Huvudmeny

2008-12-17 10:40

Internationalisering kräver namnbyte


Högskolan i Borås kritiseras i dagarna, i likhet med flera andra svenska lärosäten, för att ha ändrat sin internationella benämning från University College till University. Bakom kritiken står en professor vid Stockholms universitet, som menar att högskolorna försöker ”verka vara finare än vad man egentligen är”.

Högskolan i Borås byte av sitt internationella namn har inget med prestigejakt att göra, utan motiveras framförallt av internationaliseringen av forskning och högre utbildning. Den begreppsliga uppdelningen mellan University och University College är tillkommen utifrån svenska förhållanden, och är inte anpassad för dagens gränsöverskridande akademiska kontakter. University College är ett okänt begrepp i viktiga delar av det globala samfundet och signalerar i vissa länder frånvaron av egen forskning. Detta är missvisande för svenska högskolors del.

Frågan om högskolornas internationella benämning har i november 2008 varit föremål för behandling i styrelsen för Sveriges Universitets- & Högskoleförbund som konstaterade att lärosätena ”sedan 1993 är fria att själva bestämma den engelska översättningen av sitt namn”.

Konkurrenssamhälle

I samband med att Högskolan i Borås genomförde bytet av sitt internationella namn publicerade rektor Lena Nordholm en debattartikel (BT 26/9 2008). Med anledning av den nu uppseglande diskussionen i medierna återges här artikeln i sin helhet:

”Vi lever i de konkurrerande kunskapssamhällenas tid, präglad av globaliseringen. Hur Sveriges framtid kommer att gestalta sig avgörs till stor del på den internationella arenan. Därför är det viktigt att alla svenska lärosäten, inte bara ett fåtal privilegierade sådana, kan möta viktiga samarbetspartners i utlandet på lika villkor.   

I perspektiv av utbildningens och forskningens internationalisering utgör det tudelade svenska systemet för högre utbildning ett betydande problem. Indelningen i universitet och högskolor saknar motsvarighet i stora delar av den omvärld som vi interagerar med. Det är inte alltid lätt att skapa klarhet för utländska kontakter i vad som skiljer en högskola från ett universitet.

Som rektor för ett medelstort svenskt lärosäte har jag åtskilliga gånger stått inför situationer där beteckningen ”University College” (d.v.s. den vedertagna översättningen av högskola) framstått som en komplicerande faktor i det internationella akademiska umgänget. Samma bild har en rad framstående forskare och lärare vid Högskolan i Borås.

Samarbetspartners i och utom Europa ställer sig frågande inför vad en högskola är för något. När vi förklarar att vi i Borås har akademiska utbildningar på både grundläggande och avancerad nivå enligt Bolognamodellen, och inom ett par kunskapsfält är Nordens ledande lärosäte när det gäller både utbildning och forskning, blir våra kontakter än mer förbryllade över att vi inte är ett universitet.

Faktaläget är följande: Det svenska systemet för högre utbildning består i dag av tre typer av institutioner (de konstnärliga högskolorna undantagna): Universitet, högskolor med vetenskapsområde och högskolor. Det som skiljer de olika kategorierna åt är innehavet av examensrättigheter för doktorsutbildning och utsträckningen av densamma. Universiteten får ge doktorsutbildning utan begränsning, högskolor med vetenskapsområde inom just detta fält.

Högskolan i Borås har inga egna examensrättigheter på doktorsnivå. Detta trots att den excellenta kunskapsmiljö som finns hos oss inom textil-, biblioteks- och informationsområdet saknar motsvarighet i landet. Vi både tror och hoppas att forskningspropositionen kommer att innebära en förändring, så att examensrättigheter äntligen blir kopplade till den faktiska kompetensen i respektive ämne. Men än så länge står vi utan egna doktorsexamensrättigheter.

Att vi saknar dessa rättigheter innebär dock inte att vi saknar forskarutbildning på Högskolan i Borås, vilket ytterligare visar på komplexiteten i dagens situation. Genom ett avtal med Göteborgs universitet utbildar vi doktorander på Bibliotekshögskolan. Dessa examineras också hos oss. Härutöver har vi på våra fem övriga institutioner doktorander, vars forskarstudier finansieras av Högskolan i Borås. Dessa doktorander är dock inskrivna vid ett universitet som i formell mening är ansvarigt för handledningen, även om denna i praktiken ofta sker vid högskolan.

Status inte oviktigt

Den beskrivna kompetensen vid Högskolan i Borås gör att vi i realiteten i flertalet utländska betraktares ögon är ett universitet. Men formaliteter och statustänkande är inte oviktiga i det internationella umgänget. Beteckningen ”University College” tenderar att väga lättare än ”University”. Av det skälet väljer också en del av de forskare som är verksamma vid, och avlönas av, Högskolan i Borås att utelämna ”University College of Borås” under sin signatur då de publicerar sig internationellt. Ett faktum som påverkar oss negativt i konkurrensen om forskningsmedel och i rankningar.

Vi talar ofta, och det på goda grunder, om internationell anpassning av högre utbildning och forskning. Varför då hålla fast vid en föråldrad begreppspolitik som enbart skapar förvirring i det internationella umgänget?

I likhet med den praxis som redan tillämpas vid ett antal svenska högskolor kommer Högskolan i Borås från och med nu att i alla internationella kontakter uppträdda under namnet University of Borås. Kvaliteten i vår utbildning och forskning måste vara styrande. Vi kan helt enkelt inte längre låta våra internationella ambitioner hämmas av en beteckning som hängt med sedan högskolereformen 1977. På de trettio år som förlupit sedan dess har de flesta högskolor genomgått genomgripande förändringar som kraftigt minskat skillnaderna mellan dem och universiteten.

Det finns, menar jag, goda skäl att fundera i banor av en reform som ger alla svenska lärosäten status som universitet. Åtskilligt av den energi som under trettio års tid har förbrukats på ett ställningskrig mellan universitet och högskolor borde kunna kanaliseras på ett för alla parter bättre sätt.”

Text: Johan Sundeen och Lena Nordholm