Huvudmeny

2014-05-27 14:17

Intensivvårdsrummets betydelse för vårdande och välbefinnande


Spelar det någon roll var man vårdas? Ja, säger intensivvårdssköterskan och doktoranden Sepideh Olausson som ägnat de senaste sju åren till att studera vad utformningen av patientrummen på intensivvårdsavdelningar har för betydelse för vårdande och välbefinnande hos patienter, närstående och personal.

Studierna har genomförts på tre olika intensivvårdsavdelningar i Sverige, där det bedrivs allmän intensivvård av vuxna patienter.

Spikning Sepideh


- Det objektiva intensivvårdsrummet kan mätas, kategoriseras och bedömas ur funktionella egenskaper. Men detta säger inget om hur rummet upplevs och vilken betydelse det har för vårdandet samt för de personer som bebor platsen och rummet, säger Sepideh Olausson i förordet på sin avhandling och fortsätter:Intensivvårdsrummet är ett komplext fenomen att studera, eftersom det inte bara är en plats för vård och behandling av jättesvårt sjuka patienter utan också en arbetsplats där specialistutbildad personal arbetar i en högteknologisk miljö. Det ska också vara den plats där närstående besöker sina svårt sjuka anhöriga eller närstående.

-          Intensivvårdsrummets karaktär väcker frågan om vad ett rum, egentligen är? Hur är det att vårdas där tillsammans med andra främmande och svårt sjuka människor? Hur är det att vårda dessa patienter och hur är det att vaka över någon på en sådan plats? Med utgångspunkt från detta kan det levda rummets betydelse för vårdandet inte beskrivas på annat sätt än att inta ett inifrån perspektiv. Det levda rummet, upplevelsen av intensivvårdsrummet, är därför avhandlingens fokus.

Under sju års tid har Sepideh Olausson studerat frågan utifrån personalens, patientens och närståendes perspektiv med hjälp av photovoice metoden (kombination av bilder tagna av forskningspersoner och forskningsintervjuer). Tisdagen den 27 maj spikade hon sin avhandling på Högskolan i Borås.

Ett exempel på problematik som är gemensam för alla tre grupperna hon studerar i avhandlingen är bristen på integritet i patientrummet på intensivvårdsavdelningen. Vård i stora, öppna fler bäddssalar äventyrar och försvårar sekretess och andra känsliga uppgifter.

-          Dessutom får intensivvårdspatienter aldrig den vila de skulle, eftersom miljön är så fruktansvärt stökig, säger Sepideh och fortsätter:

– Rummen är utformade på ett sätt där allt ska vara synligt, alla ser och hör allt. Du kan ju tänka dig hur det att vara jättesvårt sjuk, befinna sig i en dvala och vårdas tillsammans med andra jättesjuka patienter i samma rum. Jag studerar inte samband i min avhandling, men där kan jag säga att forskningslitteraturen föreslår ett direkt samband mellan visualisering och dödlighet, för man måste kunna se patienten för att kunna bedöma patientens tillstånd i tid. Ser man dem inte och har inte full koll är det stor risk att man missar försämringar, menar Sepideh. Detta gör ju att draperierna inte används  i den utsträckning de borde för då ser de ju inte de andra patientera. Det väcker ju många etiska frågor.

På fredagen den 13 juni, 2014 kl 10.30 disputerar Sepideh Olausson med avhandlingen ”Intensivvårdsrummets betydelse för vårdande och välbefinnande -patienters, närståendes och vårdpersonalens perspektiv” i Växjö på Linnéuniversitetet, sal Wicksell. 

– Ingen har någon riktig plats. Närstående har ingenstans att vara, de vill gärna vara där men inte störa vården, personalen vill i sin tur bjuda in närstående i ganska stor utsträckning för många vet att det är viktigt för svårt sjuka att ha en närstående som kan stödja dem och kan hålla dem i handen på plats. Men det är svårt att bereda dem plats, det är extremt fysiskt trångt. Och då måste sjuksköterskorna prioritera mellan sina medicinska uppgifter och det som gynnar patientens välbefinnande. Jag menar att det inte skulle behöva vara så. Idag skulle vi kunna göra både och, säger Sepideh Olausson.

Text och bild: Eva-Lotta Andersson