Huvudmeny

Den analytiske kemisten

Mohammad Taherzadeh är en man som verkligen har hittat rätt plats i livet. Det säger han själv, och det märks i hans berättelse.
Denna analytiska professor som vurmar för kemi, miljö och att förbättra världen förvandlar avfall och restprodukter till något mycket mer åtråvärt – som etanol och andra drivmedel. Och han får möjlighet att sprida dessa kunskaper.

Även om han har kommit långväga ifrån och resorna har varit både många och långa, har banan rent ämnesmässigt följt ett spår ända från början. För redan som barn var Mohammad Taherzadeh analytisk och gillade att lösa problem av olika slag, med ett tidigt väckt intresse för kemi. Och han var idealistisk och ville förbättra världen.

– Egentligen kanske jag har pappa att tacka för att jag gillar problemlösning, han brukade ofta göra gåtor och ställa kluriga frågor till mig, säger han. 

Mohammad Taherzadeh
Är:
professor i bioprocessteknik.
Född: 1965 i Isfahan, Iran.
Bor: i Göteborg.
Intresserad av: miljö, vetenskap och världsekonomi.
Läser: arbetsmaterial och nyheter.
Är stolt över: att jag kan leverera.
Inställning: är ambitiös och generös. Håller löften och försöker driva på så att något händer.
Gillar: att analysera och sedan jämföra mina slutsatser med utfallet.
Familj: frun Arezoo och de vuxna sönerna Esmaeil och Sajjad.
Gör på ledig tid: promenerar, simmar, kollar i bilaffärer med sönerna.
Drömmer om: att alla människor ska få leva i fred och i en hållbar miljö.
Kollar på internet: roliga klipp på youtube, vetenskapliga sidor och nyhetssajter i Sverige och Iran.
Kuriosa: Var oerhört duktig i matte och fysik under hela skoltiden. Vid ansökningsprov inför universitetsstudier i Iran var han nummer åtta av över 100 000 som gjorde provet.
Gäster på min fiktiva önskemiddag: pappa, Dalai Lama och några miljökämpar, kanske från Greenpeace – det skulle nog bli intressant.
Alternativt yrke om jag inte vore forskare: kanske företagare eller möjligen detektiv.

Han växte upp som yngst i familjen och enda killen av de fyra barnen. Hemmet låg i Isfahan, en av de största städerna i Iran.

Att vilja förändra till det bättre verkar vara en medfödd drivkraft hos Mohammad Taherzadeh, och det låter så enkelt och alldeles självklart när han, på sitt lågmälda sätt, berättar om tankar och idéer.

– Om man har förmåga och möjlighet att förbättra något – varför skulle man då låta bli?

Han slår ut med armarna, höjer axlar och ögonbryn och ler litegrann.

Förmå svampar att producera etanol

Det är nu tio år sedan han började på sin professur vid Högskolan i Borås och drog igång forskning inom bioteknik. Hans forskargrupp har vuxit stadigt och består för tillfället av omkring ett dussin doktorander från många olika länder.

– Vi arbetar just nu mycket med att omvandla sådant som ingen vill ha till något värdefullt, säger han. Till exempel producerar vi etanol med hjälp av svamp som hämtats från indonesisk mat och som är ganska lätt att få att växa. Den är mycket användbar och kan även ätas av både människor och djur. Om något blir över går det också att göra superabsorbenter av den, som kan användas till exempel i sårbehandling, blöjor eller dambindor.

Svamparna är av typerna sporsäcksvampar eller kopplingssvampar, och de är små, ungefär som mögel. Det fiffiga är att det går att förmå dem att producera exempelvis etanol.

– Om man kan säga att svampen har en vilja, så är denna produktion inget som svampen vill. Det den vill är att växa. Därför måste vi skapa förhållanden som gör att svampen måste producera etanol för att kunna växa, och det gör vi till exempel genom att inte ge den så mycket syre. Då sker en jäsning i stället för fullständig förbränning, och vid jäsningen produceras etanol.

Mohammad Taherzadeh

Mohammad Taherzadeh är sansat entusiastisk när han berättar och visar runt i högskolelabbet, som finns på olika våningsplan. Och med olika grader av high tech-känsla med gungande vätskefyllda behållare och stora apparater med metallrör som går kors och tvärs.

Ett av labben liknar ett klassrum, men har fler vattenkranar och kylskåp. Där stannar han vid ett kylskåp och plockar fram en liten burk vars innehåll ser ut ungefär som vällingpulver i vatten.

– På sikt skulle den här svampen kunna producera mer etanol än dagens totala världsproduktion, alltså omkring 10 miljarder liter per år. Nu ska vi applicera detta i större skala så att det går att industrialisera och kommersialisera. Vi vill integrera dessa svampar på de befintliga etanolfabrikerna i världen.

Att producera drivmedel som etanol, men också biogas och biodiesel, är vettigt, tycker Mohammad Taherzadeh. Det finns ju redan fordon för dessa drivmedel ute på marknaden.

– Därmed inte sagt att sådana bränslen kommer att ta över totalt sett, eller att de kommer att räcka till, säger han. Vi behöver många olika sorters drivmedel om vi ska kunna ersätta bensin och diesel.

Om vi kan göra något som är bra för världen – varför låta bli?

Hade eget kemilabb med några kompisar

Ok, där är han idag. Med växande svampar i ett labb på Högskolan i Borås. Men hur började det och hur kom det sig att det blev just etanolframställning ur svampar och i Borås?

Jo, på 1980-talet fanns det alltså en tonårig, analytiskt sinnad idealist vid namn Mohammad Taherzadeh i staden Isfahan, en stad som ligger på 1 500 meters höjd och är omgiven av ännu högre berg.  

Han var duktig i skolan och särskilt i de naturvetenskapliga ämnena. När han hörde talas om molotovcocktails blev han extra nyfiken på ämnet kemi.

– Jag och några kompisar sparade pengar och ordnade ett eget kemilabb i garaget hemma hos en av kompisarna, säger han. Där tillverkade vi till exempel vätgas, syrgas och batterier med hjälp av saltsyra och metaller. Vi ville också testa att göra explosioner och några gånger använde vi nitroglycerin som vi smällde av. Men då var vi ute, uppe i bergen, och vi var faktiskt försiktiga och hanterade detta farliga ämne med omdöme.

Mohammad TaherzadehMen tillvaron i hans trygga familj och med skola och vänner därhemma blev kaotisk och skrämmande när grannlandet Irak angrep Iran och det blev krig. Skräck, sorg och oro präglade dessa år och bland de personer han sörjer efter kriget finns hans båda kemilabbskompisar.

– Krig är fruktansvärt! Hemskt! Jag tror ingen som inte har varit med om sådan skräck riktigt kan förstå det. När jag hör eller läser om konflikter och oroligheter runt om i världen väcks minnena till liv igen, och jag bedrövas av alla lidande människor i Gaza, Syrien, Irak och andra ställen.

Rösten ökar i intensitet och orden kommer ut med kraftigt eftertryck.
– Att vara rädd, hungrig och behöva fly, men kanske inte ha någonstans att ta vägen…

Chalmers var snabbast på att svara

Trots allt rullade livet på för dem som klarade sig. Det måste det ju.

När det blev dags att läsa vidare efter gymnasiet valde Mohammad Taherzadeh att plugga kemi på det väldigt stora universitetet i hemstaden. Men han hade kunnat välja att läsa vid vilket universitet som helst i Iran, eftersom hans resultat på antagningsprovet var extremt bra: han placerades som nummer åtta av mer än 100 000 som skrev provet!

Studierna i Isfahan gick bra och han kombinerade dem med arbete på institutionen, som forskare och så småningom även som lektor. Han sökte sedan vidare och tog sin master i kemi vid universitetet i Teheran.

– Därefter ville jag gärna fortsätta inom den akademiska världen, men för att göra det behövdes en doktorsexamen. Jag hade blivit särskilt intresserad av bioteknik och letade efter universitet runt om i världen där man skulle kunna doktorera inom just bioteknik.

Han hittade över 200 sådana, utan att ha hjälp av internet. Efter viss sållning landade han på 110 universitet där han kunde tänka sig att doktorera. Han skickade ansökningar till allihop och fick faktiskt svar från de flesta. Men allra snabbast med att svara och erbjuda en doktorandtjänst var Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Valet stod då mellan Sverige och USA. Tack vare det snabba svaret beslutade familjen sig att flytta till Sverige. Mohammad, frun Arezoo och förstfödde sonen Esmaeil packade ihop sina grejor och gav sig av.

– Jag gillade verkligen miljön på Chalmers, hur studenterna bemöttes och hur man fick arbeta mycket mer självständigt än vad jag var van vid. I Iran har man alltid en tekniker som hjälper till när man arbetar med maskiner, men här fick man sköta allt själv. Det var mycket lärorikt. Familjen trivdes också bra här, så flytten var mycket lyckad.

Avhandlingen fick titeln ”Ethanol from Lignocellulose: Physiological Effects of Inhibitors and Fermentation Strategies” och rörde metoder för att genom rötning omvandla cellulosa från trä till etanol.

Efter disputationen blev familjen, som nu hade utökats med den andra sonen, Sajjad, kvar några år till i Sverige, då Mohammad Taherzadeh fick en forskartjänst som delades mellan Chalmers och Lund.

– År 2001 flyttade vi tillbaka till Isfahan och jag jobbade halvtid på universitetet där och halvtid på Chalmers. Jag hade tänkt avsluta några projekt och handledning av en del studenter i Sverige och sedan jobba heltid i Iran, men så blev det inte. Den här perioden var det väldigt mycket resande för mig och jag hade alltid en flygbiljett i väskan.

Han berättar att eftersom de aldrig har varit politiskt aktiva går det bra för familjen att leva och bo i Iran.

 – Jag har mina egna mål och jobbar på med miljö. Sopor och energi finns i alla länder i världen och jag kan nog jobba var som helst. Men även om jag är tyst om politiska frågor betyder det inte att jag inte har några åsikter.

Efter några år med idogt resande hände det som verkligen ledde fram till att han är där han är nu: Dag Henriksson vid Högskolan i Borås hörde av sig och erbjöd Mohammad en professur i bioteknik.

– Det här ändrade helt familjens planer och vi diskuterade länge och noggrant innan vi till slut gemensamt bestämde oss för att flytta tillbaka till Sverige. Och nu ska vi stanna här!

Mohammad Taherzadeh

Omvandlar spillmaterial till något samhällsnyttigt

Att forskningen i Borås skulle inriktas mot bland annat etanolframställning var givet, men att det blev just spillprodukter och avfall som skulle användas som råmaterial var inte med i planerna från början.

– Det är ganska unikt att använda sig av sådant som apelsinskal och gamla textilier, så som vi har gjort väldigt mycket, säger han. Det var när jag kom i kontakt med några som arbetade med avfallsförbränning som jag insåg att det fanns en hel del cellulosa i detta avfall. Vi kemister ser ju material mer som molekyler och atomer, och för oss är apelsinskal, jeans och trä i princip samma sak, och vi kan få samma produkter från det.

I sin önskan om att förbättra världen har Mohammad Taherzadeh valt att satsa på miljön. Han är övertygad om att vi behöver återvinna och återanvända material i mycket högre utsträckning än vad vi redan gör.

– Om vi ska kunna fortsätta konsumera och leva liv som någorlunda liknar de vi lever nu är det helt nödvändigt att vi återvinner mer. Vi kan inte fortsätta slösa obegränsat.

Forskningen i hans grupp vid Högskolan i Borås har framför allt gått ut på att omvandla spillmaterial och avfall till något samhällsnyttigt. Med hjälp av olika typer av rötning, jäsning och andra behandlingar har gruppen skapat bränsle, foder och superabsorberande material ur till exempel fruktavfall, klädavfall, sopor och annat spill.

Mohammad Taherzadeh är också en av grundarna till Waste Recovery, ett projekt som sedan blev permanentat och nu står på egna ben. Där skapades en modell för samarbete mellan kommun, lärosäten och företag och representanter för dessa instanser i Borås bidrog med erfarenheter om bland annat avfallshantering på olika håll i världen och i olika stor skala.

– Vi arbetade i både stor och liten skala. Till exempel skapade vi biogasanläggningar i miniformat vid en fruktmarknad i Indonesien där fruktavfallet kan rötas och den gas som då bildas kan användas i ett minikraftverk så de blir självförsörjande med el.

Mohammad Taherzadeh

Det kunde också röra sig om att samarbeta kring uppbyggnad av avfallshantering i stora städer i USA, Kina eller Brasilien. Waste Recovery är nu ett fristående kommunalt bolag och Mohammad Taherzadeh är inte längre inblandad i verksamheten.

I forskargruppen fortsätter flera projekt som syftar till att göra avfallshantering smidig och samhällsnyttig. I ett pilotprojekt samarbetar gruppen nu med företaget FOV Fodervävnader i Borås AB och skapar reaktorer av textil där en enkel och effektiv biogasprocess kan förvandla hushållsavfall till biogas för att driva fordon.

– Det är en stor fördel att textilier är hopvikbara och att reaktorn är väldigt enkel och snabb att montera, det går på en dag. Vårt mål är att utveckla en sådan anläggning på 1000 kubikmeter, men den kan göras ännu mindre. Här kan man tänka sig att varje hushåll har en egen, eller att man har en per kvarter. Räkna med att en familjs avfall kan få ut en kubikmeter biogas per dygn. Det motsvarar en liter bensin. Man skulle kunna ha anläggningen i garaget och slänga köksavfall, sniglar, gräs och sånt där. Tänk vilken potential det har! Det ska bli mycket intressant att följa och ta del av hur det här utvecklar sig.

I ett annat forskningsprojekt försöker man snabba på processen i en ny typ av membranreaktor som används för att röta och jäsa. Målet är att kolhaltigt material, som halm och matavfall, via rötning ska kunna omvandlas till biogas och etanol på några dagar i stället för, som nu, omkring en månad.

– I sådana här reaktorer kan processerna bli både snabbare och mer robusta, alltså mer pålitliga, säger han. Det kan man ha stor nytta av.

Mer analytisk än nyfiken

Mohammad Taherzadeh är en hängiven vetenskapsman. År 2013 valdes han in i Vetenskapsrådet, där han är ordförande för beredningsgruppen bioteknik, kemiteknik och miljöteknik, en grupp som granskar ansökningar om forskningsanslag.

Mohammad Taherzadeh

Man kan tro att en vetenskapsman drivs av nyfikenhet, och så är det nog också i många fall. Men inte för bioteknikprofessorn i Borås. Han berättar att han gillar att följa världspolitiska och ekonomiska nyheter på tv, internet och i tidningar, men inte av nyfikenhet. Nej, den främsta anledningen till det är att han tycker om att analysera och fundera och att försöka förutspå vilka effekter de kommer att ha på omvärlden. Som att lösa gåtor, precis som i barndomen.

– Det är ett av mina största intressen, att analysera och förutsäga konsekvenser, säger han. Sedan följer jag upp och kollar hur väl mina förutsägelser stämde. Ofta är de faktiskt ganska bra.

Men för att den analytiska personen ska vara en bra forskare behövs väl också andra ingredienser, som kreativitet. Kanske också en bit mod, att våga testa olika mer eller mindre knasiga idéer?

– Absolut, precis så är det. Man måste utsätta sig för mycket intryck, kanske genom att läsa, delta i konferenser och prata med andra. Sedan gäller det att fundera och försöka vara idérik och att konkretisera idéer, gärna på otraditionella och oprövade sätt. Men då måste man också tillåta sig att misslyckas ibland, annars går det inte. Det är väldigt viktigt och något jag försöker lära mina studenter. Att misslyckas också.

Mitt liv i molekyler

Nitroglycerin1979 – gick på gymnasiet i Isfahan och hade kemilabb i en kompis garage. Skapade bland annat explosioner, med hjälp av nitroglycerin. 

Eten1989 – tog sin bachelorexamen inom kemiteknik, med inriktning på petrokemi vid Isfahan University of Technology, en av de viktigaste råvarorna i petrokemiska produkter är eten.

Glutaminsyra1991 – masterexamen inom kemiteknik vid Sharif University of Technology i Teheran, där han blev bekant med bioteknik och först arbetade med framställning av glutaminsyra.

Etanol1995 – kom till Sverige för en doktorandtjänst vid Chalmers tekniska högskola och började jobba på att framställa etanol.

 Cellulosa1999 – doktorerade vid Chalmers tekniska högskola. Avhandlingen handlade om att göra etanol från cellulosa.

Glycerol2001­– ett år med tre arbetsplatser: som forskare på Chalmers, i Lund och i Isfahan, med fokus på bland annat glycerol som en biologisk produkt.

Glukosamin 2004 – blev professor vid Högskolan i Borås. Ett forskningsprojekt involverade att göra glukosamin från svampar, för att använda som kosttillskott, till exempel för äldre människor.

Metan 2006 – var med och startade Waste RecoveryHär handlade det om att hjälpa till att göra världen mer hållbar, till exempel med metoder att skapa biogas av avfall.

 Kol2013 – invald i Vetenskapsrådet. Den molekyl som är grunden för allt liv, precis som vetenskap också innebär liv: kol.

Text: Lena M Fredriksson
Bild: Lars Ardarve

Artikeln är hämtad från 1866.