Huvudmeny

2009-03-04 09:48

Värdefull vänskap


Att ha en lite äldre vän kan vara både spännande och tryggt. I oktober 2008 startade projektet Näktergalen på Högskolan i Borås. Caroline Svan är en av de mentorer som matchades ihop med ett skolbarn. Nu har det gått några månader sedan hon träffade sitt mentorsbarn – Max – för första gången.

Idag har de gjort tårta tillsammans hemma hos Caroline. De gillar båda att baka och Max fyller 9 år dagen efter. Han strålar som en sol när han visar den hembakade gräddtårtan. Att vara med Caroline är kul.
– Det är jättebra att ha en stor kompis, tycker han.

De brukar träffas ungefär en gång i veckan och ofta spelar de spel.
– Men vi har planerat att bowla snart, berättar Caroline.
– Det blir även en gemensam träff för alla mentorer och barn på Navet nu i vår, tillägger hon.

Gör framsteg

Caroline har märkt att relationen till Max har växt under de månader de träffats.
– Jag känner skillnad när vi träffas, nu fortsätter vi där vi slutade sist. Våra samtal flyter på mer, vi ger och tar båda två.
Som person har Max också utvecklats.
– I början var han lite mer avvaktande och tyst. Men det försvann fort och vi pratar väldigt mycket båda två.

Max ser framemot deras träffar och ibland berättar han för sina kompisar att han ska träffa Caroline.
– Jag har många kompisar och hemma har jag tre systrar. Det är spännande att få träffa Caroline själv och bara leka med henne.

Gemenskap

Att vara mentor är ungefär som Caroline trodde.
– Fast jag trodde inte det skulle gå så fort som det gjorde att bli så bra kompisar som jag och Max har blivit.
Hon minns ett tillfälle då de var hemma hos Max och spelade kula mot varandra.
– Vi gjorde hinder för att det skulle bli svårare att få ner puttekulspyramiden. Till slut skrattade vi så mycket så det rann tårar i ögonen på oss båda.

Text: Jennifer Liljenvald Tydén