Huvudmeny

2015-11-02 16:02

Förskollärarstudenter gör fulmonster – rör om i värderingsgrytan


Vad händer när man vänder på begreppen, när fult blir fint? Det undersöker förskollärarstudenter i termin tre vid Högskolan i Borås genom att skapa prestigelösa figurer i tyg, så kallade fulmonster.

I salen på våning fyra produceras fulmonster som en del i ett temaarbete. Under en dag får grupper om fem, sex personer skapa ett monster utifrån valda teman. Syftet är att sänka ribban, vända på begreppen fult och fint och slå ner på tempot. Skapandet utan krav kan vara befriande.

– Vad ful din blir, härligt, säger Mats Andersson, lärare i pedagogik, med en uppskattande ton till studenten Ida Larsson som gör en lilagrön gänglig mjukisfilur med inspiration från Mulle Meck.

– Det är skönt att gå ifrån det fina, alla krav och bara skapa, svarar hon och fortsätter stoppa vadd i filurens långsmala armar.

Finns inget rätt eller fel

Ida Larsson berättar att det ändå är ganska svårt att göra någonting fult, att göra fint sitter så djupt rotat.

– Men egentligen finns inget rätt eller fel och det är en pedagogik vi kan ta med oss till förskolan, säger hon och får medhåll från pluggkompisen Alexandra Cort som konstaterar:

– Klarar man själv att skapa utifrån sin egen fantasi blir det lättare att få barnen att släppa loss sin kreativitet och tänka utanför boxen.

Alexandra skapar med sin grupp på temat bondgård, deras monster ska föreställa en ko men ser mest ut som en grå klump med röda stora ögon. I stoppningen placerar hon en doft för att barn med synskador ska kunna ta del av monstret med fler sinnen.

Mångfald, genus och hållbarhet

Läraren Mats Andersson berättar mer.

– Ingången är att det ska vara inkluderande och att så många sinnen som möjligt ska aktiveras. Det kan handla om ljud som rassel och prassel, doft- och känselupplevelser. Barn med speciella behov eller barn som har haft en svår uppväxt kan gå igång på den här typen av stimuli. Det kan skapa trygghet och plötsligt blir monstret snällt. Det fula blir fint, säger han.

Vidare arbetar han tillsammans med studenterna med barns rätt att skapa, genusfrågor – könlöst eller kvinnliga vs. manliga monster – och hållbar utveckling när det kommer till materialval.

– Jag kan såklart inte göra mig av med mitt monster, det får följa med till förskolan där jag jobbar. Barnen kommer tycka att det är jätteroligt, avslutar Ida Larsson.

Text och bild: Rebecca Lindholm