Huvudmeny

2010-10-25 08:00

Samverkansprojekt gav spik i björk


”Samverkan och gränser – Studier av samverkansprojekt i offentlig sektor” är titeln på den avhandling som spikades på Högskolan i Borås i fredags. – Vi lever i en vardag där vi måste sätta gränser, och det är också så vi organiserar oss. Detta ger i sin tur oss behov av att samverka, konstaterar Mikael Löfström, forskare och lärare i företagsekonomi vid Institutionen för data- och affärsvetenskap.

Avhandlingen handlar om svårigheten att få till samverkan. 
– Jag har studerat så kallad myndighetssamverkan, det vill säga samverkan mellan till exempel arbetsförmedling, försäkringskassa, kommun och region. Utgångspunkten för de olika studierna har varit de samverkansprojekt som är till för att rehabilitera människor tillbaka till arbetslivet, berättar Mikael Löfström.

– Jag har undersökt varför samverkan fungerar när ett projekt pågår, men avstannar när ett projekt är avslutat. Det innebär att samverkan mellan myndigheter egentligen inte ökar med tiden. Samtidigt som projekt utlovar nyskapande och en möjlighet att finna nya lösningar och metoder i samverkan för att människor ska komma i arbete, motverkar projektformen myndigheternas intentioner att samverka. Skälet till detta är att de inte uppmärksammar den komplexa gränsproblematik som finns i att tillsammans genomföra samverkansprojekt.

Vad är ett samverkansprojekt?

framsidan på avhandlingenDen mest framträdande egenskapen som brukar tillskrivas projekt är att de är tidsbegränsade, men för samverkansprojekt och projekt i offentlig verksamhet överlag är inte alltid tiden det mest centrala.

– Dessa projekt karaktäriseras istället av den rumsliga konstruktionen som man försöker skapa genom att sätta upp gränser. I dessa rum ges en möjlighet att skapa något nytt, men de tenderar samtidigt att bli så avgränsade att man får svårt att integrera projekten i den ordinarie verksamheten.

Fakta

Disputationen sker den 19:e november kl. 13:15 i CG-salen, Företagsekonomiska institutionen, Vasagatan 1, Göteborg,

Text och foto: Johanna Avadahl