Huvudmeny

2011-08-23 11:07

Blivande förskollärare med framtiden för sig


Matilda Gustafsson börjar sitt andra år på förskollärarutbildningen i höst. Vi träffade henne för att få en insyn i utbildningen och höra mer om hennes planer inför sin framtida yrkeskarriär som förskollärare.

Varför valde du att läsa förskollärarutbildningen?
- Främst för att jag vill jobba med människor. Jag vikarierade ett år i Svenska kyrkans förskola och insåg att det var det jag ville göra. 

- Jag tycker att det är häftigt att få vara med och forma barns utveckling. Att vara en vuxen som hjälper, stöttar och lär ut. Jag vill visa att allt är möjligt, bara man vågar! Dessutom älskar jag barns ärlighet. Att dem ännu inte hunnit rätta sig efter samhällets normer.

- En annan bidragande orsak var arbetsmarknaden. Lediga jobb för förskollärare och fritidspedagoger har bara ökat och ökat de senaste åren. Det ger ett bra utgångsläge för att förhandla lön och arbetsvillkor. Jag har faktiskt inte hört någon som inte fått jobb direkt efter utbildningen. Många kontaktas även som studenter för att arbeta som vikarie. Det visar på att behovet av förskollärare är enormt!

Vad kan du berätta om utbildningen?
-
Borås har den bästa förskollärarutbildningen. Allt håller en hög kvalitet. Lokalerna, kurslitteratur, undervisningen, allt är bra. Lärarna stöttar oss i inlärningen och är väl insatta i ämnet. Jag minns särskilt Fredric Gieths BOK-kurs (Barnet och Kulturen) i våras. Kursen gav nya, intressanta infallsvinklar och Fredric var otroligt hjälpsam mot oss studenter.

- När jag vikarierade på förskola insåg jag inte det pedagogiska arbetet som verksamheten är uppbyggd kring. Jag trodde snarare att det handlade om 'barnpassning'. Nu inser jag att man som förskollärare har ett stort ansvar, och utbildningen ger ovärderlig kunskap inför arbetslivet.

Matilda Gustafsson hösten 2011Vad förväntar du dig om ditt framtida yrke som förskollärare?
- Jag har fått en inblick genom en fem-veckors praktikperiod. Jag var på Dalsjöfors småbarnsavdelning och fick en mängd prova-på-uppgifter. Min handledare var jätte bra och hjälpte mig att ta för mig. Hon lät mig ta eget ansvar och bedöma situationer. 

- Något som förvånade mig under praktiken var det stora ansvar som barnen fick ta. Pedagogerna lär barnen att tro på sig själva, att öva sig fram. Varje barn fick försöka åtminstone en, två gånger innan personalen hjälpte till. Det lär barnen att inte förlita sig till andra, utan att tro på den egna förmågan.

- För min framtida karriär tänker jag mig att börja i förskoleklass, och sedan i förlängningen eventuellt söka en rektorstjänst vid en förskola.

Vilka utmaningar ser du för verksamheten?
- Den stora utmaningen är genusarbetet. Förskolärarna måste vara goda förebilder och visa att man inte behöver hålla sig till traditionella könsroller. 

- Genusperspektivet är förstås viktigt redan under utbildningen. Jag tycker definitivt att högskolan borde satsa mer på att locka fler män till utbildningen.

Hur är det att vara student?
- Jag var skoltrött på gymnasiet, tyckte inte att det var alls roligt att plugga men på högskolan är allt annorlunda. Nu tycker jag att det är enbart positivt. Det är verkligen jätte roligt att plugga på högskola! Vi har en massa intressant kurslitteratur. Bland annat ingår barnkonventionen i flera kurser. Yrket som förskollärare innebär att man har en grundläggande förståelse för allas lika värde.

- En annan fördel med att vara student är att man får träffa mycket nytt folk. Vi är 90 personer i vår klass, så man kan förstås inte umgås med alla, fast vi har ändå en bra sammanhållning. De flesta bor i närområdet, främst Göteborg, Alingsås och Borås.

Vad har du för förhoppningar om de två återstående åren av utbildningen?

- Jag vill förstås lära mig en massa, och få bredare kunskap om yrket. Fast det är också viktigt att ha roligt vid sidan om studierna. Jag är sekreterare i MOPEDs (Institutionen för pedagogiks studentförening red. anm) festkommitté DEPOM. Vi planerar att ha fest efter höstintroduktionen. Det brukar hjälpa till för en god sammanhållning.

Text och foto: Paulin Nande