Huvudmeny

2011-10-10 10:00

Hjärt- och lungräddning på frammarsch


I dagarna hölls hjärt- och lungräddningskongress på Svenska mässan i Göteborg. Samtidigt blev årsredovisningen för svenska hjärtstoppsregistret offentlig. Glädjande i den är att fler och fler överlever. – Hjärstoppsregistret är ett flaggskepp inom svensk sjukvård, säger Johan Herlitz, professor vid Institutionen för vårdvetenskap på Högskolan i Borås, som är ansvarig för registret.

Hjärt- och lungräddning är idag något som fler och fler privatpersoner får utbildning i. Det här kan vara en av orsakerna till att statistiken när det gäller överlevare pekar stadigt uppåt. Varje år görs en ny analys för att se vad som har hänt senaste året. Detta är den så kallade årsrapporten.

Att hjärtstoppsregistret spelar roll för hur sjukvården hanterar hjärtstopp är tydligt. Tack vare resultaten och åtgärderna som följt på dem har statistiken gått upp från 4-5 procent på nittiotalet till 10 procent som överlever hjärtstopp idag. Johan Herlitz ser framgången – men också att det finns mycket kvar att göra.

– Man räddar drygt 1300 liv per år nu, vilket är väldigt högt jämfört med resten av världen. Det vi främst kan jobba med nu är tid – tiden från larm till åtgärd sätts in till exempel – och sett utifrån vad vi vet idag så borde vi kunna komma upp i 2000 per år. Dit är det inte alls omöjligt att nå.

– Vi försöker kartlägga alla människor i Sverige där man igångsätter livräddande åtgärder, oavsett om det sker innanför eller utanför sjukhusets väggar. Nu börjar vi kunna yttra oss på riktigt om hur många vi räddar varje år från hjärtstopp. Det har vi inte kunnat tidigare.

Idag är det också fler stopp som ”bevittnas” av ambulansen, det vill säga att stoppen inte inträffar förrän i ambulansen. Det här beror, enligt Johan Herlitz, dels på att folk nu blivit uppfostrade att larma i tid, dels på att man är mer observant på varningssignaler.

– Men om resultatet ska bli lyckat eller inte handlar förstås om att någon hållit igång patientens hjärta med hjärtmassage under tiden.

Text: Jonas Slättung
Bild: Jan Erik Andersson