Huvudmeny

Sofie Nordqvist

Jag heter Sofie Nordkvist, är 31 år och bor strax utanför Alingsås. Jag är gift, har en dotter och två bonusbarn. Min dotter är 2,5 år och är i en underbar ålder just nu. Jag njuter av att tillbringa min lediga tid med henne. Annars brukar jag träna, försöka fika med nära och kära och läser mycket böcker. 

 Vi har ett torp i Dalsland som vi åker till när vi behöver ladda batterierna. Mitt ute i skogen där inga mobiltelefoner har täckning så infinner sig friden. Senaste somrarna har vi rest till södra Frankrike och funnit vårt smultronställe. Någon gång i framtiden skulle vi vilja ha ett litet hus eller en lägenhet där nere.  God mat och vin är ett annat intresse som jag delar med min man. Den godaste maten gör min bror som tyvärr lämnat kockyrket. Min andra bror är snart färdig apotekare så vi har en del intressanta diskussioner.

 Jag gick min sjuksköterskeutbildning i Östersund och älskade staden och friluftslivet där. Hade tänkt flytta tillbaka dit men träffade kärleken här. Jobbade något år på medicinsk akutvårdsavdelning och akutmottagning innan jag läste min vidareutbildning till ambulanssjuksköterska.

 Jag har sedan 2003 jobbat på ambulansen i Alingsås. Ibland i kombination med jobb på akutmottagning och det har gett mig en bild av vad som händer med den akut sjuke patienten efter att vi i ambulansen är klara. Den kunskapen har jag även haft nytta av i mitt jobb i ambulansen.

Vi i SÄS har haft förmånen att ha schemalagd utbildning s k utbildningsvecka var 6:e vecka vilket gör att vi har en ambulanssjukvård som ligger långt fram och personalen är inte främmande för utveckling och forskning.

Jag har alltid varit intresserad av vidareutveckling och effektivisering av den vård vi utför men dock ej av forskning förrän sista året.

Våren 2010 startade vi direktinläggning av strokepatienter mot Alingsås lasarett. Jag var den från ambulansen som var med och genomförde det. Jag tror att detta är en av ambulansens framtid, att direktinlägga patienter med diverse diagnoser.

När tjänsten som forskningssjuksköterska i Hjärnvägen 2 dök upp på 50% så kändes det som klippt och skuren för mig.

 Jag hoppas att med vår forskning kunna förbättra vården för strokepatienter och då i mitt fall i ambulansen. Även om vi är kompetenta så finna det mycket förbättringspotential. Vi kan bli mycket bättre på att till exempel inkludera fler i hjärnvägsspåret och bypasa akutmottagningen. Sådant som är små förändringar för oss kan betyda mycket för patienterna.

I januari börjar jag jobba 50% med forskningen och 50% på ambulansen. I första skedet är det 4 månader men förhoppningsvis blir det längre. Jag kommer att skriva min magisteruppsats på denna forskning har dock inte bestämt riktigt när och hur.

Jag hoppas att jag kommer att utvecklas lika mycket som jag gjort de senaste åren både som person och yrkesmänniska. I framtiden hittar ni mig säkrast när jag är ledig i södra Frankrike på balkongen i vår lägenhet njutandes ost och vin.