Huvudmeny

2011-03-02 07:48

Knalleandan – både framgångsfaktor och hot


Knalleandan är ingen myt. Flera hundra år gamla värderingar lever kvar i Sjuhärad om hur man gör affärer. Men den utmanas av nya tider, på gott och ont. Det menar Margareta Oudhuis, en av författarna bakom en ny rapport om knalleandan och föreläsare vid årets första CAV-seminarium 15 februari.

Knalleandan som mentalitet har påverkat företagandet i Sjuhärad sedan slutet av medeltiden. Regionen är känd för hantverksproduktion och gårdfarihandel sedan 1500-talet och när Borås fick stadsprivilegier 1621 tog handeln fart i hela landet. Enligt Margareta Oudhuis, forskare i arbetsvetenskap vid Institutionen för pedagogik, karaktäriseras knalleandan av entreprenörskap, en önskan att klara sig själv, handlingskraft och initiativförmåga, personliga kundkontakter och stor marknadskännedom, enkelhet, betoning på praktisk kunskap, ekonomiskt sinnelag - ibland småsnålhet, bristande samarbete och oförstående inför betydelsen av högre utbildning. På 2000-talet lever flera av dessa särdrag kvar och förklarar kanske delvis varför Sjuhärad klarat sig mycket bra genom olika kriser och lågkonjunkturer.

Margareta Oudhuis

– Knalleandan är både ett hot och en framgångsfaktor, säger Margareta Oudhuis. Men för fortsatt livskraft behöver företagen ta det som är bra med den och komma ifrån det andra. Utan tydliga strukturer är risken annars stor att saker faller mellan stolarna när företagen växer i storlek.

Som fallstudie har hon jämfört de kända Boråsföretagen Oscar Jacobson och Gina Tricot för att se om knalleandan är i gungning. Margareta Oudhuis har intervjuat personal- och ekonomichefer och konstaterar att de har olika utgångslägen och har valt olika strategier för hur man leder och utvecklar verksamheten.

– Knalleandan både är och inte är i gungning, säger hon. Alltfler företag blir utlandsägda och fler storföretag etableras. Globaliseringen påverkar. Å andra sidan har andan så djupa rötter att den inte går att förändra förrän på mycket lång sikt.

Läs en längre version av artikeln här »

Text och foto: Lena Löfgren