Huvudmeny

2016-04-27 16:45

Kan EBP-modellen användas i socialtjänsten?


”Är det skillnad på EBP inom hälso- och sjukvård kontra socialtjänst, och går det verkligen att införa idén på samma sätt inom socialtjänstens alla olika verksamheter?” Det var några av frågeställningarna som föreläsaren Carina Abrahamson Löfström förde fram vid seminariet om God evidensbas för socialtjänsten.

Seminariet arrangerades i samverkan med HafV, Funktionshinderforskning i Väst. Utifrån den personal som hade anmält sig var det vissa områden inom socialtjänsten som särskilt var i fokus: individ och familj, funktionshinder och äldreomsorg. Och Carina Abrahamson Löfström, som är organisationsforskare vid FoU i Väst/GR och lektor vid Förvaltningshögskolan på Göteborgs universitet, är kritisk till hur exempelvis äldreomsorgen fått en styvmoderlig behandling både i utredningen som låg bakom den evidensbaserade metoden och hur den införts i verksamheterna.

– Hur fungerar det evidensbaserade arbetssättet i praktiken, egentligen? Vad ligger i idén om evidensbaserade metoder? Och ska ansvaret ligga på den enskilda individen i sitt yrkesutövande eller på ett organisatorisk plan? Vem är det som ska göra vad i detta, frågar hon sig retoriskt.

Per-Åke Karlsson, Carina Abrahamson Löfström och Catherine LarssonHennes rekommendationer gällande EBP är att man måste titta på respektive verksamhet och utgå från hur arbetet bedrivs där.

– Och sedan ha ett kritiskt förhållningssätt till vad den evidensbaserade metoden är, säger Carina Abrahamson Löfström, eftersom det är så olika.

– Inom hälso- och sjukvården finns det ju evidens för vissa metoder, det vill säga att en del är bättre än andra. Men inom socialtjänsten finns inte så många evidenser för det ena eller det andra – och inom äldreomsorgen finns absolut inga, konstaterar hon.

Brukarmedverkan genom fungerande modeller

Vid seminariet medverkade även Catherine Larsson, som är regionutvecklare vid Boråsregionen Sjuhärads kommunalförbund. Hon föreläste om brukarmedverkan, dels genom Delaktighetsmodellen, DMO, och dels genom ASI, som är ett bedömnings- och kartläggningsinstrument inom missbruks- och beroendevård.

Läs mer: Anne-Christine Gullaksens bok Delaktighetsmodellen – en väg mot empowerment  och ASI-intervjun, som är en metod som förvaltas och utvecklas av Socialstyrelsen.

– DMO har utvecklats i Danmark och Ann-Christine Gullacksen, som är docent i socialt arbete vid Malmö högskolan och verksam vid kommunalförbundet Skåne, har utvecklat den för svenska förhållanden, berättar Catherine Larsson.

– Det är en bra modell som innebär att man verkligen lyssnar på brukarna och de får tala om vad de behöver. Inom ASI har man också med sig brukarna, som får berätta om sina olika hjälpbehov inom olika livsområden, men det är inte någon uttalad modell på samma sätt som DMO – utan ett hjälpmedel till bra insatser, säger hon.

Utvärdering av nationell satsning                     

Per-Åke Karlsson, lektor och vetenskaplig ledare vid FoU Sjuhärad Välfärd, presenterade den utvärdering som han och professor Bengt Eriksson utfört på uppdrag av SKL. Den gällde en nationell satsning kring utveckling av EBP inom stöd till personer med funktionsnedsättning. I kommande nyhetsbrev från FoU Sjuhärad Välfärd, nr 2:2016, berättar han mer om den.

Text och foto: Pia Mattzon

Fotnot: De tre föreläsarnas presentationer finns i pdf-format att läsa och ladda ner här.