Huvudmeny
Maria Nyström

Fokus på människan

Maria Nyström må ha snubblat in på sjuksköterskebanan, men sedan har hon tagit stadiga och jämna kliv. De har lett till fördjupade kunskaper inom existentiella vårdfrågor, samtal och metoder för tolkning och förståelse. Nu är hon professor i vårdvetenskap och fokuserar på människan i vården, speciellt på gamla människors utsatthet.

Vid ett samtal med Maria Nyström gäller det att hänga med i svängarna, för hon är snabb i tanken och i talet och hon verkar helt klar över vad hon tycker och tänker. När hon ombeds att beskriva sig själv kommer svaret snabbt och med eftertryck.

– Jag är nog något av en käring mot strömmen. Men det ska man vara som forskare, för det gäller ju att hitta sådant man inte redan vet och som inte är såsom man vill att det ska vara. Frågor om hur man löser vården är det inte går att göra så som vårdvetenskapen föreskriver blir mer intressanta än frågor om hur det borde vara. Hur löser vi det här, med den tidsbrist som nu faktiskt finns i vården?

Maria NyströmSlump att hon blev sjuksköterska

Möten, tolkningar och existentiella frågor går som en röd tråd genom hela hennes yrkesliv. Och teorier om just möten, tolkningar och existentiella frågor. Att vrida och vända på hur de kan hanteras, förstås och användas.

Men det var något av en slump att hon alls blev sjuksköterska och hamnade inom vården. Egentligen hade hon tänkt bli journalist, men så råkade hon sommarjobba som vårdbiträde och slängde då in en ansökan till sjuksköterskeutbildningen. Och kom in.

– Så jag började där, säger hon. Nu är jag glad att jag blev sjuksköterska för då är det lättare att vara patient– annars kan det till exempel vara svårt att bedöma om en läkare är slarvig eller om man har flera diagnoser och skulle behöva en samlad bedömning. Vården är så dåligt koordinerad, tycker jag.

Det första jobbet som sjuksköterska var på en hjärtintensivavdelning, HIA, där Maria Nyström stannade i flera år.

– Som många andra unga upplevde jag det väldigt spännande att vara så nära akuta insatser som handlade om liv och död, säger hon. Men efter några år insåg jag att den delen av vården var något som gick snabbt att lära sig. Det som avgjorde hur bra man var handlade i stället om sättet man kunde möta patienter och närstående på. Det var då jag blev intresserad av existentiella frågor, och därför sökte jag mig till psykiatrin och började arbeta med vård av psykotiska patienter.

Maria Nyström
Är: Professor i vårdvetenskap.
Ålder: 64 år.
Bor: På Brännö och Hisingen i Göteborg.
Familj: Make och tre vuxna barn samt barnbarn.
Intresse: Inredning, men på ett amatörmässigt plan. ”Tänker på det när jag borde sova. Samarbetar med en fantastiskt skicklig snickare, och det är bra. Gillar att blanda gammalt och nytt, och framför allt att öppna ett tidigare outnyttjat utrymme. Som när snickaren vände på trappan så det blev plats för en extra dusch, eller när han sågade upp en bit av taket i köket så att det blev öppet ända upp till loftfönstret.
Gör på fritiden: Inreder och läser skönlitteratur. ”Just nu Kameliadamen. Läsergärna biografier om människor som är lite störda, till exempel. Brukar säga som min pappa ’huvudsaken är inte att man helatiden läser bra litteratur, utan att man läser mycket, för då läser man förr eller senare något bra’.”
Gillar: Att hänga med i den inrikespolitiska debatten. Nyheterna är den senastethrillern.
Gillar inte: Att shoppa.Blir lycklig av: När vardagslivet fungerar och det är ovanligt lite bekymmer.
Blir arg på: ”Mycket! Till exempel när jag hör på nyheterna. Eller på floskler och personer som utger sig för att vara goda och därmed är moraliserande.”
Har: Dåligt tålamod. ”Lägger för mycket tid på att irritera mig på teknik som strular. Krånglande teknik kan bli ett arbetsmiljöproblem.Tänk när det tar hur lång tid som helst att boka en sal eller skriva en reseräkning. Jag lägger onödig energi på att reta upp mig på sådant.”
Har inte: Någon smartphone. ”Eftersom jag är så oteknisk har jag varit väldigt sen medatt anamma tekniska nyheter.”
Är dock: Ganska nöjd. ”Tänk vilken tur att leva just nu. Om jag nu nödvändigtvis skulle bli kvinna är det nog här i Sverige och just nu som är hittills bästa tiden. Jag har haft tur med min existens.”
Önskar: ”Alltid sol! Är enormt intresserad av väder och fryser jämt. Om jag skulle ha ett annat yrke skulle jag vara meteorolog eller historiker.”
Längtar efter: Blå himmel.
Motto: Nej. ”Det har jag inget. Men jag hörde nyligen ett ganska klatschigt – ateister har allt att leva för men ingenting att dö för.”

Stort driv att vidareutbilda sig

Efter en specialistutbildning inom psykiatri fick Maria Nyström möjlighet att arbeta med rehabilitering av unga patienter som nyss fått schizofreni. Då, i mitten av 1980-talet, fick patienterna ofta ligga inne på sjukhus långa tider och det fanns goda resurser för att arbeta i grupper och få följa samma patienter länge.

– Detta var en fantastisk tid! Jag upplevde det som mycket meningsfullt och såg tydligt hur patienterna blev bättre. Under den här perioden började jag också läsa psykologi och psykoterapi för att bättre förstå psykiatrin.

Det här drivet att studera och lära mer fick henne att gå vidare och söka ännu fler utbildningar. Under ett antal år läste hon därför flera ämnen parallellt: psykologi, vårdvetenskap och vårdpedagogik.

– När jag började läsa vårdvetenskap fick jag inblick i de kvalitativa forskningsmetoderna, alltså hur man till exempel tolkar och analyserar intervjuer. Jag föll för hermeneutiken (läran om förståelsen). Som psykoterapeut ska man ju hålla inne sin egen tolkning och låta patienten tolka själv, men med hermeneutiken fick jag släppa loss och tolka och försöka hitta svaren. Det var väldigt, väldigt roligt! Att prova olika tolkningar och se hur man skulle kunna göra forskning av det som jag tidigare hade arbetat med i samtal.

Så här i backspegeln är det tydligt hur hennes kursändringar har följt en linje som handlar om möten, tolkningar och existentiella frågor. Det är precis som det brukar vara, att sådana linjer framträder mest i efterhand. En eller två gånger per decennium har hon gjort en stor förändring i yrkeslivet.

Gick forskarutbildning och doktorerade

Precis samtidigt som hon började sin tjänst som universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås fick Maria Nyström besked om att hon hade antagits som doktorand i Göteborg. Det var med viss bävan hon berättadeför sin alldeles nya arbetsgivare att hon ville gå forskarutbildningen. På tidigare arbetsplatser hade det inte alltid varit uppskattat att hon var intresserad av att läsa vidare.

Nu spricker hon upp i ett strålande leende och orden är så ivriga att komma ut att de nästan sprutar ur henne.

– Jag blev så förvånad för här var de väldigt positiva till det! Då var jag 44 år och det var helt fantastiskt med en arbetsgivare som var intresserad av min utveckling!

Och så hämtar hon andan för en sekunds eftertanke före nästa mening.

– 40-årsåldern är förresten en väldigt bra ålder för då har man så mycket ork kvar, och samtidigt en lust att gå vidare och göra slag i sina idéer.

Det var tack vare sin examen i vårdpedagogik som hon var behörig och fick möjlighet att gå forskarutbildningen och doktorera. Hennes forskningsfrågor höll sig i början kring psykiatrin.

– Eftersom jag var intresserad av psykoterapi började jag arbeta med tolkande forskning med frågor som växte fram ur mitt patientarbete. Min avhandling var en monografi, en bok på ett och samma ämne: vardagslivet för allvarligt psykossjuka.

Även senare har hon ägnat sig åt forskningsprojekt med anknytning till psykiatri. Ett exempel är en studie om äldre pappor till personer med schizofreni.

Men allt har inte rört psykiatrin. Ett annat projekthandlade om vårdkulturen på en akutmottagning, en snabbhetens och effektivitetens vårdkultur.

– Där intervjuade jag både patienter, närstående och vårdare. Då märkte jag att vårdare som söker sig till den typen av arbetsplats ofta är fascinerade av att rädda liv, men inte lika intresserade av de mer alldagliga åkommorna. Jag såg också att de närstående ofta lägger fram mer kritik än den sjuke, som nog vill hålla sig väl med vårdarna och tenderar att skylla eventuella problem på någon längre bort, som politikerna. När jag har föreläst runt om i landet om de här studierna har jag ofta fått frågan om det är just på deras mottagning jag har forskat, så det verkar vara många som känner igen sig.

Skrivit en forskningsrapport om afasi

Det senaste egna projektet som Maria Nyström har gjort är en forskningsrapport om afasi och hur det är för en person att plötsligt inte kunna tala eller förstå vad andra säger. Den kom för några år sedan och försöker belysa hur afasi påverkar både de direkt drabbade och deras anhöriga.

Maria Nyström har arbetat vid Högskolan i Borås i 20 år nu och haft möjlighet att påverka utvecklingen. En sak hon är nöjd med är att den vårdvetenskapliga teorin som används i Borås bygger på livsvärldsteori. I korthet förklarar hon livsvärldsteori så här:

Maria Nyström– Det patienten berättar om under en forskningsintervju är den information som analysen sedan ska bygga på. Det skulle vara direkt felaktigt att som forskare med livsvärlden som grund kolla i journalen om det som den intervjuade säger stämmer med en verklighet som någon annan definierar. Det handlar omen öppenhet inför människors tankar och känslor, och en vilja att förstå något nytt utifrån intervjupersonens erfarenheter och upplevelser. Här är det förstås väldigt viktigt att forskaren kan bortse från eller problematisera sin egen förförståelse. Det gäller att lyssna, att vara följsam, att ställa intresserade följdfrågor. Med en såhär öppen ansats behöver man inte vara rädd för några frågor, hur svåra de än kan te sig.

Vårdvetenskapen kompletterar den medicinska vetenskapen

Att samtala på det här sättet fungerar även i andra professionella möten med patienter, säger hon, och inte enbart i forskningsintervjuer. Ja, egentligen lämpar det sig för alla mänskliga aktiviteter i vården, som inbegriper patienter, närstående och de som vårdar.

Hon betonar att vårdvetenskap är en humanvetenskap som kompletterar den medicinska vetenskapen. Patienten behöver personal som är kunniga i båda vetenskaperna.

– Det är förstås ofta en medicinsk fråga som förpatienten till vården, men det brukar också finnas många funderingar kring existentiella frågor. Det är viktigt att lyfta fram dem och inte backa för dem. Många gånger tänker inte vårdarna på vilken kunskap det krävs i samtalen med patienterna. Till exempel är det ju ett kunskapsområde att kunna ge stöd vid svåra besked. Vårdvetenskap gäller därför inte bara sjuksköterskor utan behövs för alla som jobbar nära patienterna. Det är viktigt för alla slags vårdare att ha en kunskapstrygghet och våga ta de svåra samtalen och verkligen möta patienten.

Säger hon och tittar med stadig blick rakt in i mina ögon. Det är tydligt att hon vågar. Det känns bra och tryggt på något sätt.

Handledning innebär mycket kontorstid

Delar av den här intervjun äger rum i Maria Nyströms arbetsrum. Det är ett helt vanligt kontorsrum i en helt vanlig korridor på sjunde våningen på Högskolan i Borås med utsikt mot en helt vanlig innergård. Men det är något subtilt som ändå känns lite annorlunda efter en stund i rummet. Det är inte så svalt som det ofta brukar bli i kontorsrum.

– Titta däruppe, skrattar hon och pekar mot ventilen ut mot korridoren. Jag har täppt igen den, så det inte ska komma kyligt drag, för jag fryser ju jämt annars! Härinne spenderar hon mycket av sin tid. Hon skriver och läser och planerar för arbete i de grupper där hon är med och har möten med de doktorander hon handleder. Just handledning är en stor del av hennes arbete.

Vad krävs för att vara en bra handledare?

– Det är en ny situation med varje doktorand. Vi har ännu inte egna examensrättigheter inom vård här i Borås och arbetar tillsammans i handledningsgrupper med det lärosäte som ger forskarutbildningen. Det är ett spännande mellanmänskligt arbete där det krävs följsamhet med doktorandens intressen plus en idé om vad vi som lärosäte vill ha och vad ämnet kräver. Kan alla dessa bollar hållas i luften på ett bra sätt ökar förutsättningarna för att det ska bli en lyckad avhandling.

Vill ha mer forskning om äldre

Vid sidan av handledningen handlar mycket av Maria Nyströms arbete just nu om den äldre människan i vården. Ett strategiskt forskningssamarbete har dragits igång med forskare från Högskolan i Borås och från Högskolan i Skövde. Forskningen riktar bland annat in sig på existentiella frågor och personer som är över 80 år gamla. Vad är hälsa när man är så gammal och kanske har flera diagnoser? Hur meningsfullt är det att följa livsstilsråd då? Hur kan man värdera generella råd jämfört med individuella, som utgår från genetiska fakta? Hur går det till att med samtalsmetodik komma till rätta med långvarig och svårbehandlad smärta?

Maria Nyström

– Min uppgift är att hålla ihop rapporteringen kring vårdforskningen i samarbetet med Skövde. Jag anser att vi behöver mer forskning om äldre, åldrande och åldringsvård. Om den tid i livet som präglas av förluster: förluster av funktioner, relationer, yrkesliv och framför allt av status. Det är ett väldigt stort fält som kräver mycket samhällsresurser, och därför är det ju bra att forska så att vi vet om vi gör rätt.

Vad tänker du om det egna åldrandet?

– Det intresserar mig förstås. Det är skrämmande med den totala utsatthet man kan drabbas av som äldre. Det finns väl inget som blir bättre med åren, utom att man möjligtvis blir mer tolerant eftersom man har mer erfarenhet. Men inga av våra naturliga förutsättningar förbättras ju med åren, så det får man försöka kompensera på något sätt. Jag tror att accepterandet är den enda fungerande förberedelsen.

Hon är osentimental, välformulerad och rakt på sak i sitt svar. Ingen rädsla märks, snarare en sorts nyfikenhet och kanske en liten dos av förväntan.

– Alltså hjärnan – den är väldigt fascinerande!

Livsvärld och livsvärdsteori
ett begrepp som handlar om att betrakta världen på det sätt som en enskildmänniska upplever den. Där ingår till exempel minnen, förväntningar omframtiden, sociala omständigheter och personliga erfarenheter.

Hur en patient upplever sin sjukdom och tillvaro påverkas av just den personens livsvärld. Att utgå från livsvärldsteori eller arbeta utifrån ett livsvärldsperspektiv i vårdforskning, är att sätta patientens upplevelser av hälsa, sjukdom och annat i fokus, i stället för att styras av vilken diagnos patienten har, hur en sådan sjukdom ”brukar” utvecklas och fördomar om hur patienten kan förväntas må.

Pensionär inom några år

Inom några år ska Maria Nyström bli pensionär, och hon berättar att det är något som hon numera har med sig i bakhuvudet när hon jobbar. Även detta betraktar hon rationellt och utan sentimentalitet. Att tänka att hon kanske inte kommer att vara med och avsluta det som hon är med och påbörjar nu är ett nytt sätt att se på jobbet, säger hon.

– Det är viktigt och spännande att tänka framåt i akademin, och att intressera mig för vad som ska hända när jag inte är här längre. Jag sitter ju med i styrelsen vid Högskolan i Borås och är med och planerar för sådant som kommer att hända på längre sikt. Men om jag vill se hur det går efter att jag har slutat? Ja, då får jag väl åka hit och titta på det då!

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Lars Ardarve