Huvudmeny

Dimensioner av innehåll

i undervisning, ett dilemma för pedagogen?

Jörgen Dimenäs, lektor
Mikael Alexandersson, professor

Studien syftar till att uppmärksamma lärares relationer till några olika avgränsade kunskapsinnehåll. Som utgångspunkt har problemställningen varit att undersöka hur en logisk struktur identifieras och beskrivs i skilda undervisningsinnehåll
som rättvisa och vatten.

Frågor som är relevanta att ställa sig när utbildning och undervisning planeras är hur den ska organiseras och genomföras för att den ska ge barn och elever möjlighet till ett optimalt lärande. I detta ämne har ett mycket stort antal hyllmeter skrivits inom kunskapsområden som rör utbildning och undervisning. En annan fråga som kanske mer sällan kommer i förgrunden i konkret utbildningsplanering, men som är väl representerad inom pedagogisk forskning, är relationen mellan utbildning och det vi dag tror oss veta om människans lärande.

Denna studie fokuserar till skillnad från ovanstående istället frågor kring innehållet i utbildning och undervisning. Frågan är aktuell då tillgången till ny information ständigt ökar bl.a. genom forsknings- och utvecklingsarbete. Om vi vänder oss mot den högre utbildningen menar exempelvis Olausson (2005) att den i Sverige har genomgått så stora förändringar och att den ämnesstruktur som nu finns måste förändras. Ett beskrivande exempel på hur denna diskussion fortlöpt är när det bl.a. gäller den förändrade lärarutbildningen och vilket huvudämne som karaktäriserar denna utbildning. Är det de etablerade ämnesbegreppen pedagogik, didaktik, metodik och kan de ersättas av nya ämnen som utbildningsvetenskap eller pedagogiskt arbete (Schüllerqvist, 2003; 2006). 

Även inom bl.a. naturvetenskaplig undervisning knuten till förskola och skola tycks det som förändringarna i samhället tvingar fram tankar på reformering på grund av att kunskapsinnehållet växer och förändras. Detta leder ofta till diskussioner där olika förslag till prioriteringar framkommer exempelvis gällande läroplaner, läromedel och val av innehåll i den konkreta undervisningssituationen (Rutherford, 1990; Andersson, 2001; Dimenäs, 2007). I diskussionerna kring den naturvetenskapliga didaktiken anses frågan om vad och varför ett visst innehåll väljs som allt för lite problematiserad och kritikerna menar att naturvetenskap är så mycket mer än en samling lagar, principer och teorier (Roberts, 1998; Östman, 1998, Solomon, 1998).

Problemområden inom didaktiken och frågan om val av innehåll visar på en intressant motsättning mellan det som traditionellt uttrycks vara ett ämnes kärna och det som man i en del texter för fram som ett viktigt innehåll i dess kärna. I regeringens fattade beslut om grundskolans kursplaner menar man exempelvis att begrepp som ett ämnes teori, frågeställningar, aspekter ingår i denna kärna. (Utbildningsdepartementet, 1994). Det blir då omöjligt att exempelvis inordna evolutionsteorin som en teori enbart inom biologin utan att också involvera andra teorier kring energi, tryck, och materia relaterad till evolutionsteori. Det blir också svårt att inordna frågeställningar kring evolutionsteori utan att involvera historik och livsåskådningsfrågor. 

Paradoxen ligger följaktligen i att man i utbildningstradition och i statliga direktiv inte förmår att organisera utbildningars innehåll på annat sätt utan att man förmodligen bygger på idén att om elever tillhandahålls och lär innehåll i separata ämnen så förmår de själva i bästa fall göra integreringen. Ytterligare ett exempel är läroplanskommitténs betänkande (SOU 1992:94) där man anger att kursplaner skall ge svar på varför man läser ett ämne. Det verkar rimligt men motiveringen till varför man studerar ett ämne ligger oftast inte inom ämnesdomänen utan kan istället exempelvis väljas utifrån idéer om ett hållbart samhälle, katastrofer, fred, demokrati, d.v.s. ett innehåll vilket motiveras utifrån helt andra utgångspunkter än ett ämnes struktur och innehåll.

Paradoxen mellan struktur av ämnesinnehåll i undervisningen och hur den lärande förstår och motiveras av ett kunskapsområdes innebörd och mening är också något som framträder i det utredningsförslag till nytt mål- och uppföljningssystem vilket lämnades till regeringen 2007. Det framträder också när man diskuterar blockbetyg i samhällsvetenskapliga ämnen och naturvetenskapliga ämnen. Här återfinns exempelvis en skillnad gällande blockbetyg och kriterier för betygssättning med hänvisning till ämnenas olika karaktär (SOU 2007:28). När det gäller elevernas intresse och motivation för studier kan vi anta att det också är betydelsefullt hur organiseringen och presentationen av ett innehåll. I fallet med blockundervisning i NO-ämnen och SO-ämnen visar det sig i Skolverkets undersökning (2004a) att elever som har integrerad NO undervisning uttrycker ett större intresse för innehållet än elever som har ämnesuppdelad undervisning.

En annan viktig aspekt framkommer i diskussionen kring styrningen och formuleringen av skolans uppdrag i olika regelverk och i frågan om vem som har makten över skolan och undervisningen och vad konsekvenserna blir av olika former av styrning (Alexandersson, 1998b). Vid en alltför stark styrning av vilket undervisningsinnehåll som ska ingå i utbildningar finns det ytterligare en aspekt väl värd att beakta nämligen att det finns en överhängande risk att det sker en deprofessionalisering i delar av lärarens yrkeskompetens. Det finns tydliga tendenser av deprofessionalisering i exempelvis England med en detaljerad styrning av läroplansinnehåll tillsammans med mycket testning. Detta kan också medföra konsekvenser mot ökad selektering av eleverna och frågan är åt vilket håll vi är på väg? (Dimenäs, J., Andresen, R., Cruickshank, M., Ojala, J. & Ratzki, A. (2006); SOU 2007:28). 

Skolverket (2000) menar paradoxalt nog, trots de själva bidrar till en kraftig styrning och strukturering av grundskolans undervisningsinnehåll, att val av stoff ingår i lärares yrkeskunnande. I det utredningsförslag till nytt mål- och uppföljningssystem vilket lämnades till regeringen 2007 gör utredaren den bedömningen att många lärare inte har den utbildning för det ämne de undervisar i, vilket gör det svårare att utifrån god ämneskunskap tolka målen i nuvarande kursplaner. Han gör därefter bedömningen att målen måste preciseras ytterligare med hänvisning till att tolkningsolikheterna lokalt annars blir för stora. Om utredningsförslaget förverkligas blir styrningen av undervisning och innehåll än kraftigare och deprofessionaliseringen kan antas accentueras. Paradoxalt nog utlämnas bedömningen av att man exempelvis kan göra något åt utbildningsinriktningarna för lärare och rekryteringskompetensen hos rektorer att anställa lärare med erforderliga meriter (SOU 2007:28). Det kan vara lätt att föreställa sig lärare som hjälplösa i det här sammanhanget. Så är det förvisso inte. Dimenäs (2007) i en studie att lärare är intresserade av att i sin verksamhet ställa frågor kring vilket innehåll som är nödvändigt och viktigt att ge elever möjlighet att utveckla. Det visar sig också ha en relation till den omfattande dokumentation av elevers utveckling som idag krävs i svenska skolor.