Huvudmeny

2013-04-11 08:44

Etiska vårddilemman i stridsmiljö


Flera personer skadas av en bomb i Afghanistan. Två personer behöver hjälp omedelbart – en är svensk och en är afghan. Vem väljer du först? Och hur hanterar du sedan valet du gjort? Sådana här frågor sysselsätter Kristina Lundberg som är doktorand vid Högskolan i Borås. Vid den internationella PreHospenkonferensen 25-26 april föreläser hon på temat ”Är etiskt rätt prioriterad vård alltid moraliskt rätt?”.

Bild på Kristina Lundberg i Afghanistan.

Kristina Lundbergs forskningsprojekt ”Etiska och existentiella frågor inom vård i stridsmiljö” syftar till att förbättra förberedelserna för sjukvårdspersonal som ska ut på internationellt uppdrag. Till de etiska frågorna hör bland annat i vilken ordning man prioriterar bland personer som behöver vård.

– Det kan också handla om att man måste vara beredd att skjuta någon i en stridssituation eller om hur det känns att döda en människa.

PreHospenkonferensen 25-26 april 2013
PreHospenkonferensen vänder sig till vårdpersonal inom bland annat larmcentraler, ambulans, primärvård, kommunal hälso- och sjukvård och akutmottagning, det vill säga de som utför det patientnära vårdarbetet. Årets konferens ”Prehospital vård för att värna om patientens hälsa” blir den sjätte i ordningen. Konferensen hålls vart tredje år.
Arrangör för konferensen är Kunskapscentrum PreHospen vid Högskolan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap. PreHospen är Sveriges och Nordens främsta prehospitala kunskapscentrum. Det rankas även som ett av Europas främsta när det gäller vårdvetenskaplig forskning inom det prehospitala området.
Mer information och program: www.prehospenkonferensen.se

Kristina Lundberg har en bakgrund som präst i Svenska Kyrkan och kom i maj 2012 hem från en sex månader lång tjänstgöring som pastor i Afghanistan. Väl hemma bytte hon bana – till att bli doktorand. Erfarenheterna från Afghanistan tar hon med sig i forskningsarbetet.

I sin forskning intervjuar Kristina läkare, sjuksköterskor och militära sjukvårdare som alla varit ute i stridsmiljöer, många i Afghanistan, men också i andra länder. Projektet pågår fram till 2017. En reflektion från arbetet är avsaknaden av samtal kring döden.

– Vi pratar alldeles för lite om döden. Och om att döda. Man pratar om att oskadliggöra insurgenter eller hejda fienden, inte om att skjuta människor. Jag tror att det är bra att man sätter ord på att det faktiskt handlar om människor, avslutar Kristina Lundberg.

Text: Helena Lindh och Ida Borenstein
Foto: Jan-Erik Andersson