Huvudmeny

2015-11-02 08:00

Hej forskare! Hur utövar man politik på kulturen?


Linnéa Lindsköld forskar om hur kvalitetsbegreppet används i kulturpolitik. I framtiden drömmer hon om att studera hur läsning blir föremål för politiken, men livet som forskare är en ständig jakt på externa pengar och forskningen blir bara av om hon hittar en finansiär, något som hon tycker missgynnar forskningen.

Vad handlar din forskning om? Linnéa Lindsköld

– Min avhandling handlar om hur begreppet konstnärlig kvalitet används i litteraturpolitikutövning. Kultur för tankarna till estetik, kreativitet och det fria. Medan politik handlar om fördelning av pengar och byråkrati, där uppstår en intressekonflikt. Jag forskar om hur man utövar politik på ett område som vill vara fritt. Till exempel har jag studerat litteraturstödet och hur debatten om stödet har förändrats över tid.

Varför blev du forskare?

– Från början visste jag inte ens att forskning och kulturpolitik fanns. Det var när jag började på bibliotekarieutbildningen på Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås som jag förstod det. Men jag har alltid varit intresserad av frågor om makt och hur saker och ting hänger ihop.

Hur ser ditt drömprojekt ut?

– Jag vill tillsammans med två kollegor forska om läsande som politiskt objekt under hundra år. Läsning har alltid varit ett föremål för politik, men på olika sätt. I dag tycker politikerna att det är jätteviktigt att barn och unga läser. Men för att förstå varför debatten ser ut som den gör behöver vi veta dess historia. Jag vill ta reda på vad politiker tyckt att vi ska läsa, vad vi inte ska läsa, varför vi ska läsa och i vilken form vi ska läsa.

Har du någon förebild inom forskningen?

– Min största förebild är Jenny Johannisson som är docent och vicerektor för forskning här på högskolan. Hon var min biträdande handledare när jag skrev min avhandling och är väldigt bra på att läsa texter, ge kommentarer och har en analytisk skärpa som är inspirerande.

Har du stött på några fördomar som forskare?

– När man forskar om kultur är det många kulturaktörer som tror att forskaren bara uttrycker sig krångligt utan att förstå eller att ha något att säga. Därför är det viktigt att vara tydlig och transparent och sträva efter att göra sig förstådd. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänka.

Linnéa Lindsköld
- Är universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås.
- Doktorerade 2013 med avhandlingen ”Betydelsen av kvalitet – En studie av diskursen om statens stöd till ny, svensk skönlitteratur 1975-2009”.
- Undervisar i kurser om kulturpolitik, litteratur och vetenskapsteori och forskningsmetoder.
- Gillar djur och att bada i havet.
- Tycker mindre om när 100-bussen till och från Göteborg inte kommer och att det blivit svårare att få finansiering till forskning.
- En gång i månaden sitter Linnéa i kulturpanelen i P4 Sjuhärad och pratar om aktuella kulturhändelser.

Vad är det svåraste med att vara forskare?

– Jakten på pengar, som forskare måste man hitta pengar utifrån. Dessutom ställs krav på att det ska gå att mäta kvaliteten på forskningen på ett kvantitativt sätt. Det gynnar inte forskningen utan är kvävande istället för uppmuntrande. Det är också svårt att bolla att vara både lärare och forskare. Det är viktigt att undervisa men undervisning tar mycket tid, det är svårt att hinna med allting.

Vad hade du jobbat med om du inte blev forskare?

– Det är svårt att säga. Jag började plugga till bibliotekarie 2006. År 2008 började jag min forskarutbildning och 2013 disputerade jag. Jag fyller 30 i år. Det är svårt att tänka sig något annat utanför Bibliotekshögskolan. Men eftersom jag är utbildad till bibliotekarie så får jag nog säga det.

Vad gör du på fritiden?

– Jag yogar jättemycket och läser skönlitteratur. Jag har precis läst färdigt ”Kruka. En biografi om Suzanne Brøgger”. Den rekommenderar jag varmt.



Text: Anna Kjellsson
Foto: Linnéa Lindsköld