Huvudmeny

2010-04-22 08:17

Viktiga verktyg för lärande inom komvux-utbildning


Att vara informationskompetent är viktigt i dagens samhälle. Men hur blir man det? Och hur fungerar kompetensen i praktiken för dem som studerar som vuxna, och inte är vana vid nutidens självständiga arbetsformer inom skolan? Det har Cecilia Gärdén undersökt genom att följa 14 komvuxstuderande. I sin avhandling presenterar hon de brister hon fann – och de utmaningar som kan leda till förbättringar.

Att självständigt kunna hantera information beskrivs som en nyckelkompetens inom samhälle och arbetsliv. Det är också ett av målen för lärande på alla utbildningsnivåer.

– Kunskap handlar inte längre om att läraren ska stå vid katedern och berätta hur världen ser ut, nu ska de studerande söka egen kunskap, alltifrån de yngre skolbarnen upp till forskarnivå, säger Cecilia Gärdén.

Parallellt med sitt avhandlingsarbete har hon också undervisat och idag är hon lärare och biträdande prefekt vid Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan (BHS).

Intresset för informationsanvändning har följt henne sedan hon var klar med sin egen utbildning på BHS år 2000. Då började hon på institutionen som lärare och blev delaktig i ett EU-projekt omkring vuxnas lärande i olika europeiska länder.

– Då åkte vi runt och tittade på vuxenutbildningar, och lärcentra – som var väldigt i ropet på den tiden – bland annat i Spanien och Nederländerna.

I sin egen forskning ville hon titta närmare på vad som händer när människor kommer tillbaka till skolan – efter kanske 10, 20 eller 30 år – och möter utbildning som är väldigt annorlunda mot förr.

– Nu finns det inte längre någon som talar om hur de ska göra till punkt och pricka, eller vad som är rätt och fel. Istället får de veta att det är upp till dem själva att sätta upp sina mål och vilka metoder de ska använda, säger Cecilia Gärdén.

– Jag undrade över vad som händer med informationssökningen och informationsanvändningen i den processen, vilken hjälp de studerande får med det. Dagens arbetssätt förutsätter ju att de kan använda information – de måste själva söka fram den i olika typer av källor.

Vad är informationskompetens?

Fallstudien som Cecilia Gärdén gjort i sin avhandling gäller en skoluppgift som delades ut till studerande i ett omvårdnadsprogram inom den kommunala vuxenutbildningen. Hon observerade och intervjuade 14 studerande, en lärare och en bibliotekarie.

– Jag var på skolan nästan hela tiden under tre månader, för att kunna följa processen och de studerande nära under arbetets gång. Jag intervjuade dem någon vecka efter att de hade fått uppgiften av sin lärare, en gång till när de kommit ungefär halvvägs med uppgiften och slutligen när de hade gjort klart och redovisat.

– Jag har också tittat på informationskompetens på en retorisk nivå, i olika dokument som till exempel propositioner. De förutsätter på något sätt att alla begriper vad informationskompetens är – men trots att man är överens om att det är viktigt att ha sådan kompetens, pratar man inte så mycket om vad den består av, konstaterar Cecilia Gärdén.

Det är ett av hennes forskningsresultat: Bristen på samtal om vad informationskompetens innebär, leder till svårigheter för studenterna.

– De hade, vilket är ganska naturligt, en väldigt smal definition av vad informationssökning är. För dem är det att sätta sig vid en dator, skriva 2-3 sökord i Google och få cirka 250 000 träffar. Men att det också kan vara att söka mer riktat, till exempel i särskilda källor för att få fram en viss typ av material, eller att man kan intervjua någon, eller jämföra tidningsartiklar med forskningsrapporter, och läsa i uppslagsböcker – det diskuterades inte alls.

Användning av informationen

Skoluppgiften bestod i att skriva en rapport enligt klassiskt upplägg. De studerande skulle formulera en fråga eller ett problem, därefter använda olika metoder för att besvara frågan och slutligen skriva ned och diskutera vad de kommit fram till.

Men Cecilia Gärdén ville inte stanna vid informationssökningen. Eftersom det inte finns så mycket forskning om informationsanvändning, ville hon också undersöka nästa steg – vad som händer med informationen som tagits fram.

– Genom att ordagrant jämföra källorna i deras rapporter med originaltexterna gick jag på djupet med själva användningen. Det var väldigt intressant!

– De studerande skrev oftast ”den här källan säger det och den här säger det” och sedan skrev de vad de själva tyckte på slutet, vilket oftast inte hade direkt med källorna att göra. Det fanns sällan någon röd tråd, man jämförde inte texter med varandra, diskuterade inte heller att olika personer hade olika åsikter eller att vissa saker är komplexa, berättar Cecilia Gärdén.  

Det visade sig också att mycket av rapporttexterna låg väldigt nära originalkällorna, långa textstycken var direkt avskrivna. Men Cecilia vill ändå inte kalla dem för plagiat eller fusk.

– De studerande har ändå angett vad de citerat och varifrån. Men de har inte förhållit sig till det refererade, det är just bara ett referat, och sedan kommer ett till och ett till…

Och även om de studerande använde olika källor, behandlades dessa på samma sätt.

– Oavsett om det var en insändare i en kvällstidning eller en text i deras kursbok, så betraktades det bara som information, av samma värde.

Det blev tydligt för Cecilia att de studerande inte hade tillräckliga verktyg eller stöd i informationshanteringen för att nå lärandemålen för utbildningen, vilket är det andra resultatet som hon presenterar i sin avhandling.

– Det är naturligtvis en jätteviktig fråga för skolan och lärarna, men också för bibliotekarierna. För jag tror att bibliotekarierna kan hjälpa till mycket mer när det gäller användning av information – alltså inte bara att hitta den, utan också använda, strukturera – och även skriva text.

Olika orsaker bakom bristerna

Cecilia Gärdén ser flera orsaker till ovanstående brister. En är att det är komplicerat för lärare och bibliotekarier att förstå de studerandes olika utgångspunkter.

– Det är svårt att tänka sig in i vad andra inte vet. Kanske överskattar man de studerandes kunskap och förståelse för vad det innebär att söka, tolka och analysera information.

En annan orsak kan vara att man inom vuxenutbildning betonar de studerandes egna erfarenheter.  De anses som en tillgång, men kan tvärtom ligga de studerande till last, tror Cecilia, när det blir svårt att förhålla sig till företeelser som man redan vet mycket om, på ett sätt som krävs i skolan.  Hon anser också att det självständiga arbetssättet kan leda till svårigheter, både för studerande och för lärare.

– Läraren vill nog gärna gå in och stödja, men är rädd för att gå över gränsen och istället börja styra de studerande, det uttryckte läraren som jag intervjuade. Och de studerande i sin tur var osäkra på hur mycket de kunde fråga eftersom de förväntades arbeta självständigt.

Att strukturera mer och ha fler schemalagda tillfällen för att diskutera olika moment i rapportskrivandet såg läraren som ett sätt att komma åt problemen. Cecilia Gärdén vill ogärna lämna något ”recept” på hur det självständiga eller undersökande arbetssättet ska fungera bättre, men hon har listat en rad utmaningar för både studerande, lärare och bibliotekarie, som troligen kan leda till förändring:

  • bygga broar mellan retorik och praktik när det gäller informationssökning och -användning
  • utveckla stödstrukturer som gagnar samspel med kvalitet
  • skapa gemensamma referensramar kring uppgiften
  • tydliggöra normer och regler som finns i skolan och på biblioteket

Mer kommunikation ger vinster

Cecilia Gärdén tror också att det är viktigt med fler möten och mer kommunikation, både mellan de studerande, men även mellan personal och studerande.

– Att få igång samtal hade gett stora vinster i det här arbetet. Mycket handlar också om hur man formulerar själva uppgiften, och antagligen måste man vara mer detaljerad än man tror.

– Och att inte ta saker för givna, utan problematisera, det är nog själva utgångspunkten för att kunna förändra någonting. En viktig del av lärande handlar ju om att kunna se hur saker och ting hänger samman, dra paralleller och kunna använda kunskap från ett sammanhang i ett annat. Det är det man behöver få hjälp och stöd med när man inte är van vid att tänka på det sättet, säger hon.

Text: Pia Mattzon