandar in olika delar.

Det görs till exempel i det nya forskningsprogrammet F3, Fashion, Function, Futures, där man ska försöka utveckla kunskapen om den textila värdekedjan och modenäringen. Där ingår forskare från flera institutioner vid Högskolan i Borås: Textilhögskolan, Handels- och IT-högskolan, Ingenjörshögskolan och Institutionen för pedagogik. Lisbeth Svengren Holm är den som ansvarar för F3.

– Med F3 vill vi stärka forskningen inom mode och textil och samtidigt visa att vi håller på med spännande forskning som är attraktiv för branschen. På så sätt kan vi både locka fler studenter och utveckla kunskap som näringslivet kan ha nytta av för att ta steg mot hållbart mode. Det kan vi göra genom att till exempel anordna workshops, kommunicera ut ny forskning och föra dialoger med olika aktörer, som företagare och forskare. Än så länge är vi i en startfas, men vi har inlett samarbete kring gemensamma projekt och haft en del möten. Nu ska vi göra en ny ansökan om anslag, eftersom vi fick avslag på en tidigare ansökan. Vi kom tvåa och fick goda omdömen, så vi tror att vi har en bra chans nu.

Brinner för innovation

Lisbeth Svengren Holm och hennes studenter tittar nu bland annat närmare på vilka modeföretag som är innovativa i en traditionell mening, alltså som hittar på något nytt som bryter mot det tidigare på något annat sätt än att man ändrar färger och skärningar vid säsongsskiftet.

– Vi behöver förnyelse kring hållbarheten, säger hon. Något måste brytas när det gäller konsumtion och produktion så att man hittar vägar att generera intäkter utan att helt och hållet producera nytt eller förstöra miljön. Jag brinner verkligen för innovation och tycker det är intressant att se hur det kan utveckla företagen.

Detta kan ske på olika sätt, berättar hon. Till exempel att butikerna ordnar klädbytardagar, eller att man kan göra om gamla kläder så att de blir mer modeanpassade. Eller att man utvecklar andra tjänster, som inte är materiella men som ändå kan generera intäkter.

– De flesta svenska modeföretag anstränger sig nog nuförtiden för att hitta hållbara material och att ha etiska förhållningssätt. Men det tar tid att utveckla nya affärsmodeller och att få dem att slå igenom hos den stora massan. Det är svårt att sia om vad som ska hända och om hur snabbt eller långsamt det kommer att gå, för ibland kan utvecklingen gå fortare än man trott när frågan väl har väckts.

Variation i undervisningen

I kontakten med studenterna kommer den kreativa ådran hos Lisbeth Svengren Holm fram igen. Hon gillar att klura ut nya uppgifter för studenterna: att skicka ut dem på stan för att undersöka något fenomen, eller att använda sig av collagetekniker för att visa ett företags varumärke och identitet. Variation i undervisningen är viktig.

– Det är också viktigt att studenterna lär känna varandra, så att de kan bygga ett nätverk att använda sig av när de är ute i yrkeslivet. Det har de nog stor nytta av, så det försöker jag underlätta genom att de får jobba i grupp, också med praktiska saker som ger en upplevelse, och genom att variera gruppsammansättningen.

Det börjar dra ihop sig till kväll i Göteborg. Träpersiennerna i vardagsrummets stora fönster har dragits för mot den lågt stående vårsolen. Lisbeth Svengren Holm kom hem tidigare än vanligt från jobbet idag och funderar på att ta en sväng till Hagabadet.

– Jag har ofta svårt att komma iväg från jobbet, för jag tycker det är så roligt, men om jag kommer hem i tid gillar jag att gå iväg och simma eller gymma lite.

Det är en lagom promenad att gå till badet, och den går genom en härlig stadsmiljö.

– Jag trivs verkligen i de här omgivningarna, där det finns så mycket av kultur, restauranger och caféer alldeles i närheten. En stor stad med både historia och atmosfär är det bästa för mig. Att man är anonym gör mig inte ett dugg, och det är härligt att ha mycket liv och rörelse omkring sig.

Men trots sin kärlek till stora städer har även Borås, och Textilhögskolan, en plats i hjärtat hos Lisbeth Svengren Holm.

– En anledning till att jag gillar att jobba på Textilhögskolan är att den också har en historia, säger hon. Det är något visst att vara i en gammal fabrik, där man kan känna textilindustrins historia i väggarna. Det tilltalar mig.

 

LISBETH SVENGREN HOLM

Ålder: 60 år
Bor: Centrala Stockholm, men har också lägenhet i Göteborg för att kunna pendla till jobbet i Borås.
Familj: Maken Olof, tre bonusbarn och tre bonusbarnbarn.
Fritid: Jag jobbar ofta långa dagar, men jag läser också mycket, både facklitteratur och till exempel en del svenska deckare. Jag gillar också att läsa biografier och memoarer, till exempel var Madeleine Albrights memoarer väldigt bra. Just nu läser jag Keith Richards memoarer. När jag har kommit hem från jobbet i tid går jag gärna och tränar på Hagabadet i Göteborg. På sommaren är det härligt att åka båt i Stockholms skärgård, även om jag också gillar Västkusten väldigt mycket.
Dolda talanger: Att laga mat, särskilt såser. Hemligheten ligger i att använda smör och att krydda rätt. Jag är bra på tyska med österrikisk accent och även kunnig inom designhistoria. Kan inte sjunga, men dansa. Och så är jag bra på att fickparkera och att teckna!
Vill göra: Utveckla min matlagning och bli bättre på att laga ekologiskt. Jag vill också återuppta tecknandet och klädsömnad, som jag höll på med mycket i min ungdom. Och så vill jag dansa mer.
Vill kunna: Språk, särskilt italienska. Jag vill resa mer till Italien och det är så irriterande att inte kunna språket när man är där. Franska skulle också vara bra att kunna – och att dansa tango.
Kuriosa: Införde romanen Damernas paradis av Emile Zola som kurslitteratur för textilekonomerna i Borås. Den handlar bland annat om konsumtionssamhället och om det första varuhuset i Paris.