Huvudmeny

2009-12-04 07:37

Lektor ute på (krigs)fältet


Vad är det egentligen som driver en människa till att riskera livet i krigshärdar runt om i världen för att rädda andra människor?
– Jag tycker faktiskt att det är roligt, säger Anders Jonsson, lektor på Institutionen för vårdvetenskap vid Högskolan i Borås.

Anders Jonsson arbetar halvtid som universitetslektor på Institutionen för vårdvetenskap vid Högskolan i Borås. Den andra halvan av arbetstiden utför han på försvaret. Denna kombination har tagit honom världen över som sjukvårdare i krig. I våras åkte han till Afghanistan, under tre veckor, för att tjänstgöra vid Framskjutna Kirurgiska Förmågan (FKF). Anders Jonsson var en del i en mobil kirurgenhet som snabbt kan ta hand om svårt skadade.
– Det är inte helt ofarligt att åka dit, vi hade flaggan på halv stång varenda dag jag var där.

Vad driver dig att åka till den här typen av ställen?

– Jag tycker faktiskt att det är roligt. Det måste finnas en stor del av egoism i det, annars åker man inte. Den andra är att man faktiskt gör en insats och ett viktigt jobb.

För Anders Jonsson var det andra gången han tjänstgjorde i det sedan länge krigsdrabbade landet Afghanistan.
– Jag var där på 1980-talet, när ryssarna var där. Det går inte att jämföra med hur det är nu, jag var ung och där på ett annat uppdrag, dessutom var det inbördeskrig på ett helt annat sätt än nu.

Som lärare på Högskolan i Borås anser Anders Jonsson att det är viktigt att komma utanför institutionsväggarna och arbeta ute i verkligheten.
– Det är viktigt att vara ute på fältet och jobba och bidra med egna erfarenheter så att det inte bara blir ”teoretisk slöjd” av allting.
– Även högskolan som lärosäte vinner på att ha lärare som åker ut och arbetar på den här typen av ställen. Vi ska ha internationella samarbeten men det gäller inte bara forskning, så på det sättet gynnas Högskolan i Borås av att exempelvis jag åker iväg på sådana här uppdrag. Jag skaffar mig unik kompetens och den får studenterna ta del av.

Anders Jonsson har varit i krigshärdar och arbetat under många år. Samtidigt forskar han på post traumatisk stress och konstaterar att många människor klarar hög press ganska bra.
– Det intressanta är inte att titta på de som är sjuka utan titta på de som är friska, för se hur man kan träna för att löpa mindre risk att råka ut för post traumatisk stress. De senaste forskningsresultaten visar att om man stressas väldigt hårt under sin utbildning kommer man klara sig bättre sedan när det är verklighet.
– Det handlar om att det ska sitta i ryggmärgen, studenterna ska veta hur de ska göra utan att fundera. I vanliga fall är det mycket fokus på reflektion men i dessa övningar så handlar det om upprepning tills allt sitter. Repetera, gör om, höj takten. Man ska vara preparerad för att allt kan hända.

Att komma till Afghanistan och arbeta innebär många svårigheter, både rent yrkesmässigt men även kulturellt.
– Kommunikationen i den här typen av områden är väldigt svår. Inte nog att det är svårt att prata med varandra, det är dessutom skillnad i läkarkultur. Det är inte alltid säkert att en läkare i Afghanistan och jag ser på en situation på samma sätt.
– Sen är man ju där 24 timmar om dygnet, de jag arbetar med bor jag med och tillbringar all tid med. Det blir helt annorlunda när det gäller exempelvis stresshantering. Du måste lösa situationer här och nu.

Nu var du senast i Afghanistan, vart åker du nästa gång?

– Jag vet inte riktigt, men det är alltid roligt att vara först på plats någonstans. Vi som varit ute mycket tycker alltid att det är roligt att vara först på något ställe där man inte har en aning om vad som ska hända, säger Anders Jonsson.

Text: Kristoffer Lidén
Foto: Anders Jonsson