Huvudmeny
Lärarstudenter på skolgården på Ekarängskolan

2013-12-18 11:38

Från Murang'a i Kenya till Hulta ängar i Borås


På Ekarängsskolan i Borås gör de kenyanska lärarstudenterna Wyckliff Odoyo och Dishon Kamau en del av sin praktik. När jag träffar dem har de precis avslutat en dag i klassrummet.

– Jag gillar praktiken här på Ekarängsskolan, det är ett bra upplägg. Man får möjlighet att turas om med de erfarna handledarna, imitera och testa. Efteråt kan man diskutera, varför gjorde man så, vad gav det för resultat, vad kan man lära sig av det? Säger Dishon Kamau.

Kamau och Odoyo är i Borås för en termins utbyte under sina studier till grundlärare i Kenya. De ska kunna undervisa i de flesta ämnen när de blir färdiga lärare, här i Sverige läser de en kurs i engelsk didaktik tillsammans med studenter på lärarprogrammet. Deras lärosäte, Murang'a Teachers College några timmar från Nairobi, och Högskolan i Borås har ett upparbetat samarbete. Det är sjunde året lärare och elever åker mellan skolorna i de båda länderna.

– Vi har praktik i utbildningen i Kenya också. Det fungerar lite annorlunda. Först gör vi planeringar för veckan och de enskilda lektionerna. De måste sedan godkännas av lärarutbildarna innan det får användas. Men varken lärarutbildarna eller lärarna själva är med i klassrummet när man gör sin praktik, man är ensam med klassen, säger Kamau. 

– De ser efter så att ens planering uppfyller kraven på effektivitet, att innehållet överensstämmer med innehållet i kursplanen. Sedan är allt ett slags test – klarar man att ta ansvaret? Praktiken utmynnar i en rapport om hur väl man klarat sin praktik – ledarskap, kunskapsinnehåll, bemötande, hur man löst allt runtomkring. Kontrollanter från vårt lärosäte kan också göra överraskningsbesök. Det säger Wyckliff Odoyo.

Uppskattade gäster

När jag vill ta en bild på de gästande lärarna är de plötsligt inte ensamma i kamerans sökare. En grupp elever som just slutat för dagen frågar om det är för tidningen och om de får vara med på bild. Det är tydligt att de är uppskattade på skolan, och flera yngre elever vi träffar berättar stolt om sina kunskaper i engelska. Kunskaper som underlättar kommunikationen med de gästande lärarstudenterna. Vi tar några extra gruppbilder till den rapport som Odoyo och Kamau skriver om likheter och skillnader mellan skola och utbildning i Kenya och Sverige. De har tänkt mycket på det området och vill gärna dela med sig av sina tankar. 

Utbyte är något väldigt positivt, säger de, att få nya intryck och inspireras. Kanske borde svenska och kenyanska skolpolitiker också åka på utbyte? Båda länderna har att lära av en sådan resa tycker de. 

Själva har de varvat sin praktik på Ekarängsskolan och studierna i didaktik med studiebesök på andra skolor i Borås. Bland annat en Montessoriskola. Lärarstudenterna säger att de influerats av tiden i Sverige, av pedagogiken och klassrumsklimatet. Sina lärdomar vill de ta med i sitt fortsatta arbete som lärare.

Särskilt positivt med idrott och slöjd

– Skolor i Kenya och Sverige skiljer sig helt klart åt, säger Wyckliff Odoyo. De ser annorlunda ut och fungerar annorlunda. Här verkar studenterna mer fria, det är mer demokratiskt i klassrummet. De räcker upp handen hela tiden och vill prata. Lärarna är seriösa och vänliga, stämningen är respektfull. 

– Samtidigt finns det så väldigt olika skolor i Kenya, säger Dishon Kamau. Det finns alla sorter. Det finns skolor som är bättre och lyckas bättre än svenska skolor, och det finns de som är sämre. Det finns också väldigt olika bra lärare. Därför tror jag Sverige och Kenya skulle kunna lära mycket av varandra på skolpolitisk nivå. Den främsta skillnaden mellan ländernas skolor är fattigdomen. Man kan inte studera så bra om man är hungrig och inte vet om man får äta ordentligt. 

– Politiken är också annorlunda, plötsligt ändras läroplan och kursplaner och det blir ingen kontinuitet, fortsätter Kamau. Och så är det lärarstrejker då och då både på skolor och universitet. Slutligen är språket en fråga - man läser på sitt modersmål fram till klass 4 när allt plötsligt ska vara på engelska. Då är man inte så duktig på engelska och det blir svårt att hänga med och att våga prata.

En stor skillnad som de återkommer till är den mellan svensk och kenyansk pedagogik. Allt är mer abstrakt i Kenya. Mycket mer teoretiskt. Undervisning i slöjd och idrott handlar mer om att titta på hur man gör än att göra. Målet är snarare att klara ett skriftligt prov än att lyckas med något och ofta saknas rätt utrustning för ändamålet. Här på Ekarängsskolan har de inspirerats av hur man lär ut matematik och språk med exempel och övningar. Man arbetar också  ämnesöverskridande, något de ser som väldigt positivt.

– Jag tror man lär sig mycket av det positiva och demokratiska vi ser här i en svensk skola i slöjdämnen och idrott och hälsa. Man rör sig tillsammans, gör saker, lär sig samarbeta. Det är en sak som inte är samma i Kenya. Allt är mer teoretiskt, till och med idrottsundervisningen är teoretisk, avslutar Wyckliff Odoyo.  

Text och foto: Martin Karlsson