Huvudmeny

Gabriella Norberg

Gabriella Norberg är doktorand vid Institutionen för vårdvetenskap sedan ungefär ett halvår tillbaka, och har arbetat femton år inom ambulansen på Orust.

Hur hamnade du på Högskolan i Borås?
- Jag blev uppmanad av Birgitta Wireklint Sundström, föreståndare på PreHospen, att söka tjänsten och var väldigt skeptisk. Från gymnasiet hade jag med mig att studier inte var något för mig men när jag läste upp betyg på Komvux förändrades hela den synen för mig. Trots det hade jag faktiskt tänkt att tacka nej. Jag blev dock uppmanad att fundera över helgen och då ändrade jag mig. Jag var vid ett vägskäl där jag funderade på om jag skulle välja bort mitt jobb som jag uppskattar så oerhört mycket, för att utvecklas som människa och bidra till en utveckling inom det jag tycker väldigt mycket om. Jag visste inte alls hur det skulle bli här, men jag har blivit väldigt väl mottagen och har en fantastisk projektgrupp. Det är hur bra som helst och jag får all hjälp som jag vill ha och behöver.

Vad är tjusningen med att jobba inom ambulansen?
- För mig handlar det om att jag inte tycker om att veta hur en dag ska se ut. Jag åker till jobbet och så vet jag inte om det är jättelugnt eller om det är hur mycket som helst att göra. Jag vet inte heller vad vi ska jobba med, utan det är ett blankt papper varje dag man åker till jobbet. Det är underbart. Det är också bekräftelsen man får av patienten. Vi är två personer som i allmänhet hjälper en person. Man hinner se dem, lyssna på dem och göra ett bra jobb. Jag har jobbat på akuten också, och där känns det mest som att man springer runt men aldrig riktigt hinner bli klar någonstans. När jag lämnar av så kan jag känna att jag är nöjd med det jag har gjort.

Hur känner du dig när du är med och räddar ett liv?
- Jag blir jättenöjd och tillfredställd. Det är en behaglig känsla när man kan hjälpa någon och göra skillnad. Det behöver inte vara en skillnad mellan liv och död, utan det kan handla om en hjärtinfarkt där man kan vara smärtfri och må ganska bra trots att patienten inte är helt återställd när jag lämnar över den.

Hur känner du i ett omvänt läge?
- Om det hänt något så har det hänt och det vi kan göra är skillnad. Även om de inte blir helt smärtfria så mår de i regel bättre än om vi inte hade kommit. Visst, de kan lägga av (=dö) på vägen, men då hade de gjort det i alla fall och då har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.

 

Fakta Gabriella Norberg

Namn: Gabriella Norberg
Ålder: 45 år
Bor: Kungälv
Familj: Dotter (20 år)
Fritid: Jag försöker att träna om jag får tid över. Gillar att läsa, men just nu blir det mest facklitteratur. Även vänner försöker jag att umgås med. Jag gillar att resa. Bästa stället är Mexico. Flera kilometer kritvita stränder och inget folk.

 

 Av Kristoffer Lidén