Huvudmeny

Brinner för att föra ambulanssjukvården framåt

Gabriella Norberg Boysen 

Gabriella Norberg Boysen är doktorand vid Högskolan i Borås och Jönköping University. Hennes forskningsstudie handlar om vård på rätt vårdnivå - kan patienten komma till rätt ställe direkt utan att slussas runt?

Gabriella Norberg BoysenFörutsättningarna för försöksdelen i studien är att ambulanssjuksköterskan på plats bedömer ifall patienten är ett primärvårdsärende. Om den bedömningen görs, och om patienten vill vara med i studien, lottas vederbörande till vård antingen på akuten eller vårdcentral. Syftet är att utvärdera den medicinska träffsäkerheten – har patienten fått den medicin och hjälp vederbörande behövde oavsett om personen vårdades i primärvården eller på akutmottagning?

Försöket pågår till våren 2016. 

Vad hoppas du få svar på i din forskning?

– Mitt projekt heter "Vård på Rätt Vårdnivå" och kallas VRV-projektet. Det är ett samverkansprojekt mellan Högskolan i Borås, ambulans, akutmottagning, primärvård och kommun och sponsras av Länsförsäkringar Älvsborg.

– Det vi hoppas få svar på är: Kan ambulanssjuksköterskan bedöma dessa patienter till en optimal vårdnivå? Känner patienten samma tillit till vården oavsett vilken grupp de lottats till? Och sker det med samma medicinska säkerhet?

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– Det är väldigt olika. Före september 2015 var jag oftare på högskolan då jag arbetade 100 procent där. Nu arbetar jag 50 procent på högskolan och 60 procent inom ambulanssjukvården, vilket gör att jag inte har någon institutionstjänst längre. Vanligtvis jobbar jag hemifrån, eftersom jag då sparar in restiden på 3-3,5 timma/dag. Mina forskarkurser har jag oftast läst i Jönköping, där jag är inskriven vid forskarskolan, men de är i stort sett klara nu. 

– En vanlig dag består just nu av mailkontakt, telefonsamtal, läsa andras artiklar, skriva egna artiklar och besöka mina samarbetspartners, vilket periodvis kan innebära många möten.

Vad är svårast med doktorandstudierna?

– Ovanan att arbeta med det engelska språket var jobbig i början. Vissa forskarkurser var på engelska och de hade varit nog så komplicerade att förstå om de varit på svenska.  Det var också svårt att komma in i det administrativa, det finns många komplicerade system och program.

Vilket stöd får du från högskolan?

– Mitt absolut största stöd har jag i min huvudhandledare, Birgitta Wireklint Sundström, men även mina bihandledare. Doktorandkollegor och andra kollegor är också alltid måna om att svara på eventuella frågor och hjälpa till på olika sätt.

Vad blir du arg på?

– Att inte bli lyssnad på. Den ojämna arbetssituationen som uppstår när man har institutionstjänst. Och komplicerade datasystem för rapportering av olika slag.

Vad brinner du för?

– Ambulanssjukvård och därmed min egen forskning, men även andras såklart, som förhoppningsvis kan föra ambulanssjukvården framåt och medföra att de resurser vi har nyttjas mer ändamålsenligt så att fler eller alla kan få "del av kakan". Det är ett relativt outforskat område, med mycket potential.

Läs mer om projektet.

Text: Anna Kjellsson
Foto: Martin Karlsson 

(2015-11-10)