Huvudmeny

2013-06-12 15:30

Våld mot funktionsnedsatta kvinnor – det finns, men märks inte


Vid ett seminarium på FoU Sjuhärad Välfärd i maj berättade doktorand Kerstin Kristensen om våld mot kvinnor. Forskning har visat att kvinnor med funktionsnedsättningar är mer utsatta för våld än kvinnor generellt – och att de kvinnor som har en intellektuell funktionsnedsättning är extremt våldsutsatta.

Både män och kvinnor utsätts för våld i nära relationer. Men i majoriteten av fallen är det män som utövar våld mot kvinnor. Kvinnor är alltså mer våldsutsatta än män, funktionsnedsatta kvinnor mer än andra kvinnor och mest utsatta är kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning.

Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra har därför blivit ett prioriterat område för regeringen. Det handlar bland annat om förändringar i lagstiftningen, som kommer att innebära att myndigheter runtom i landet får större ansvar att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Det i sin tur innebär att alla verksamheter måste se till att ha tillräckliga kunskaper för att kunna ge stöd till en våldsutsatt kvinna.

Bild på seminarium om våld mot kvinnor, vid FoU Sjuhärad Välfärd, i maj 2013 med doktorand Kerstin Kristensen.

Dessa frågor var i fokus på seminariet Det som inte märks, finns det? – om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning som FoU Sjuhärad Välfärd arrangerade den 7 maj. Föreläsare var Kerstin Kristensen, doktorand vid Nordic School of Public Health/Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg och utbildningsledare vid KvinnofridsAkademin. Hon har dessutom arbetat, både ideellt och professionellt, inom kvinnojoursverksamhet samt i projektet Dubbelt utsatt – fokus på kvinnor med funktionsnedsättning och utsatthet för våld.

Kerstin Kristensen talade om att mäns och kvinnors utsatthet sker på två olika arenor. Vore det funktionsnedsättningen som leder till våld skulle män med funktionsnedsättning vara lika utsatta som kvinnor. Det är de inte. Dessutom: Män som utsätter andra för våld försvarar sig ofta med att de själva varit utsatta för våld som barn. Men kvinnor blir oftast inte våldsutövare för att de varit utsatta som barn.

– Massmedia har också en viktig roll i hur mäns våld mot kvinnor framställs och bilden av en våldsutsatt kvinna kan förmedlas på olika vis, menar Kerstin Kristensen.
– Om tidningarna skriver att ett åtal lagts ned på grund av att kvinnan tagit tillbaka sin anmälan, förmedlar de en bild. En mer nyanserad bild framstår om de istället skriver att åtalet läggs ned, eftersom kvinnan inte kunnat bidra med tillräckligt underlag vid förhören för att åtal ska kunna väckas. Eftersom misshandel faller under allmänt åtal är det inte möjligt för kvinnan att ta tillbaka sin anmälan, förklarar Kerstin Kristensen.  

Hon talade också om provocerat respektive oprovocerat våld.
– Vad är provocerande och vem bestämmer det? Våldet kan aldrig vara någon annans ansvar än den som utövar våld. Och ingen blir tvingad att utöva våld. De flesta som utsätter sin kvinna för våld utsätter ingen annan för det.

Kvinnor som kommer till kvinnojourer berättar att de oftast får skulden för mannens våld emot dem. Mannens argument är ofta ”Om inte du hade gjort det och det, hade inte jag gjort så och så...”

Kerstin Kristensen förklarar att det handlar om något som brukar kallas ”våldets normaliseringsprocess”. Den innebär att kvinnorna vänjer sig vid situationerna som uppstår och så småningom inte reflekterar över vad de är med om.

I det sammanhanget är det viktigt att tänka på att män som utövar våld inte enbart är onda, menar Kerstin Kristensen. Männen har också kärleksfulla sidor som de visar sina kvinnor. I våldets normaliseringsprocess finns en växelverkan mellan kärlek och omtanke, kärleksfull kontroll, isolering och våld. Det blir naturligt för kvinnan att vara utsatt för våld och att uppleva att hon själv har skulden till det.

– Våld mot kvinnor är skambelagt och vårt samhälle skuldbelägger ofta den kvinna som blir utsatt, säger Kerstin Kristensen.

Det finns också flera olika sorters våld, påpekade hon: fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. Till det kan man också lägga försummelse – vilket inte är helt ovanligt när det gäller kvinnor med funktionsnedsättningar. Det kan bland annat innefatta:

  • Att inte få tillräckligt med mat eller för mycket mat,
  • att inte få hjälp med sin hygien eller få för mycket hjälp,
  • att inte få sina mediciner i tid och i rätt dos.

När en person är i beroendeställning sker något med maktförhållandet. Det är viktigt att personal som möter funktionsnedsatta kvinnor är medvetna om det.

– Och när välfärdssamhället krymper, vem hjälper då våldsutsatta kvinnor? Vem ska ge kvinnan assistans vid neddragningar av tid för personlig assistans, frågar sig Kerstin Kristensen.

Hon ger några råd till personal som möter en kvinna som de misstänker utsätts för våld.
– Det första du ska göra är att tala om dina misstankar och att du är bekymrad. Då förmedlar du att du sett vad hon är utsatt för och att du är beredd att tala om det. Även om kvinnan inte berättar något vid det tillfället, så sår du ett frö.
– Det är också viktigt att du inte tar ställning mot mannen och talar illa om honom tillsammans med kvinnan. Det är våldet du fördömer, inte människan som utövar det. Det är viktigt att ha i åtanke att kvinnan är i en beroendeställning gentemot mannen.


Fakta//Stödtelefon: Kvinnofridslinjen 020-50 50 50

En nationell stödtelefon för kvinnor som utsatts för hot och våld. Anhöriga eller vänner är också välkomna att ringa. Kvinnorfridslinjen har öppet dygnet runt och det är gratis att ringa, oavsett varifrån i Sverige samtalet rings. Samtalet syns inte på telefonräkningen.


Länkar till mer information om våld mot kvinnor:

www.kvinnofrid.nu
www.dubbeltutsatt.se
www.nck.uu.se


Länk till presentation från seminariet:

2013-05-07, Seminarium: Det som inte märks, finns det? 
Om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning


Text: Lisbeth Mensas och Pia Mattzon
Foto: Emma Ekstedt