Huvudmeny

2017-06-28 12:45

Syrisk professor fick nytt liv i Borås


Situationen i krigets Syrien blev så svår att textilforskaren Nawar Kadi och hans familj bestämde sig för att försöka lämna landet. I somras kom de till Borås. Nu är Nawar Kadi professor vid Textilhögskolan och hela familjen har fått ett nytt liv.

Nawar Kadi arbetade som professor och textilforskare vid universitetet i Aleppo. Hans släkt ägde också två textilfabriker i staden. Men båda fabrikerna förstördes i kriget; staden och hela landet är svårt sargat och situationen blev allt mer ansträngd med avsaknad av vatten och elektricitet plus många faror. Därför bestämde familjen sig för att lämna landet.

– Först sökte vi oss till Frankrike, eftersom både jag och min fru Zein Alrifai har studerat där, säger han. Men när beskedet från Frankrike, på grund av några missförstånd, blev negativt, vände jag mig till SAR, Scholars At Risk. Det är ett internationellt nätverk där olika lärosäten verkar för att skydda akademiker.

SAR förstod den utsatta situationen för familjen Kadi och föreslog några tänkbara lärosäten där han eventuellt kunde få en gästprofessur. Ett av dessa var Högskolan i Borås.

– Min hustru sa genast att vi skulle välja Borås, för intervjun som professorn Mikael Skrifvars och universitetslektorn Jenny Balkow höll med mig via Skype kändes så mänsklig och inte enbart fokuserad på det vetenskapliga. Jag tyckte också att samtalet kändes väldigt bra och uppskattar att Borås är en textil knutpunkt precis som Aleppo. När jag blev erbjuden en gästprofessur här tackade jag ja.

Det var förstås en lättnad att få möjlighet att lämna Syrien, men ändå inget lätt beslut:

– Före kriget hade vi ett bra liv i Aleppo och kunde inte i vår vildaste fantasi föreställa oss hur utvecklingen skulle bli. Vi levde ungefär som ni gör här i Sverige och skulle aldrig ha gissat att historien kunde ta en sådan vändning. Att bestämma sig för att lämna allt: hus, släktingar, vänner, ägodelar, jobb, skolor och sina rötter är verkligen inte lätt!

Gästprofessuren innebar att Nawar Kadi fick ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige. Efter lite trixande för att hämta ut uppehållstillståndet på svenska ambassaden i Iran kunde familjen lämna Syrien i juli 2016 med lite kläder och papper som enda packning.

Han berättar att det har gått bra att installera sig i Sverige. Tack vare hjälp från högskolan fick familjen hyra en lägenhet i Borås, vilket annars inte skulle ha varit svårt eftersom de inte har svenska personnummer.

– I början tror jag att mina söner, som nu är 10 och 14 år, upplevde det ungefär som att vi åkte på semester. Men sedan har de börjat skolan och livet har blivit mer vanligt igen.

Nöjd med Borås

Efter att det blev bestämt att familjen skulle flytta till Sverige och Borås rätades missförstånden med Frankrike ut och han blev erbjuden att arbeta även där.

– Men jag stod fast vid valet att komma till Borås och det är jag väldigt nöjd med!

I september 2016 började Nawar Kadi sin gästprofessur på Textilhögskolan, med samma specialitet som han hade i Syrien: textilteknik och resursåtervinning. Och när möjligheten att söka en fast tjänst som professor dök upp sökte han den. Han hade precis rätt kvalifikationer för tjänsten och tillträdde den 1 juni i år.

– Mycket är sig likt i mitt arbete jämfört med det jag gjorde på universitetet i Aleppo, även om inriktningen här är lite mer fokuserad på innovation, säger han. Men lärosätena är ganska olika. Universitetet i Aleppo hade före kriget omkring 100 000 studenter, så det är betydligt större än Högskolan i Borås. Nu har studentantalet där gått ner kraftigt, men universitetet är fortfarande fungerande.

Förutom att föreläsa och handleda studenter arbetar han med att utveckla processer för att producera biokompositer, från exempelvis cellulosa (från växtdelar), som sedan kan användas bland annat i fordonsindustrin.

En inriktning i forskningen är att ge nytt liv åt textilavfall genom att skapa material som går att väva med. Han visar på en trasselsudd med tåtar av bomull, ull, polyester och metall, som annars skulle ha gått till förbränning. Fibrerna är så korta att det inte fungerar att spinna garn av dem. Men genom att blanda in till exempel PLA, polyaktid, en termoplastisk polyester som tillverkas av förnybara råvaror, går det att omvandla det textila avfallet till en sammanhängande textil, som sedan går igenom en nålbädd för att formas till ett ospunnet garn utan snodd. Till slut ser materialet ut ungefär som remsor av filtad ull.

– Jag är involverad i många olika projekt här i samarbete med andra forskare och med företag, säger Nawar Kadi. Hållbarhet och återvinning är väldigt viktigt: både för att plastavfall ställer till med så mycket problem och för att resurser som exempelvis bomull kan ta slut. Om vi kan använda textilavfall och cellulosa från träindustrin för att göra nya textilier är det mycket värdefullt.

Eftersom han har både teoretisk och praktisk kunskap om textil och textilproduktion återfinns han ofta i labbet – han tycker mycket om att vara handgripligt involverad i processerna och testa olika inställningar i maskinerna för att hitta bästa möjliga processer.

En del av arbetet går alltså ut på att utveckla metoder för textilåtervinning och -produktion, att hitta lämpliga användningsområden för respektive produkt och att hitta vägar att skapa ekonomiskt värde i produkterna.

– Ekonomi, innovation och hållbarhet är tre olika, men nödvändiga ben i vårt arbete, som vi ständigt behöver förhålla oss till.

Nawar Kadi och hans familj har funnit sig väl tillrätta i Sverige och Borås.

– Jag och min familj har fått ett nytt liv och kunnat börja leva igen. Det känns fantastiskt!

Läs mer

Film av studenten Bituat Lam av hur textilavfall blir användbart. (Youtube)

Till Nawar Kadis forskarprofil.

Text och bild: Lena M Fredriksson