Huvudmeny

2008-09-23 12:15

Marzieh - iransk magisterstudent på HB


Folktomt och mycket grönska. Det var Marzieh Shafieis första intryck av Sverige när hon 2004 kom till Göteborg med sin man, utbytesdoktorand på Chalmers. Nu är hon tillbaka till Sverige igen, denna gång på Högskolan i Borås för att själv läsa det tvååriga magisterprogrammet i industriell bioteknik. <br /> – Det kryllar ju av folk här i Borås, utbrister hon glatt över den positiva överraskningen.

Redan på högstadiet kände Marzieh Shafiei att hon hade en särskilt dragningskraft till naturvetenskap. Det var fysik som lockade och redan som gymnasist vann hon bronsmedalj i en nationell tävling i fysik, ett slags ”fysik-OS”. Men fysik innebar också många teoretiska studier, förklarar hon och hon kom att längta efter att arbeta mer praktiskt. Det slutade med studier till kemiingenjör vid Isfahans tekniska högskola, ett av Irans mest prestigefulla universitet.
– Mer än hälften av mina kurskamrater var kvinnor, det var nästan så att universitetet började arbeta fram strategier för att kvotera in män, svarar hon på frågan om det var svårt att vara kvinna på en traditionell ”manlig” utbildning i ett land som verkar präglat av patriarkatet.

Men Marzieh Shafiei är medveten om att det finns gränser för henne som kvinna.
– Jag kan till exempel inte göra alla tester på fabriksgolvet. Det krävs en fysisk styrka för experiment i vissa skalor som jag som liten och späd inte riktigt klarar av.

Viljan att lära mer

Marzieh Shafiei är lugn och verkar insiktsfull. På något sätt känns hon äldre och mognare än sina 23 år. Kanske är det hennes kunskapstörst som lyser igenom. Hon säger att hon alltid har haft viljan att lära mer. Det var också det som gjorde att hon denna gång följde sin man till post-doktorsarbete i Sverige, också bestämde sig för att själv läsa vidare och skaffa sig en magisterutbildning.
Tre veckor in på programmet Energi- och materialåtervinning med inriktning mot industriell bioteknik är hon full av nya intryck.
– Här läser jag en kurs åt gången, istället för som i Iran där jag fick ta flera parallellkurser samtidigt. Dessutom läser olika typer av ingenjörer tillsammans här. Det kan sakta ner tempot lite, men ger nya infallsvinklar och kan bli säkert nyttigt längre fram när man samarbetar mer. 

Marzieh Shafiei är väldigt positiv till sitt val av lärosäte. Det kunde lika gärna ha förblivit Isfahans tekniska högskola. Men Sverige lockade och hon mindes positiva erfarenheter som hennes man haft av svenska lärosäten. Hans handledare har varit professor Mohammad Taherzadeh vid Högskolan i Borås.
Nu när Marzieh Shafieis man fick möjlighet att ännu en gång jobba med professor Mohammad Taherzadeh var det svårt att bortse från värdet i det, förklarar hon. Och hon själv har stora förväntningar på sin egen magisterutbildning.
– Jag hoppas kunna arbeta med industriell design av bioteknologiska lösningar. Det är jag väldigt intresserad av. Och det finns en stor efterfråga på det i Iran.

Sverige – bra varumärke

Högre utbildning är en klassfråga i Iran. De duktigaste studenterna där väljer teknik för ingenjörer oftast får bättre betalt än andra yrken i Iran, förklarar professor Mohammad Taherzadeh som själv är utbildad på Isfahans tekniska högskola.
– ”Sverige” som varumärke har bra rykte i Iran. Det brukar kopplas till avancerad teknik, bra kvalitet, välfärd och frihet. Detta, och även faktumet att utbildning är gratis i Sverige, är det som troligen lockar studenter hit, säger han.
– Högskolan i Borås har varit duktig på att marknadsföra sin kompetens och forskning inom vissa område som t. ex. hållbar utveckling och resursåtervinning. Det är troligen några av de saker som lockar de iranska studenterna, förklarar Mohammad Taherzadeh.

Vidareutbildning i Sverige och Västvärlden brukar rankas högre bland iranska studenter än studier på hemmaplan. Dessutom, vill vissa studenter etablera sig på utländska arbetsmarknader, berättar han och poängterar att majoriteten av studenterna i Iran är faktiskt kvinnor. Bara i år är hela 64 % av de intagna studenterna just kvinnor.

Marzieh Shafiei ser fram emot sina två år av magisterstudier här på Högskolan i Borås. Vad som händer sedan vet hon inte, men hon tror i alla fall inte på några vidarestudier.
– Jag har sett hur trött man kan bli efter en avhandling, säger hon och skrattar försiktigt.

Text och foto: Belma Kratovic