Huvudmeny

2015-03-18 08:00

Positivt utbyte mellan mentor och adept


Alla kandidatstudenter på bibliotekarieprogrammet erbjuds möjligheten att ha en mentor från någon biblioteksverksamhet under utbildningens sista tre terminer. Men hur är det att ha en mentor? Och att vara mentor? Här kommer svar från några som har testat.

Adepten:

Einar Hannerz blev färdig med sin utbildning förra året och är nu bibliotekarie på ett folkbibliotek i Österåker. Han var en av dem som nappade på erbjudandet om att ha en mentor.

Einar Hannerz

– Först tänkte jag att det kunde vara bra för att få lite kontakter i bibliotekarievärlden, säger han. Jag ville gärna att min mentor skulle arbeta i Stockholmsområdet, eftersom jag tänkte flytta tillbaka till Stockholm efter utbildningen.

Han och två andra studenter fick samma mentor, och de träffades första gången under en uppstartsdag på Högskolan i Borås, då alla mentorer och adepter deltog. Därefter planerade de sina träffar själva.

– Det visade sig vara väldigt givande att få inblick i den praktiska verkligheten i yrket, säger Einar Hannerz. Jag blev bättre förberedd och visste mer vad jag hade att vänta när jag skulle ut och jobba. Faktiskt har kontakterna med mentorn bidragit till att jag själv ville börja jobba på ett folkbibliotek.

Eftersom mentorn arbetar i Stockholm var det svårt med spontana träffar. Men när det blev dags för en så kallad auskultationsvecka, när studenterna skulle studera bibliotekarieverksamheten ute på arbetsplatser, passade Einar på att göra den på biblioteket vid Medborgarplatsen, där mentorn finns. Vid andra Stockholmsbesök brukade han också hälsa på.

Träffarna var informella och han fick mycket nyttig information, till exempel om hur det är att arbeta i en organisation som en kommun, som är väldigt stor och där verksamheten är politiskt styrd.

– Jag skulle absolut rekommendera andra att skaffa sig en mentor, gärna inom det område de har tänkt jobba. Det ger mycket konkret kunskap och inblickar som man inte kan få på utbildningen.

Ann-Christin KarlénMentorn:

Ann-Christin Karlén är företagsbibliotekarie på advokatfirman Vinge i Göteborg. Hon lämnade Högskolan i Borås år 2001 och är nu mentor för första gången, sedan ett år tillbaka.

– Jag tycker det är roligt att hålla kontakten med högskolan och med studenter, så jag har tidigare tagit emot en hel del studiebesök från utbildningen och på andra sätt hållit kontakten med högskolan, säger hon. Flera kollegor har berättat om sina positiva erfarenheter av att vara mentorer, och därför ville jag testa.

Till att börja med fick hon två adepter, men en av dem hoppade av utbildningen efter en tid, så nu har hon en enda adept.

De träffades första gången på uppstartsdagen på Högskolan i Borås, då det bland annat förelästes om mentorer och adepter.

– Vi fick snabbt ganska bra kontakt och träffas nu lite då och då, säger Ann-Christin Karlén. Hon frågar mig om sådant hon funderar på eller undrar över. Och när jag ska göra något speciellt brukar jag kolla om hon vill följa med. Till exempel har vi gjort studiebesök på tingsrättens bibliotek och på ett medicinskt bibliotek. Det blir en bra anledning för mig att komma till skott och göra de studiebesök jag kanske har tänkt på länge.

Hon uppskattar att ha kontakt med bibliotekarieutbildningen och känna till lite om vilka studenter som går där och vilka kurser de läser, till exempel.

– Det är viktigt att nätverka och bygga relationer, och jag får ju genom det här möjlighet att lära känna studenter. Dessutom har jag fått kontakter bland de andra mentorerna. Jag vill gärna fortsätta som mentor flera gånger. För min del känns det också viktigt att visa studenterna hur det är att arbeta som företagsbibliotekarie, att i någon mån bryta det folkbiblioteksparadigm som råder.

 


 

Läs mer

Läs mer om Bibliotekarieprogrammet.

Funderar du på hur det är att plugga på en högskola?

Missa inte Studentpodden - om utbildning, jobb och livet.

Text: Lena M Fredriksson
Foto: Privat