Huvudmeny

2011-04-08 12:32

"Patienter får bättre vård i ambulansen än på sjukhus"


Det finns ett moralisk och etisk dilemma i att vara yrkesverksam som ambulanssjuksköterska i Spanien. Patienten i ambulansen får nämligen mycket bättre vård än patienten på sjukhuset. Det menar Maria Jimenez disputerad ambulanssjuksköterska i Tarrangona och lektor vid Universitat Rovira i Virgili.

Maria Jimenez (se bilden) är Spaniens första disputerade ambulanssjuksköterska och har i sin avhandling tittat särskilt på just detta etiska dilemma. Maria beskriver vad hon menar:

Maria Jimenez inför arbetspasset på en ambulans i Göteborg

– Som ambulanssjuksköterska i spanien jobbar man både i ambulans och på akutmottagningen. Det jag sett i mitt yrke och i min forskning är att patienterna får väldigt olika behandling och bemötande beroende på om de är i ambulansen eller på akutmottagningen.

Som exempel på hur det kan skilja sig beskriver Maria en vanligt förekommande spansk patient – en man med ett komplicerat benbrott.

– Om det är ambulansen som tar hand om patienten får han ett starkt smärtstillande medel på väg in till sjukhuset. Hade samma patient kommit in på akutmottagningen gör doktorn en bedömning och ordinerar ett mycket svagare smärtstillande medel. I ambulansen utgår vi också väldigt mycket från att prata med och till patienten om vad vi gör och varför, det är viktigt att patientens röst kommer till tals. På sjukhuset är det läkaren som bestämmer över huvudet på patienten vad som ska göras, utan att ta hänsyn till vad patienten känner och vill. Det är här det etiska och moraliska dilemmat ligger, menar Maria Jimenez, att du som sjuksköterska vet att patienten kommer att få olika typer av behandling och bemötande beroende på om han eller hon tas omhand av sjuksköterskan i ambulansen eller på akutmottaningen.

Arbetade en dag i ambulansen

I förra veckan besökte Maria Jimenez PreHospen kunskapscenter vid Högskolan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap för ett lärarutbyte inom det så kallade Erasmusprogrammet*.

Under veckan har hon fått besöka en rad yrkesverksamma sjuksköterskor och forskare inom det prehospitala området i Västra Götaland – men även haft möjligheten att arbeta en dag i ambulans i Göteborg tillsammans med Christer Axelsson som också är disputerad ambulanssjuksköterska och lektor i vid Högskolan i Borås.

– Det är unikt att kunna ta med en forskarkollega från ett annat land direkt i yrkesutövning så här, men det är möjligt tack vare att jag fortfarande till viss del är verksam som ambulanssjuksköterska, berättar Christer Axelsson.

Maria Jimenez upplevde smått överraskad dagen i ambulansen i Göteborgs som en vanlig dag på jobbet i spanska Tarragona.

"Bara" sjuksköterskor i ambulansen

– Det är mer som är lika än som skiljer sig, vi har till och med en del samma utrustning, berättade Maria dagen efter arbetspasset i Göteborg. En skillnad var dock att i Spanien är det vanligast att ambulanserna är bemannade men en läkare och en sjuksköterska, medan det är mera ovanligt i Sverige. Maria kan dock se att utvecklingen i Spanien går mer mot den svenska modellen, något som inte är helt okontroversiellt i hemlandet och som troligtvis kommer att uppta en del av Marias forskningsintresse framöver.

– Det kontroversiella i att ”bara” ha sjuksköterskor i ambulansen är att det inte finns klart definierat vilken kompetens som behövs hos dessa sjuksköterskor. Idag är läkaren den medicinska garanten, men vad ställs för krav på ambulanssjuksköterskorna när de inte har läkaren med sig? Det är mycket intressant, menar Maria som tror att det så snart som om två till tre år kommer att vara vanligare med ambulanser som är bemannade av enbart ambulanssjuksköterskor.

Maria Jimenez är, liksom Christer Axelsson, en disputerad forskare som valt att stå kvar med ena benet i yrkespraktiken. Det är nödvändigt för kvaliteten på hennes forskning menar hon.

– Jag kan inte sitta på mitt rum och komma på forskningsidéer, det är ute i verkligheten jag hittar vilka frågor som är relevanta och intressanta att beforska.

Framtida forskningssamarbete

En förhoppning Maria har med besöket i Borås är att det ska leda till någon form av forskningssamarbete i framtiden.
– Jag har under veckan sett att vi har många gemensamma intressen och det är viktigt för mig att hitta kollegor att bedriva forskning tillsammans med. Det finns inte så många i Spanien, konstaterar Maria leende och berättar att när hon disputerade för bara något år sedan så var hon den första disputerade amulanssjuksköterskan i landet någonsin. En situation hon för övrigt överraskande nog har gemensam med Christer Axelsson, som då han disputerade förra hösten var Sveriges första disputerade ambulanssjuksköterska.

Text: Eva-Lotta Andersson 
Foto:Christer Axelsson

Betraktelse över en dag på ambulansen

Marias buss från Borås skulle komma in 06.20 på Nils Erikssonsplatsen men då jag anlände (i tid) stod hon redan och väntade på mig med andra koppen kaffe för dagen och ett stort leende (buenas dias).  Jag lärde mig snart att kaffe före 12 var det enda tänkbara, samt att en stor grötfrukost sågs som något exotiskt. Vi anlände till Gårda brandstation i god tid före det att arbetspasset skulle starta (07.00), bytte om till ambulanskläder och gick sedan upp för att hälsa på Janne Lundmark som var den sjuksköterska som jag och Maria skulle arbeta ihop med på ambulans 828. När vi hälsat på alla gick vi igenom all utrustning i bilen och fann att Tarragona och Göteborg hade ungefär samma utrustning i ambulanserna, i vissa fall t.o.m. samma fabrikat . Behandlingsriktlinjerna var också snarlika och då namnen på de aktiva substanserna är samma blev vårt samarbete vid det akuta omhändertagandet mycket smidigt.

Christer Axelsson och Maria Jimenez

Trots att Maria inte alltid kände sig helt bekväm med engelskan så förstod vi varandra i alla situationer under dagen. Arbete gick därför mycket smidigt trots att vi även hade ett par komplicerade fall. Det ena fallet var en trafikolycka där en person blivit påkörd av en bil och i det andra fallet en nedkyld patient som blivit liggande långt ut i skogen med en luxerad och bruten fotled. Bara att hitta patienten var en utmaning.  Själv förvånades jag först över hur vi, utan att prata, kunde fungera som ett team. Vi är av olika kön talar inte samma språk och kommer från helt olika kulturer. En förklaring kan säkert vara vår bakgrund. Vi hade båda präglats av att i våra tonår arbeta i affär och sälja frukt och grönt på helger och under lov. Vi började båda arbeta med akutsjukvård runt 25-årsåldern och vi var båda två de första ambulanssjuksköterskor i våra respektive länder som disputerade, Maria 2009 och jag 2010.

Dagen var mycket händelserik och Maria fick träffa många personer som ville hälsa på henne. Jag blev förvånad över hur många av mina duktiga kollegor som kunde lite spanska, både på akutintaget och på ambulansen.  Det fans t.o.m. vissa patienter som ville prata lite Spanska med Maria. Vid 12 tiden gjorde Maria ett tvåtimmars studiebesök på SOS som hon uppskattade mycket. Dagen slutade med en halvtimmes övertid 18.30 och rundades av på Heaven 23 med en öl (serveca) och en räkmacka i glada ambulansvänners lag.  Jag vill på Marias och mina vägnar passa på att tacka alla som gjort dessa dagar till en stor och lärorik fiesta för oss båda.   

Text och bild: Christer Axelsson

null