Huvudmeny
Simuleringsövning

2015-01-13 11:08

Visioner för simulering


Ett simuleringscenter med rum anpassade för olika scenarier. Personal som ägnar sig enbart åt att ställa i ordning dockor, programmera dem och rigga de olika casen. Och en tjänst där lärarna kan beställa simuleringar utifrån de pedagogiska målen och inte själva behöver lära sig teknik och tillvägagångssätt. Det är drömmen för lärare vid sjuksköterskeprogrammen.

I dagsläget sker mycket av utbildningen vid sjuksköterskeprogrammet på grundnivå teoretiskt. Studenterna har ett simuleringstillfälle. Utöver det sätter man sin förhoppning till att den VFU (verksamhetsförlagd utbildning) studenterna genomför, ska ge dem tillräcklig träning.

Magnus Hagiwara– Med fler simuleringar kan högskolan garantera att våra studenter har stött på olika scenarier och är tränade för sitt yrke, säger Magnus Hagiwara, en av lärarna på sjuksköterskeutbildningarna, vid Högskolan i Borås.

Anders Sterner, också lärare på sjuksköterskeutbildningarna, har nyligen genomfört två simuleringsprojekt med nio studenter som går i termin tre på Sjuksköterskeutbildningen. Och studenterna är väldigt nöjda. I projektet har studenterna fått träna på simuleringsdocka i tre scenarier: hemsjukvårdspatrull, ortopedavdelning och ambulans.

I utbildningen av ambulanssjuksköterskor har simulering använts sedan 2006. Även utbildningarna inom intensivvård och anestesisjukvård har simulerat i ett antal år. Högskolan har tre simuleringsdockor, två avancerade och en som inte är riktigt lika avancerad.

Anders Sterner– Det är speciellt för studenterna att träna på en docka som exempelvis har puls och andningsfrekvens. Det går aldrig att få en människa att framkalla de symptomen, säger Anders Sterner.

Dockan har mikrofon så en person kan sitta i ett annat rum och med hjälp av webbkamera se vad som händer i rummet. Genom mikrofonen kan personen tala genom dockans huvud så att dockan reagerar på det som händer.

Vill utveckla och utöka simuleringarna

Anders Sterner och Magnus Hagiwara har visioner kring att implementera simulering i flera kurser. De drömmer om ett simuleringsrum, och i förlängningen ett simuleringscenter, där rummet anpassas utifrån det case som ska tränas. Det kan vara allt från hemmiljö till en ambulanshytt. 

Idag använder de delar av ett vårdrum som de försöker anpassa så gott det går till övningen. I ett forskningssamarbete med Högskolan i Skövde har de sett hur man kan projicera bilder på väggar för att öka verklighetskänslan.

–Det är enbart fantasin som sätter gränser för vad man kan projicera, säger Anders Sterner.

Och det är inte bara akuta sjukdomsfall som kan simuleras.

– Vi skulle kunna lägga in etiska dilemman som rasism och sexism. Eller göra omvårdnadssimuleringar där studenterna får tvätta patienten, byta sängkläder och där man tränar bemötande om exempelvis en patient har kissat ner sig. Det går också att träna kommunikation, pedagogik och vårdande, säger Ander Sterner.

All simulering är dock resurskrävande. Det behövs en person som sköter dockorna och en övningsledare som ger den feedback dockan inte kan ge exempelvis utseende och temperatur.

– Och det kanske allra viktigaste är reflektionen efteråt, att den är strukturerad och att personen som leder den vet hur den ska gå till, säger Magnus Hagiwara.

Nu hoppas Anders Sterner och Magnus Hagiwara att det kan avsättas en tjänst på 50 procent delat på två personer som enbart arbetar med simuleringar. De tror att det kan vara starten på fler och bättre simuleringar.

– Vi har hög kompetens på akademin, det gäller bara att vi ska komma igång, säger Magnus Hagiwara.

Fler nyheter inom området Människan i vården

Text: Anna Kjellsson
Bild: Anders Jonsson
Porträtt: Martin Karlsson/Henrik Bengtsson