Huvudmeny
Sunil Kumar Ramamoorthy

2015-06-10 08:00

Ung doktorand gör kompositer av trämassa och sjukhuslakan


Med råmaterial som gamla sjukhuslakan och trämassa har Sunil Kumar Ramamoorthy vid Högskolan i Borås skapat superstarka kompositmaterial. De är nästan helt förnyelsebara och klarar hållbarhetskrav för exempelvis bildörrar med råge. Och de luktar inte hö.

Sunil Kumar Ramamoorthy har utgått från kasserade sjukhustextilier, andra textila material och svensk trämassa. Han har dränkt in detta biologiska material med bioplaster, som gjorts av till exempel sojabönsolja. Med hjälp av hetta och tryck har ämnena bundits ihop till mycket hållfasta kompositmaterial.

– Detta är något som jag tror investerare och industrier letar efter, säger han. Styrkan överträffar till och med många befintliga kompositmaterial, men de här är förnyelsebara! Den kombinationen är inte så vanlig.

Nya bilen ska inte lukta hö

Han berättar att det inte är något nytt att göra kompositmaterial som är biologiskt nedbrytbara, det har funnits i decennier. Men de har inte alltid varit så bra.

– Kvaliteten har varierat mycket och man har inte varit säker på att få samma hållfasthet ens när man använt samma material, säger Sunil Kumar Ramamoorthy. Det beror bland annat på att man inte har preciserat vilka delar av en växt som används, eller var den ska ha vuxit. Ett annat problem har varit att biokompositer, som materialen kallas, ofta gjorts av jute, hampa eller lin och de har luktat ungefär som hö. Det uppskattas inte av personer som köper en ny bil, för de vill att det ska lukta på ett speciellt och lite plastaktigt sätt i bilkupén. Definitivt inte hö!

Fakta
Avhandlingen: Properties and Performance of Regenerated Cellulose Thermoset BioComposites
Av: doktoranden Sunil Kumar Ramamoorthy
Vid: Högskolan i Borås
Huvudhandledare: professor Mikael Skrifvars
Disputation: 12 juni 2015, kl 10, rum D207, Högskolan i Borås, Allégatan 1

Nu är dessa problem lösta. Genom att använda restprodukter från massaindustrin, men styra exakt vilka delar av träden man vill ha, går det att skapa biokompositer med förutsebara egenskaper och jämn kvalitet. Dessa råmaterial kräver inte heller några bekämpningsmedel. Dessutom blir doften från den slutliga kompositen inte alls hö-aktig, utan mer plastig, berättar Sunil Kumar Ramamoorthy.

Använt kasserade textilier

En annan finess med hans arbete är att han har tagit vara på den möda som lagts ner på att placera textila fibrer i viss ordning, som i en vävd produkt. Ett tvätteri har levererat kasserade textilier från sjukhusmiljö, som lakan och filtar, till honom. Dessa har han också dränkt in i bioplaster och härdat med värme och tryck till avsevärd styrka och hållfasthet.

– Det är ju mycket bättre att använda material som finns i stället för att bara elda upp det när det kasseras.

Han är mycket nöjd med de produkter som doktorandarbetet har resulterat i, och han har belönats med stipendier, tidningsartiklar och förfrågningar om föreläsningar från flera olika håll.

– Jag försöker sprida information om detta så mycket som möjligt och berätta vad vi håller på med här på Högskolan i Borås, säger han. Bland annat har jag varit i USA, Finland och i mitt hemland Indien och föreläst.

Han berättar att intresset för den här typen av material, som bland annat kan användas inom byggsektorn och i bilar, är stort runt om i världen och att olika lokala råmaterial kan användas. Biokompositer kan exempelvis vara en ny nisch för den svenska massaindustrin.

Sunil Kumar Ramamoorthy har nu studerat i Sverige i sex år och han beskriver sig som väldigt nyfiken, vetgirig och intresserad av att ständigt lära sig mer.

– Jag är med mina 27 år en av de yngsta att doktorera vid Högskolan i Borås, säger han. Det gör att jag har gott om tid på mig att gå vidare och utvecklas och förkovra mig mycket mer.

Text och foto: Lena M Fredriksson