Huvudmeny
Anders Persson

2015-07-14 08:00

Återvinning av polyester – framtidens lösning för textilbranschen


Växande fiberbrist och växande befolkning – textilbranschen behöver nya miljövänliga alternativ till bomull. Anders Persson, forskare och lärare i textilteknologi vid Högskolan i Borås, kan ha en lösning på problematiken. Läs om mannen som hungrar efter kunskap och en grönare värld.

Varje dag tar Anders Persson bussen från Göteborg till Borås. Här ses vi en tidig torsdagsmorgon. Sömniga medresenärer slår sig ner intill men verkar spetsa öronen när Anders börjar berätta om sitt forskningsprojekt.Anders Persson
Drömmer om:
Förhoppningsvis inte om examinationer under semestern
Vågar: Visa mig okunnig – men beredd att ta reda på hur det ligger till
När jag inte forskar: Undervisar jag eller söker golfsvingens kärna
Gör mig glad: Vetgiriga och engagerade studenter
Fiktiv drömmiddagsgäst: Ben Hogan

– Nu bor det runt sju miljarder människor på jorden, år 2050 tror man att den siffran är nio miljarder, säger Anders och veckar pannan. Prognosen visar att dagens 90 miljoner ton textilfiber, som vi gör av med varje år, kommer öka till 240 miljoner ton. Glappet mellan tillgång och efterfrågan, vad fyller man det med?

– Lösningen på kort sikt kommer sannolikt att bli blandningar med bomull eller regenatfiber, som Viskos och Lyocell, som drygas ut med syntetfiber, svarar han på sin egen fråga. Det är lätt att öka produktionen av syntetfiber till skillnad från andra fiber.

Nytt sätt att återvinna polyester
Syntetfiber kanske inte klingar grönt, men det kan de vara om de återvinns på rätt sätt. Det är framförallt syntetfibern polyester som ligger under Anders lupp.

– Det tillgängliga alternativet för återvinning av polyesterfibrer är att depolymerisera dem, att man går tillbaks till monomererna – byggklossarna – som man gjorde polymeren polyester av och sedan gör ny polymer av de gamla byggklossarna. Detta innebär att man kastar bort en väldigt stor del av dess förädlingsvärde. Om man istället kan smälta ner fibrerna och samtidigt göra en mindre kemisk modifiering kan mycket av förädlingsvärdet behållas, det är det jag vill göra.

Vad leder det till?
– Den modifierade polyestern får helt nya egenskaper, bland annat får den lägre smältpunkt. Gör man fibrer av den modifierade polyestern och blandar den med konventionella polyesterfibrer så kan den modifierade polyestern binda samman materialet om det varmpressas vid en temperatur över den modifierades men under den konventionella polyesterns smältpunkt. På så vis får man till ett väldigt slitstarkt material som kan användas inom industrin eller till möbeltillverkning. Då har jag förlängt fiberns livslängd med cirka 20 år, bara det i sig är fint.

På det här sättet får textilbranschen ett miljövänligare alternativ till bomull.

– Jag tror att det här är helt rätt nu, att det finns en efterfrågan för sådana här lösningar. Vi måste få till en mer hållbar materialtillverkning.

”Det gäller att släppa loss den kreativiteten”
Nästan 50 minuter har passerat sedan bussens avfärd från Göteborg och Borås är i sikte. Anders berättar hur det är att vara forskare och lärare. Själv känner han sig mer hemma i lärarrollen och tycker att forskningen kommer på köpet.

­Att vara universitetslärare utan att forska blir rätt torftigt. Jag gillar att lära mig nya saker, det är ju det högskolan handlar om. Jag vill vara en engagerad lärare som får studenterna att brinna för det de gör. Då finner de egna vägar och hittar ny kunskap som man inte själv skulle göra. Det gäller att släppa loss den kreativiteten, det är roligt! 

Text: Rebecca Lindholm
Bild: Suss Wilén