Huvudmeny

2010-06-18 08:37

Examen enligt högskolans devis


Högskolan i Borås vill ha täta samarbeten och kontakter med yrkeslivet. Genom kursen ”Resiliens och långsiktigt uthållig livskraft i företag/organisation och region” lever högskolan upp till sin devis, ”Vetenskap för profession”.
– Kursen är ett exempel på det som är grunden i CAV (Centrum för Arbete och Vetenskap), alltså ett kunskapsutbyte på lika villkor mellan akademi och arbetsliv, berättar Päivi Riestola, som är en av kursledarna.

– Skillnaden jämfört med andra delar av CAV:s verksamhet är att CAV-kursen är en akademisk kurs som ger 7,5 HP. Detta innebär att kursen har den vetenskapliga kunskapen och det kritiska förhållningssättet i fokus, precis som vilken annan högskolekurs som helst. Det unika är dock att deltagarna, som medlemmar i CAV, genomför olika typer av konkreta projekt på sina respektive arbetsplatser som en del av kursen och, med hjälp av gruppen och mig som seminarieledare själva kritiskt granskar sina projekt med hjälp av olika teorier om resiliens.

Högaktuellt ämne

13 personer, som totalt varit delaktiga i fem olika projekt, kommer att examineras. Janne Pehrson är kompetensutvecklare på Borås Stad och har, tillsammans med näringslivschefen Anders Glemfeldt, Linda Ruergård på Brämhults kommundel samt Kattarina Eriksson från Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS), skrivit examensarbetet ”Employer Branding och resiliens”.
– Vi valde ämnet eftersom det är högaktuellt för offentliga arbetsgivare och då speciellt Borås Stad. Inom fem år kommer det vara en sådan brist på arbetskraft att vi måste lära oss att hantera rekryteringsprocessen på bästa sätt.
– Employer Branding är intressant, eftersom vi får en situation med en oerhörd konkurrens om de som ska arbeta i kommunen, så vill vi att de ska gå till Borås Stad och inte till andra kommuner. Vi vill framstå som den bästa kommunen. Därför är det viktigt med Employer Brandning och det är det vi bygger vårt examensarbete på.

Hur tänker du kring att pengar ska gå till att marknadsföra Borås Stad som en bra arbetsgivare istället för att gå till exempelvis vård och omsorg?

– Om vi har skickliga medarbetare hos oss får kommuninvånarna det bättre, säger Janne Pehrson och fortsätter.
– Om du tänker dig att du har en slang med vatten i, som du håller uppåt och sedan höjer den ena handen, så kommer vattnet rinna ut på den andra sidan. Du måste lyfta båda delarna för att vattnet inte ska rinna ut. Vi måste visa att vi är duktiga som arbetsgivare och gynna våra medarbetare, samtidigt som vi gynnar de som bor i staden och som tar del av vår service i, till exempel vård och omsorg.

Hur har samarbetet fungerat med högskolan?

– Det har fungerat bra. Vi har haft en duktig och ambitiös handledare i Päivi Riestola. Hon har varit strukturerad och bra. Hon har varit ett stöd och hjälpt oss i vårt arbete med examensarbetet.
– CAV:s affärsidé med forskning som möter praktiker ser jag som fantastisk. Det är ett framgångsrecept, och det är synd att inte fler företag är med CAV. Just mötet mellan offentlig sektor och näringsliv är oerhört viktigt. När de som forskat om exempelvis resiliens möter personer som arbetar med begreppet sätter det spår i huvudet på de som medverkar. Jag tycker att det är givande.

Även Päivi Riestola är positiv till samarbetet mellan vetenskap och profession.
– Fördelen är studenternas direkta koppling till praktiken och till den problematik som de vill studera.  Denna fördel skapar en otrolig dynamik också i seminariegruppen där man delar med sig av sina erfarenheter, kommer med tips och råd till varandra. En annan fördel är att man inte ”köper” det forskningen säger rätt av, utan är sunt skeptiska utifrån sin praktiska erfarenhet. Utmaningen kan kanske ibland vara att förmedla att det är skillnad mellan att driva utvecklingsprojekt och att förhålla sig kritiska till samma projekt utifrån ett teoretiskt perspektiv. Alltså att både vara mitt i floden och samtidigt ha förmågan att hoppa upp på stranden och fundera över varför man gör det man gör, avslutar Päivi Riestola.

Läs mer om CAV.

Text och foto: Kristoffer Lidén