Huvudmeny

Christer Axelsson

Jag heter Christer Axelsson och bor i Göteborg, Torslanda. Mina fritidsintressen är natur, segling och att röra på mig i största allmänhet. Åker gärna inlines med stavar och tar även en och annan löptur. Jag har i snart 30 år alltid cyklat till och från mitt arbete vid Räddningstjänsten.  Jag är gift med Åsa och har tre barn. Åsa och jag delar både privatliv och arbetsliv (forskning). Min äldsta son Mikael bor i Torslanda med sin familj. Mikael som gjorde mig till farfar (lilla Hugo) för ett år sedan är just nu föräldraledig. Min dotter Susanne, som gjorde mig till morfar för tre veckor sedan, bor i Schweiz och är nygift med Andy. Tillsammans driver de släktens vingård i byn Varen i södra Schweiz.  Min yngsta son Robin är 19 år och bor fortfarande hemma. Robin går på seglargymnasiet i Lerum och har startat en os satsning i segling. Idag är han en av Sveriges bästa juniorer i laser standard.

Jag har som brandman, ambulanssjukvårdare samt sjuksköterska arbetat med akutsjukvård i snart 30 år, mestadels av tiden vid OLA-ambulansen.  OLA-ambulansen startades och blev känd i hela Sverige och världen p.g.a. att duktiga, intresserade och envisa kardiologer som Stig Holmberg, Johan Herlitz och Bertil Wennerblom ville bedriva forskning utanför sjukhus. Denna forskning bedrevs till största delen av personalen på OLA-ambulansen. OLA-ambulansen bemannades med speciellt utbildad personal som enbart larmades ut som förstärkning vid misstänkt akut livshotande tillstånd. Funktionen med OLA ambulansen fanns kvar i Göteborg/Mölndal fram till 2009.

Jag har haft förmånen att få hjälpa många svårt sjuka och skadade patienter genom åren och många av dessa möten har varit oerhört givande och lärorika. Beroende på patienternas tillstånd har utgången inte alltid varit den önskvärda, jobbet kan därför i perioder kännas extra tungt. Att ha ett förhållningssätt när man arbetar med sjukvård är ofta viktigt för att komma vidare. Mitt förhållningssätt har varit att alltid försöka göra mitt bästa, minsta möjliga effektiva vård, samt att ge alla samma vård som jag skulle vilja att mina egna anhöriga fick om de hamnade i samma situation.

Att samla och delge kunskap genom utbildning och forskning har varit viktigt för mig i min strävan att alltid göra mitt bästa. Sedan slutet på 80 talet har jag fått förmånen att mer eller mindre aktivt delta i olika studier utanför sjukhus. Jag har även intresserat mig för, och skrivit om, prehospitalt omhändertagande av anhöriga vid återupplivningar samt andra akuta situationer.

Under 2002 startade jag tillsammans med Johan Herlitz mitt avhandlingsprojekt som syftade till  att utvärdera hur en utrustning som utför mekaniska bröstkompressioner under HLR utnyttjas då den introduceras i ambulanssjukvården.  Kliniska faktorer som användbarhet, utlarmning och identifiering av hjärtstopp på SOS har detaljstuderats under perioden. Även enkla metoder som kan förbättra effekten av bröst kompressioner under HLR har specialstuderats under studien.

Att efter så många yrkesverksamma år få producera kunskap på ett vetenskapligt sätt känns som en ynnest. Jag har även fått möjligheten att presentera min forskning internationellt och jag blir alltid lika glad och stolt när jag möter folk från andra länder som läst mina artiklar och har frågor.  Efter min disputation den 1 oktober fick chansen att börja som lektor vid högskolan i Borås. Då jag är den första brandman/ambulanssjuksköterska som disputerar i Sverige är målet med min examen att kunna stimulera och handleda andra sjuksköterskor, med liknande erfarenhet, i vetenskapliga arbeten samt själv fortsätta bedriva forskning som syftar till att förbättra och utveckla vården utanför sjukhus.