Huvudmeny

2015-07-02 07:30

Unikt perspektiv på vården i forskning och utbildning


Det finns ett missnöje bland patienter med det bemötande de får i vården, de känner sig inte sedda eller hörda. En lösning på detta är att vården anpassas till patientens unika förutsättningar, förförståelser och fördomar – det lär sig studenterna vid Högskolan i Borås. Här bedrivs också Sverigeunik forskning om lärande inom vården.

I höst skickar Högskolan i Borås in en ansökan om rättigheter att examinera på forskarnivå inom vård. Centralt i ansökan är bl.a. lärandefrågor och existentiella frågor i vården. Lärare och forskare vill skapa kunskap om vad sjukdom och lidande betyder för patienter och närstående.

För att göra det måste man utgå från att alla människor är sin egen livsvärld med erfarenheter, förförståelser och fördomar. För att kunna vårda utifrån det perspektivet måste sjuksköterskan vara öppen för patientens berättelse.

Margareta Ekebergh– Det här sker på ett professionellt sätt så att hon får förståelse för hur sjukdomen påverkar patienten i sin vardag, säger Margareta Ekebergh, professor i vårdvetenskap.

Hon har arbetat som forskare och lärare vid sjuksköterskeutbildningen vid Högskolan i Borås sedan utbildningen var ny, och hon har sett att det finns en tradition i vården som objektifierar patienten.

Hon berättar att sjuksköterskor vårdar och undervisar patienter utifrån generella vårdplaner och checklistor för olika sjukdomsdiagnoser. Patienter med exempelvis en diabetesdiagnos får samma information om symptom, problem och behandling, oavsett vem människan är. Man ser lärandet, alltså patientundervisningen och patientinformationen, som något generaliserbart. Dessutom ser man det också som något separat från vårdandet.

– Men sjuksköterskan måste ta reda på hur sjukdomen påverkar just den här patienten och dennes vardag. Först då kan vi verkligen hjälpa patienten och patienten kan lära sig att leva med sin sjukdom.

Lärande en stor del av vårdandet

Men det gäller att studera inte bara patienters utan även studenters, vårdares och närståendes erfarenheter, upplevelser och uppfattningar.

Ny forskning visar att lärande och vårdande går att förena. Oavsett om det är patienten eller vårdaren som lär sig. En ny doktorsavhandling från Högskolan i Borås och Linnéuniversitet av Niklas Andersson, visar att lärandet börjar så fort sjuksköterskan och patienten möts. Patienten lär sig av sjuksköterskan och hon lär sig av patienten. Och trots att det finns en viss risk att låta sig vårdas av sjuksköterskestudenter så ser patienterna det som ett slags vårdande när studenten har tid att lyssna.

Ett annat exempel där lärande blir ett komplement till den medicinska vården visas i ett forskningsprojekt som bedrivs i samarbete mellan högskolorna i Borås och Skövde. Där får äldre patienter med smärta lära sig att hämta kraft och energi genom samtal. Projektet heter KRAFT-givande samtal.

– Vi har utbildat sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster i att ge kraftgivande samtal, som är forskningsbaserat. Patienterna får träffa vårdaren en till två gånger i veckan och prata om sina känslor, upplevelser samt svårigheter och hur de ser på sin vardag. Ett konkret resultat av projektet är att antalet telefonsamtal till hemsjukvården har minskat. Vi kommer nu gå vidare med nya studier i Borås och Skövde, säger Margareta Ekebergh.

Hon hoppas att kraftgivandesamtal ska bli en permanent modell att arbeta utifrån.

Reflektion nyckeln till lärande

När Margareta Ekebergh började arbeta som lärare på sjuksköterskeutbildningen i Borås var gapet stort mellan teori och praktik. Teorin blev som en kunskapsklump man la på en hylla och aldrig använde medan det var i praktiken de lärde sig hur man gjorde.

– Det fanns aldrig möjlighet att få ihop dessa två. Det har jag arbetat med sedan dess. Teori och praxiskunskap ska sammanflätas tillsammans med den lärandes livsvärld, det vill säga den förståelse och erfarenhet som den lärande har av det som ska läras. Lärandet är på detta sätt subjektivt och sker bäst genom reflektion, reflektion är navet i lärandeprocessen oavsett vem som ska lära sig något i vården och inom vårdvetenskap, säger hon.

På grund av det har Margareta Ekebergh startat upp reflektionsseminarier i utbildningen. Genom att det i varje kurs ingår sådana seminarier utvecklar studenter förståelse för det de lär sig, både vad gäller teoretiska kunskaper och praxiskunskaper samt hur dessa kunskaper hör ihop, vilket gör att de kan tillämpa kunskaperna på bättre sätt i vårdsituationer. Även simulering och vårdpraktik är bra sätt för att sammanfläta kunskaper, men det kräver att det ingår reflexion även i dessa moment.

– Genom simuleringsövningar kan studenter pröva och känna hur det är i patientsituationer och de lär sig bemötande tillsammans med vårdteknik av olika slag. Då sammanfaller vårdandet och lärandet, säger hon.

Mindre missnöje med vården

Genom att studenterna lär sig att vårda ur ett livsvärldsperspektiv, baserat på den senaste forskningen inom området, tror Margareta Ekebergh att det missnöje som finns nu kommer att minska.

– Det funkar inte att sjuksköterskan står och mässar eller behandlar patienten som ett barn. Genom att vi utbildar nästa generations sjuksköterskor i ett annat förhållningssätt hoppas jag att patienterna kommer att känna sig hörda och sedda.

Fler nyheter inom området Människan i vården

Text: Anna Kjellsson
Foto: Ulf Nilsson