Huvudmeny

2008-07-29 11:44

Brinner för kriser och brott


Daniel Ekwall har haft många olika roller i sitt liv. Som student på Högskolan i Borås var han ordförande för studentsektionen vid Institutionen Ingenjörshögskolan (IH). Nu är han doktorand vid Högskolan i Borås och anställd som assisterande koncernsäkerhetschef på Schenker AG. I september väntar dock den största och viktigaste rollen som ska axlas; som pappa. – Att bli pappa är det häftigaste som kan hända. Det slår allt.

Ulricehamnsbördiga Daniel Ekwall har en ganska lång bakgrund på högskolan som tog sin början när han utbildade sig till maskiningenjör på Högskolan i Borås. Om studietiden pratar han engagerat och varmt, särskilt om kårarbetet.

– Det var en rolig och framförallt en nyttig tid. Jag var med i kårstyrelsen och var ordförande för Göteborgs nation, vilket lärde mig mycket om ledarskap och om att arbeta i projekt. 

– Jag lärde mig också vikten av att få både lyckas och misslyckas samt att ett misslyckande inte är katastrof utan stärker och utvecklar kompetensen också.

Oemotståndligt erbjudande

När han berättar om sin studietid, sin forskning och sitt arbete känns det inte som jag sitter framför en person som har misslyckats så mycket. Daniel Ekwall började plugga efter militärtjänstgöring i Vaxholm. Efter studierna fick han arbete på Volvo bussar som produktionsingenjör.

– Det var ett väldigt bra första jobb. Jag hade en koordinerande roll som jag har haft nytta av sedan dess.

Därefter fick hans fru, då flickvän, jobb i Norrköping så de flyttade dit och även Daniel fick arbete, inom mekanisk konstruktion och beräkning. Trots att han slutat på högskolan hade han fortfarande en tät kontakt med IH. Främst med nyligen bortgångna Jerker Johnsson, som han hade blivit vän med under studietiden. 2002 ville Jerker att Daniel Ekwall skulle komma och arbeta för högskolan, ett erbjudande han inte kunde motstå.

Artigheten lönade sig

Han började arbeta som adjunkt i maskinteknik och läste under tiden logistikkurser för att få en logistikmagister.  

– Det blev ju lite fånigt ibland när jag på förmiddagen undervisade studenterna i en kurs i maskinteknik och satt bredvid dem på eftermiddagen under en logistikkurs.  

Efter nästan ett år fick han återigen en förfrågan, den här gången ifrån Håkan Torstensson, på IH.

– Han ville att jag skulle doktorera inom transportsäkerhet och det första jag tänkte var: ”Tack, men nej tack.” Men jag är uppfostrad att vara artig så jag sa att jag skulle tänka på saken och det har jag aldrig ångrat. Det är nog det bästa min artighet har gett mig.

Arbetar och doktorerar

I dag doktorerar Daniel Ekwall på tjugo procent om skydd mot stöld och sabotage inom transportbranschen, något han även arbetar med de resterande åttio procent på Schenker AG.  

– Mitt arbete handlar om att koordinera hanteringen och transporterna med avseende på farligt gods, säkerhet och krishantering inom hela Sckenkerkoncernen. Då Schenker har 55000 anställda, över 1300 terminaler/lager och verksamhet i 150 länder gäller det att allmänbildningen och kulturförståelsen är lika viktig som rena sakkunskaper inom mitt specialistområde. Alla rutiner och manualer skall vara uppdaterade och uppfylla olika länders regelverk och lagar men även vara effektiva och underlätta våra kunders godsflöden.

Schenker är ett logistikbolag som äger ett globalt nätverk av terminaler och lägger ut de flesta av transporterna på underleverantörer och fungerar samtidigt som samordnare av dem.

– Vi styr verksamheten inom specialfrågeområden via dedikerade nätverk inom koncernen för att förenkla koordineringen. Eftersom det är ett decentraliserat företag är nätverk den enda möjlighet att få det att fungera.  

Snart pappa

Vid frågan om framtiden lyser Daniel Ekwall upp. Första barnet är på gång och det är absolut den största och viktigaste delen av framtiden. Även om barnet och familjelivet är prioritet ett framöver så ligger avhandlingen på andra plats.

– Eftersom det är mycket i livet som kommer att ändras i höst är det svårt att hålla en bestämd tidsplan. Så småningom kommer jag nog att avsluta min doktorandanställning på högskolan men jag kommer nog att försöka ha en fot kvar eftersom jag tycker det är så roligt att vara handledare och forskare. 

Kommer du att sakna Högskolan i Borås efter så många år?

– Det kommer att vara konstigt att inte träffa kollegorna på samma sätt som förr, särskilt på fikarasterna då vi satt och diskuterade mycket. Det är något jag saknar nu när jag är på Schenker fyra dagar i veckan men jag har fått nya trevliga kollegor.

– Jag kommer även att sakna handledningen. Det var den enda kontakten jag hade med studenterna senaste året. Det som skiljer handledning från föreläsningar är att handledningen är centrerad runt studenterns arbete istället för runt ett ämne. Det är väldigt intressant att få höra deras tankar och insikter. Många av mina ”ex-jobbare” har varit väldigt bra och har gett mig mycket tillbaka. Men vem vet, jag kanske kommer tillbaka till högskolan någon gång.

Fick pris

Daniel Ekwall har forskat i fem år och planerar att bli färdig under semestern. Han har inte stressat fram resultatet utan har låtit det tagit den tid det tar. Ett recept som hittills har gett framgång. För ett par veckor sedan tilldelades han ett pris av Nofoma – nordisk logistik forskning, för ”bästa paper av en doktorand”.

– Det är jättekul att få uppmärksamhet. Tidigare har jag inte lyckats få min text publicerad vilket har lett till att många har kommenterat och diskuterat den. Det har i sin tur gjort att den blivit så bra, att jag faktiskt fick ett pris.

Han tycker också att det var kul att vinna för att visa att Högskolan i Borås sysslar med den här typen av forskning.
– Nu gäller det att högskolan fortsätter att ställa upp på den här typen av konferenser inom logistik för att bygga upp trovärdighet och visa att man utvecklas. Mina doktorandkollegor på Textilhögskolan, Joel och Jonas, har flera intressanta forskningsprojekt på gång och förhoppningsvis kan någon av dem vinna Nofomas pris nästa år.

Daniel Ekwall brinner verkligen för logistiken och det märks att han inte ångrar att han tackade ja, den där dagen för 5 år sedan.

Text och foto: Therese Rosenblad