Huvudmeny
Martin Hellström.

2015-10-02 09:00

Hallå där – Martin Hellström,


Som parallellt med uppdraget som prorektor vid Högskolan i Borås även forskar om tysk medeltidslitteratur.

Hur hinner du med både att forska och att vara prorektor?

– Högsta prioritet har förstås allt som har med uppdraget som prorektor att göra. Det blir många möten och många formella och informella samtal. Jag har lite forskningstid i tjänsten, men hinner inte avsätta tid för forskning, annat än under sommaren ibland. Det blir, som för de flesta forskare, att man får ta till helger och ledigheter till forskning.

Hur gör du för ha tid till forskningen?

– Tid för större forskningsprojekt finns inte, men jag försöker hålla mig aktiv genom att anmäla mig till konferenser, för då är man så illa tvungen leverera abstracts och så småningom även artiklar. Eller så ordnar jag själv konferenser. Jag har tillsammans med en kollega anordnat konferenser om tyskspråkig samtidslitteratur sedan 14 år tillbaka.

Vad gör du i rollen som prorektor?

– Som prorektor är jag ställföreträdande rektor, utsedd av högskolans styrelse. Samtidigt är jag vicerektor för utbildning och kvalitet på högskolan. Som prorektor jobbar jag främst med strategiska frågor och kontakter inom och utanför högskolesektorn.

Martin Hellström
Prorektor och vice rektor vid Högskolan i Borås. 
Professor i litteraturvetenskap med inriktning mot didaktik. 
Jurymedlem i Borås Tidnings debutantpris. 
Föreläser främst om tysk litteratur/litteraturhistoria, tysk nutidslitteratur. 
Specialiserad på följande författare: Peter Handke, Peter Härtling, Marlen Haushofer, Felicitas Hoppe, Gottfried von Strassburg, Elfriede Jelinek, Zoë Jenny, Tomas Tranströmer. 
Disputerade 1990 vid Ruhr-Universität Bochum med avhandlingen "Veritas amoris. Die 'Tristan'​-Konzeption Gottfrieds von Strassburg" som handlar om tysk medeltidslitteratur och är en strukturanalys på den första kärleksromanen på tyska, "Tristan", som skrevs omkring år 1210. 

Och vad gör du som forskare?

– Jag är litteraturvetare och har framför allt sysslat med tyskspråkiga texter, men även med litteraturdidaktiska frågeställningar. Från början är jag "Mediävist", som det kallas på tyska när man forskar kring medeltidslitteratur.

Vad handlar din forskning om?

– Den handlar om litteraturteori, jag är mest intresserad av frågan om hur texter är gestaltade. I detta ligger möjligheten att på ett intersubjektivt kommunicerbart sätt komma åt och beskriva texternas tänkbara budskap, framför all de budskap som inte ligger på textytan utan mer i texternas struktur eller undertexter. Under årens lopp har jag sysslat med både litteraturhistoriska frågeställningar, självbiografiskt och biografiskt skrivande, Jag-konstruktioner och andra berättarteoretiska problemställningar i olika texter.

Vem är din favoritförfattare?

– Min absoluta favoritförfattare är Felicitas Hoppe och jag har använd hennes texter flitigt för att beskriva litteraturteoretiska frågeställningar.

Nyligen arrangerade du en konferens i Borås med temat Omvärld – socialt, kulturellt, ekologiskt. Vad handlade den om?

– Den handlade om hur hållbarhetsaspekter tas upp i tyskspråkig samtidslitteratur och lockade litteraturvetare från Danmark, Finland, Norge, Portugal, Sverige och Tyskland. Jag höll ett föredrag om Elfriede Jelineks dekonstruktion av natur- och kulturföreställningar utifrån Roland Barthes mytkoncept. Jag ville lyfta fram betydelsen av reflektion över konstens roll när man talar om hållbarhet. Eftersom den hade fokus på hållbarhetsfrågor passade det så bra att förlägga den till Högskolan i Borås. 

Varför är det viktigt att fortsätta forska samtidigt som man är prorektor?

– Det är alltid viktigt för en forskare att hålla sig uppdaterad inom sina forskningsområden, inte minst för att behålla sin integritet som forskare och vara en del av kollegiet även under den tid man har en roll i ett lärosätes linjeorganisation. Egentligen skulle jag också vilja undervisa av samma skäl med jag inser att detta skulle leda till kaos i undervisningsplaneringen. Det är tillräckligt svårt att samla flera personer till våra olika möten, det skulle vara omöjligt att hålla fasta tider i ett undervisningsschema. Men det är viktigt att ledningen i ett lärosäte kan vara en del av kärnverksamheten, i det här fallet forskningen, eftersom det är lättare att tidsplanera för just forskning.

Text: Solveig Klug
Foto: Klas Svensson, mimbild